hopelosthead

God kväll kära muppar, här är jag igen. Det har varit en bra dag. Först hade jag mycket tråkigt, men sen åkte vi på utflykt. Jag gillar utflykter. Denna gick till Borgeby (vad är ens det) där vi köpte kryddor, tittade på kläder och fikade. Jag och pappa åt superseriösa sockerbullar som vi analyserade något överdrivet (läs: Jag).

 

Ikväll repade vi också med jane bond. Det blir så braaaa! Vi hade ett par riktiga lyft och är mycket tightare nu än innan. Det låter ju som musik! Och nu måste jag packa, för imorgon åker jag till huvudstaden. Så detta blir det sista för juli. Hejdå juli. Och hejdå er.

Dagens låt, helt klart. Eller dagens sanning. För det vill jag verkligen inte bli...

 

Men dagen har varit okay. Skulle fika med Olle, men han kom inte med tåget eller alltså tåget kom inte alls. Så jag åkte hem igen. Men jag hade möte, pratade med Diktatorn och sen såg jag grand Budapest hotel. Bästa filmen, serri! Jag skrattade, folk dog och jag blev helt emotionally invested. Ni ska se den. Eller det måste ni inte. Men...ni kan. Det var nog allt som hände idag.

Igår var en väldigt trevlig dag, om än jävligt varm. Visst, alla dagar är jävligt varma, men det var värst igår av någon anledning. Under själva dagen låg jag mest i sluggan och hade det bra, och sen pratade jag med Hannah. Efter detta åkte jag till folkets park med mamma och mormor för att äta glass, detta eftersom Johanna kusin jobbar där. Och för att glass är väldigt gott. Efter jättemycket ben & Jerry-glass & milkshake kom jag ändå på att jag måste äta något, så jag köpte en korv. Rimligt. Kanske den konstigaste matupplevelsen i år.

 

Sen åkte jag till Marie. Där var det ännu varmare och vi var helt ute och cycklade. I princip inga meningar blev rätt och vi kunde inte komunicera alls. Marie gjorde sitt bästa för att baka chokladmuffins men fick sända Fredrik till affären för att införskaffa smör. När hon skulle skriva "smör" till honom blir det dock "choklad". Han köpte lyckligtvis smör ändå, men också choklad. Så var alltså vår nivå. Som tur var kom Sandy sen (efter en lång övertalningskamp som vi vann) och då skärpte vi faktiskt till oss. Vi åt de exceptionellt goda muffinsarna och även bakonchips, vin och cola intogs (förutom i Sandys fall för hon ölade och cidrade sig, och det är sånt jag liksom känner att ni inte kan leva utan att få veta). Matfokuset i den här bloggen reflekterar matfokuset i mitt liv, bara så ni vet. Hursomhelst pratade vi om bandnamn, att bjuda på saker och olika blindfolk som vanligt. Vi sjöng barnsånger för glatta livet och skrev en studentikos snapsvisa. Resten av den historien får ni fundera på själva. Det blev en väldigt trevlig kväll, som alltid med dem/er.<3

 

Idag har inte mycket hänt än. Jag har läst igenom min gamla bok, eller den jag började skriva på för ett par år sen. Jag konstaterade att idén är fantastisk och värd att bearbeta, och att jag är the master of kapitelavslut. Nåt ska jag väl vara bra på. Det var allt för nu, kära folk.

Idag har följande hänt:

-Var på stan med mina föräldrar och värme-dog.

-Åt en biskvi. Spännande grejer tyckte jag.

-Försökte sola, men solen försvann så fort jag gick ut. Vet inte vad jag gjorde för fel.

-Mamma fick ett bakryck och tre sorters kakor hände. Jag rullade mördegsbollar like a pro. Det blev konst.

-Mormor kom hit och åt middag och spelade kort. Jag förlorade men var mycket stolt över mormor som var awesome.

-Jag bokade inte biljetter för jag är uppenbarligen helt inkapabel att göra något vettigt. Seriöst jag måste skärpa mig någon jävla gång men det kommer officiellt inte hända.

-Det var en bra dag.

