Look who´s digging their own grave

Jag är tillbaka! Okay jag ska sluta tönta mig, det var liksom två dagar sen. Men det känns som länge faktiskt!
 
Det behöver inte betyda att något har hänt. Inte mycket har hänt. Vi har Niklas och därför ska ni få massa poesi sen. Det blir kul för er. Igår var det poesiolympiad, så vi jobbade med os-termer, eller ja det var det vi läste upp. Det vi skrev på kvällen var mörker, ångest och skräck. Fun times. Jag satt och googlade traumatiserande barnprogram, me nsen ringde Onna och var söt, så då blev jag bara glad. "För jag vill att du ska följa med och då vill jag ju att du ska bestämma dig och det är mycket roligare om du säger ja än om du säger nej!" bästa argumentationstekniken. Det funkade, såklart. Så så mycket mörker fick jag inte ur mig tyvärr.
 
Idag läste vi alltså mörker-texter och fy fan vad bra det var. Johannes skrev två masterpieces (no seriously what what what) och en av Åsas dikter fick mig nästan att gråta för omg igenkänningsfaktorn. Alexzandra toppade både idag och igår också. Min klass alltså jag är i chock. Apelsin-chock. Det förstår ni inte och jag bryr mig inte heller faktiskt. Sen vandrade jag till ICA med Åsa och rageade för det måste man verkligen göra ibland känner jag. Och nu borde jag ta tag i dagens uppgift. Vi ska vara surrealistiska. Jag är inte på humööör. Jag är realist. Är jag det eller sa jag bara det? Jag vet faktiskt inte. God natt nu mina kära vänner. Fast innan god natt blir det poetry overload!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0