hopelosthead

Kära blogg, jag är hemma. Detta betyder att jag har varit borta. I Stockholm, till och med. Dit kom jag i onsdags, där jag blev mött av Onna och Diktatorn. Vi åkte ut till blindhuset och lagade mat. Fiskdramat var naturligtvis ett faktum och ugnandet var en saga för sig, men det blev mycket gott tyckte jag. Sen åkte vi in till stan och mötte Johanna och Lukas, som jag inte hade träffat på jättejättemånga år. Det var nämligen dags för mig att uppleva pride. Skrämmande. Vi såg en show om queer-historia (tror jag?) och det blev mycket sjungande för folk på scen och ignorerande från mig. Den meningen är bev iset på att jag inte ska blogga just nu. Jag särskrev beviset serri. Anyhow...jag och diktatorn standardbråkade (helt rimligt ord i sammanhanget), sa "yeah!" om allt och gick på gratistrip. Det blev en alliteration: popcorn, plopp och pepsi i pride park. Snyggt va? Men pepsin var inte gratis alls och jag inkluderade inte klubbor för de börjar inte på p, men annars så. Efter att ha set eurovision-muppen (alltså vad är grejen med den låten? Den är ju fullkomligt själsdödande tråkig eller är det bara jag?) gick vi hem.

 

I torsdags åkte jag och Onna till Vaxholm och fikade med Ronnie. Det var väldigt gott och väldigt fint där, och nu har jag ju upplevt den platsen också. Vi åkte hem och chillade i lägenheten ett tag och lyssnade på Onnas musik. Mycket nostalgi och fina saker finns där. Sen kom Diktatorn hem och efter ett tag anslöt sig även Vispen, lite sådär random. Vi pratade bland annat om vilka maträtter vi var, polygami, musik och en massa annat mystiskt. Trevlig men anspråkslös kväll.

 

I fredags var vår seriösa plan att köpa kakor. Det fanns inte överdrivet många, men vi köpte åtminstone några och fikade på dem. Det var egentligen det som hände innan jag tog mig från Hökarängen och till Hanna! Klass-Hanna för att förtydliga (för mig själv i framtiden eftersom ni har full koll). Vi åkte ut till hennes studentlägenhet (jag vill också ha en :((() och åt falafel i pitabröd. Livin on the edge kände jag, men det var ganska gott. Sen öppnades dörren till huset (vi satt på balkongen) och Christer kom ut. Min reaktion var väldigt genuin, nämligen att skrika "what the fuck? What the fuck? What the flying fuck?!". Rimligt. Så han liksom, var där. Sjuka grejer. Vi åkte till en badplats så att han skulle få bada och jag och Hanna skulle få hysteria. Vi hysteriade väldigt mycket hela tiden men ja det är väl standard. Kvällen bedrevs sen med jag har aldrig-liknande lekar fast i nyktert tillstånd, pudding (vi älskar pudding ifall ni undrar) och bilkörning. Hanna fick försöka sig på detta och det blev många genuina reaktioner även där. Vi pratade också med hennes grannar, som var ganska trevliga och något underliga.

 

Igår åt vi lång balkongfrukost och pratade om allt möjligt innan det var dags för mig att åka hem. Så jag tågade jättelänge, med jättemuppiga tågvärdar. Den ena sa "du måste skaffa en modernare telefon, madam! Det här är ju antika grejer!" och den andra uppmanade oss att gå av på höger sida i Linköping inte mindre än fyra gånger. Why. Jag kom hem och då var Rolle och Malin här. Jag och Malin här. Vi åt fisk och paj och pratade om...saker. Jag och Malin bondade om skrivande, drömmar och ungefär allt annat. Hon är awesome. Nu, några citat. Rubriken är en äkta falkendalsk catchfrace, som vi sa väldigt ofta. Andra rando mgrejer är:

 

"Jag är ingen organisatör, jag är bara otrevlig!"

 

"Du måste ju skilja på ifrågasättande och vanlig mobbing!"

 

-Dissar du stekpannan?

-Nej, jag kommer diska den, jag bara skjuter upp det.

-Diskriminering.

 

Det var nog allt. Hejdå kära folk.