Jag känner mig hispig och tonårig och det är för sent för ett vanligt blogginlägg, insåg jag nu. Men jag får göra mitt allra bästa. Igår var en fin dag. Vi fikade hos Pia och Magnus och det blev mer bebistime. Sen åkte jag till Annoushka och vi pratade om allt möjligt i några timmar. Väldigt trevligt om än varmt. Kvällen bedrev jag sen med föräldrar och farmor med vin, prat och kortspel. Konstig mening...

 

Idag åkte jag hem. Jag skulle inte gjort det, eller jag vet inte, men jag gjorde det i alla fall. Det var det som hände. Lyssnade på ett sommarprogram med bra musik (har det någonsin hänt?) och satt här hela kvällen när jag kom hem. Nu känns allt mest jobbigt. Jobbigt på ett 2010-sätt. Som jag en gång beskrev det: "spasmande. Som att sträcka ut händer åt alla håll och famla efter något." typ så kan jag ha sagt. Jakten på förlåtelse utan att vara helt säker på vad man gjort. Jakten på värme, alltid. Det går inte bort, inte helt. Du påverkar mig fortfarande. Gitarrister kommer och gitarrister går, men du är kvar, oberoende av dem. Du har fortfarande makt över mig. När jag är som ensamast och otryggast är det bara dig jag vill prata med och ändå kan du fortfarande få mig till en rädd liten flicka at the blink of an Eye. Och det tror jag inte att du vet. Det gör alla andra. Jag försöker låtsas oberörd, nästan kall, men det går inte. De ser. Men det borde inte vara så här. Det är inte så jämt, inte ens ett problem egentligen, men det borde vara annorlunda. Borde vara som jag intalar mig själv att det är. Borde vara som du antagligen tycker att det är. Det är inte det. Och just nu jagar jag värme. Ironiskt så här mitt i extremsommaren. Så kan det va.

Jag sitter i farmors kök. Klockan tickar. TV:n pratar från vardagsrummet. Och pappa. Det lät som om han pratade ett annat språk men det gjorde han nog inte. Det är irelevant. Jag har haft en fin dag sen jag skrev sist. Som sagt kom Pia, Magnus, Henrik, Lisa, Erik och lilla Elsa-Stina (ja...hon heter så) hit för lunch. Vi pratade om allt möjligt, åt lamm och tittade på bebisen. Till slut vågade till och med jag mig fram och höll henne. That´s some scary shit. Men fint, också. Jag var helt i chock över att det var en riktig människa som rörde sig och andades och grejer. Jag är inte dum, bara lite. Sen har vi ätit mer och de har spelat Alfapet. Det är ungefär det som har hänt. Nu dator jag i min ensamhet, för det är skönt när man har umgåtts med folk hela dagen och ska göra det imorgon också. Imorgon lär bli en awesome dag. Med det sagt går jag.

Hej folk!

Nu är jag i det allra västraste av Götaland. Jag sitter i skuggan i farmors trädgård och chillar med livet medans hon och pappa pratar om hemförsäkringar. Rafflande samtal. Vi kom hit igår efter en bilresa som var precis som den ska med mat på spånsta och trevlig bilmusik. Shit vad jag överanvänder ordet "trevlig" lately. Det är ju ett jättefult ord! Men vad ska man göra. Ord kommer och ord går i Emmland. Hursomhelst kommer rubriken från never say never, som jag hörde i bilen och som satte igång en massa gamla känslor. Så är det ibland I guess.

 

Vi kom fram och tog det mycket lugnt. Vi åt fantastiskt god fisk och pratade om allt möjligt. Allsången såg vi också...tyvärr. Idag åkte vi till en kvarn eller vad det var och fikade. Jag och syster åt "prinsessetårta" och det var jättegott och en väldigt fin plats. Så livet är bra och snart kommer Johansson-klanen med buller, bång och bebis. Det är bra att träffa bebisar så här innan jag ska bli gudmor. Ja, jag tar detta på yttersta allvar. Och nu får det vara färdigbloggat. Fast först citat (om jag kan redigera inlägget, det har gått sådär på sistone)!

 

Pappa: Sara har kommit in på juristlinjen.

Farmor: Och ändå kan du inte räkna ut hur mycket ris du ska ha?

