Min mormor har blivit uppäten av alla insikter

Diktatorn: Självklart ville jag det!:) aaaa!
Vi börjar med rubriken, så ingen börjar undra konstiga saker om min mormor. Nej, hon är inte inblandad, utan repliken sades av Sandra. Jag har ju varit i huvudstaden på engagemangshelg och det har faktiskt inte varit hälften så illa som jag trodde! Nej, faktiskt har det varit väldigt trevligt.
 
I fredags började jag, sådär som jag brukar, med att åka dit. Jag och "mitt resesällskap" Robert pratade om en massa olika saker på vägen dit och försökte peppa varandra. Det gjorde vi hela helgen, så fort vi fick syn på varandra. Han är bra han. Vi kom fram och åt middag för att sen ta oss till hotellet. (Jag skrev precis en verksamhetsberättelse, det kanske märks...) Vi hade super serious business ett par timmar och sen var det så kallad fritid. Jag spenderade en stund med att umgås med Robert, Linus (inte den Linus), Rakel, Jennifer och Paulina innan alla dessa skulle sova (eller nåt) och jag joinade Ida och Sandra. Vadå namnrekord i en mening. Vi pratade i alla fall om folk och sånt och Ida tvättade Sandras hår. Nåt ska man ju göra när man umgås, antar jag? Jag och Sandra pratade sen om godknowswhat halva natten och det lät ungefär så här:
Sandra: Varför säger alla att han är så ful?
Jag: Han är väl det.
(Var tvungen att skriva ner det där, fast ingen annan uppskattar det)
 
I lördags hade vi också super serious business, och det var ganska awesome lite då och då. Vi klättrade också, eller ja...inte jag. Jag är ganska dålig på att klättra om man säger. Jag studerade en massa andra människor som gjorde det, och klängde på en lagom hög Sandra. Jag var väldigt klängig av någon anledning. Vi åt på ett super fancy kebabställe (finns) och diskuterade pommes-motioner och trekanter (det var på vägen dit, nu när jag tänker efter). Sen såg vi teater, och den var så jävla bra så jag kan inte ens hantera det. Helt sant! Det var "den komiska tragedin", uppförd av någon ungdomsteatergrupp. Massor av romantisk ironi och publikkontakt och literarism (alltså att Gud är en författare). Som Rakel sa "det här är tillräckligt flummigt för att passa dig!". Bra skit. Sen kom diktatorn och hälsade på och ett gäng folk umgicks på mitt och Sandras rum. Jag spenderade en halvtimme halvt i en garderob. (what de sa precis garderob i pang prego när jag skrev det can not cope)
 
Igår var det drama som gällde och vi fick gestalta det engagemang vi skulle visa. Typ. Också leka drama-lekar, vilket var ganska awesome. Vi tog tåget hem vilket innebär mer tågsamtal med Robert och slutligen hemkomst. Åsa mötte mig på stationen (<3) och vi åt mat och gick hem. Vi gick igenom fyra olika dialekter och jag fick ventilera en massa olika grejer. Nu har jag bloggat klart tror jag bestämt.:)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0