hopelosthead

Shit vad länge jag har väntat på att ha denna låtrad som rubrik. Jag har glömt det helahelahela tiden, men nu var det minsann dags. Visst är det typ det bästa som någonsin skrivit? Det tycker ni nog inte. Whatever.

 

Idag är en mycket bra dag. Eller ja. Det var en bra dag. Mycket kändes både slaggigt och overkill. Det bra började hur som helst med att vi fick panerad fisk och jättegod sås till lunch. Då är jag lycklig. Vi pratade också om intressanta saker, typ, och hade det bra antar jag. Sen skulle de andra se ännu en fransk film, så jag gick hem. Där chillade jag väl med livet antar jag, innan det blev middag och där fortsatte the fabulous meals: Fläskpannkaka. Mycket, mycket glad Emma.

 

Sen gick jag och Åsa till stan för att införskaffa en tårta. Nej, det var inte till oss. Bara. Det var till alla, eftersom två klassare (Johannes och Christer) har fyllt år i veckan. Så därav kommer rubriken. (Side note: Detta att jag känner behovet av att förklara mina rubriker, som om alla makar sense...men det gjorde ju inte rubriken imorse till exempel, så det förväntar ni er inte ens) Så vi gick till vårt caffé och Åsa ställde sig vid disken och utbrasst "tårta!" för det tyckte hon var vettigt. "Men...tyckte du inte jag var bra?" frågade hon. ...Näe. Till slut valde vi en tårta (jag är jättepepp det kanske märks) och sen gick vi till ICA. Plötsligt utropade jag "herregud! Vad i helvete är klockjäveln?" (väldigt rolig mening tydligen) och det visade sig att mitt sviiinviktiga möte började om en minut. Kan inte fatta att jag 1) glömde det, men 2) kom på det precis då av ingen anledning alls egentligen. Sjukaste. Och alltså, det är ganska sent nu kom jag på. Vad är grejen med det? Det var ju middag nyss, typ. (Nä.) så, god natt kära människor säger skriverskan av Sveriges mest förvirrande inlägg.