(insåg nu hur konstigt det där såg ut...)

 

Farmor: *** har varit så här hela veckan! (minns inte vad, haha)

jag: veckan började ju igår.

Farmor: Inte min vecka! Den börjar...när som helst!

Annoushka: Självklart, och vi måste träffas i veckan! Starka känslor!

 

Idag har jag gått en mil genom skogen. Sådär som jag gör. Eller...jag gör ju inte det. Men idag gjorde jag det och det var trevligt. Jag gick med mina föräldrar, Ia och Jonne. Det var många stenar, många brädor och mycket jytja, men ändå bra grejer. När vi gått klart åt vi lunch i Hörby, because reasons och sen kom vi hem. Ett par djupa citat från mig under gåendet:

"Grenar...de är som stenar...fast inte riktigt."

"Blandningen av skugga och sol måste bli...skola."

 

Nu är jag här. Sitter i nattlinne, äter popcorn och lyssnar på Florence. Är trött på nästan alla människor i mitt liv. Okay inte sant, men just nu orkar jag bara inte med de flesta. Folk är så...mycket. Eller jag vet inte. De är störiga bara. Det kanske är jag som är det. Jag vet inte. Men imorgon åker jag till Ulricehamn och chillar med livet. Det känns väldigt bra. Och nästa vecka ska jag visst till Stockholm. I am down with that. I Think. Jag får bli mindre iriterad tills dess. Ses i Västergötland hursomhelst.

Jag har inte gjort någonting på två dagar.

Jag har tittat på mush på youtube.

Jag har ätit en massa saker. Till exempel vindruvor, tsatsiki, kakor och pulled pork.

...inte samtidigt.

Jag har haft en hemsk dröm om att min syster dog.

Det var inte okay.

Sen har jag...stirrat ut i luften.

Det här har varit den längsta jävla veckan i mitt liv, känns det som.

Men Om elva minuter är den slut.

Yaaaaay.

Imorgon ska jag gå en mil.

i den här värmen.

oklart hur.

nu slutar jag blogga igen.

meh.

Hej ni!

Fan, jag lyckades inte skriva inlägget på rätt dag. Jag gör sällan det. Och jag kom på att jag har glömt svara på Diktatorns kommentar! Jag kan säga att hans danska var dålig. Det var mest det. Anyhow, moving on:

 

Ikväll har jag umgåtts med Olle, Annoushka och Robert. Jag och Olle träffades i stan och vandrade runt, drack cola och pratade. Jag har saknat honom, måste jag säga och vi hade många fina samtal. Sen mötte vi upp de andra och det visade sig att vi skulle leta upp ett ställe där man kunde äta köttbitar. Det blev Meat, där jag aldrig varit tidigare, men det var sjukt gott. Alla beställde exakt samma mat (meat burger och sen chokladfondant) vilket i princip aldrig händer. Det var väldigt spännande att se blinningarna i sällskapet äta hamburgare och det blev en del spillande och vältande av pommes. Men God damn, det var sjukligt gott. Likaså var efterrätten, trots att den innehöll saker som "semi-torkad jordgubbe" och "stekt vit choklad". Alltså va? ;) vi trashtalkade som vanligt olika folk och bara hade det trevligt. Vi förflyttade oss till botulfsbaren och diskuterade konstiga par och sunt förnuft. Mitt favoritcitat måste vara från Olle: "Alltså, att se och vara med honom är inte en fördel." vi är så...trevliga. Verkligen. Men det var en väldigt bra kväll. Starka känslor! Och just det, rubriken kommer från Annoushka. Den handlade om tvättmedel. Spännande va? Näe. Men, god natt.

Nu är jag tillbaka. Något lugnare och mer samlad, förhoppningsvis. Jag har varit hos Ia och Jonne, mina favoritfamiljekompisar och umgåtts. Vi åt sushi vilket betyder att jag åt lax, så jag är nöjd. Jag fick också välja glass och de hade köpt cola till mig. Jag blir så sjukt bortskämd av dessa människor. Kan vara därför jag gillar dem. Eller för att de är sjukt awesome. Mysig kväll helt enkelt. Och nu när jag kom hem lyssnade jag på all musik Icon for hire någonsin gjort, pretty much. God damn, that´s great shit! Om ni undrar, alltså. Och nu lämnar jag er igen, kära bloggmuppar.

