Merry tismas everyone!

Oh hi!
Igår var jag på julmys hos Marie. Där bakades/gjordes jättemycket julgodis, vilket ju alltid är fantastiskt tycker jag. Närmare bestämt gjorde vi bondkakor (oklart hur det är julgodis i min värld but what do I know), lussebullar (utan russin till min och Karls djupa och upprepade förfäran), ischoklad (här hjälpte till och med jag till, genom att ta isär formarna...ingen trodde på mig när jag sa att det är min favoritdel av julpysslet), knäck (som blev jämförd med en massa obehagliga grejer och också kunde vara nötig...just sayin) och pepparkakor (väldigt många av dessa). Som förstått av paranteserna (var det någon slags rekord i flest parenteser i en mening? Ni fick en till nu, fast i en annan mening, men ändå) var Karl också där, och så även Hanna och Eva, okända för mig men mycket trevliga. Efter det febrila bakandet och Hannas seriösa försök att baka så många pepparkakor som möjligt (eller pannkakor, som Eva envisades med att säga) pratade vi om olika draman vilket ju alltid är spännande. Trots att jag inte visste vem någon var lyssnade jag med spänning, även om jag ibland fick fråga "alltså när ska jag få en backstory på det här egentligen?". Jag blev berömd för min julcider/mitt julvin, då jag (läs: mamma) inte tyckte att jag kunde ha icke-julig dricka med mig och därför satte tomtar på allt. Jag vill också här nämna att julvinet, så att säga, var helt insanely gott. "Det är så gott så du kommer inte ens tycka om det!" sa jag till Marie, och jag hade rätt så det var inte såå konstigt. På tal om konstigt, rubriken. Den uppkom ur en historia jag och Marie berättade, som jag tyvärr inte kan återge, och som sen utlöste ett hysteriskt skrattanfall och många kommentarer om andar som hemsöker oss och omskrivna julsånger. Och katter, of course. Och just det! (Detta handlar inte om rubriken längre yaaay styckeindelning) jag blev karls fake-flickvän också. Hanna trodde nemligen helt seriöst att vi var tillsammans och då fick han vara min fake-pojkvän. Men han var också på en fake-dejt med Eva (hon försökte hela kvällen dissa en grabb och sa då att hon var på julbaksdejt), så det var lite förvirrande för samtliga. Men ändå trevligt. Evas dissande av grabbar var en ständig underhållningskälla, liksom "den låtsasblinde dansken med den vassa tältpinnen" och annat rimligt. Kort sagt, en väldigt trevlig och bra kväll. Och nu, äntligen, efter pasta och kycklig, chips och julmust börjar min huvudvärk ge med sig. Det kanske var bloggandet som hjälpte? ingen vet! Vi lär veta nu, för nu slutar jag med det och då kanske den återkommer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0