Hej och hej och hej alla random folk!

Ni fick tre hej idag. Så kan det va ibland. Oftast får ni inga hej alls, så jag tyckte att jag skulle kompensera. Jag kan meddela att detta är ett blogginlägg som skrivs utomhus. Det var länge sen, måste jag säga! Sist jag kommer ihåg att jag bloggade utomhus var 2011. Jag kan dock ha fel, för jag tänkte först skriva 2008 tills jag kom på det. Med andra ord kommer jag på fler saker allt eftersom och då blir det svårt. Eh, ja, detta brydde ni er om eller hur? Jag borde skapa en meta-blogg om bara min blogg, så kan ni undvika den informationen. Hopelostheadmeta.blogg.se. Är ni för?

 

Jag ber om ursäkt. Ibland måste jag bara blogga av mig eftersom jag bloggar så kort och tråkigt annars. Jag ska hursomhelst prata om gårdagens fölsedagsfriande med mormor och hela familjen selen. De är fyra, så det är inte en så jättestor familj. Och jävlar vad min dator är varm. Men kan jag fokusera eller? ja. Jag fick choklad och champagne för jag är så sofistikeeerad och vi åt fantastisk mat. Speciellt tsatsikin för det är det bästa som finns här i världen. Jag och mormor bondade över att vara vitvinsdrickare och alla andra bondade över att jobba skift. En annan sak jag borde starta en blogg om är för övrigt min alkoholkonsumtion. Jag menar, ingen bryr sig. Exakt ingen. Ändå måste jag tvångsmessigt nämna det varje gång det känns rimligt. Tänk vad lätt ni skulle ha det! (jag kommer inte göra det.) bonnabordeller var något Johanna sa när vi pratade om "rövarkulan" och "trollsjönn" (riktiga platser for the record). Fun times. Nu ska jag återgå till att uppskatta utomhusandet.

Idag är en bra dag, fast jag har bränt sönder mig ännu mer och det är jag emot. Mitt eget fel I guess. Jag har varit i Åhus och umgåtts med Diktatorn. Vi vandrade omkring eller snarare fram och tillbaka och kommenterade grejer. Speciellt "din mäklare" fick en del uppmärksamhet. "Memma! där är din mäklare!" blev standard. Han försökte också övertyga mig om att vi var i Danmark (och lyckades nästan :o) och sen glassbåtade vi! Sjukt god var glassen och vi hade väldigt trevligt. Han är bra, den där diktatorn. Och nu ska jag fira fölsedag!:)

Det händer inte mycket just nu, men jag klagar inte. Igår skulle vi repa igen, men vi kom inte in, så vi satt och pratade om låtarna, psykologi och allt möjligt istället. Ändå nice. Jag gick på en regnwalk med Agnes och försökte reda ut mina känslor en aning. Mådde väldigt dåligt hela dagen, men det lättade på kvällen efter lite ensamtid. Man kan ju inte må bra jämt.

 

Idag har jag plockat jättemycket vinbär. Alltså jättemycket! Jag har också bränt sönder mina axlar och min rygg (och mitt ansikte, just det) och tagit det lugnt. Så är livet just nu. Imorgon tar jag tag i livet igen, så det blir ingen sovmånad 2.0.

Inspirerad rubrik va? Tro det eller ej, men inlägget blir ännu mindre inspirerat! Men jag har varit på sommarfest hos Marie och det var awesome. Jag pratade med en massa folk jag inte kände om banjos, det överdrivet berömda brödet (det var ju ett gott bröd, men alltså hur gott kan ett freaking bröd vara? No offence, Fredrik, som hade bakat det) och annat trevligt. Sen tittade folk på fotboll men jag gick in i köksrummet (det måste ju heta så? För det är ju inte köket, egentligen...) och umgicks med Marie, Karl och Sofie (ny och trevlig bekantskap för min del) vilket jag sen gjorde hela kvällen/natten. Vi sjöng en massa random låtar och Sofie försökte spela gitarr och ukelele (jag har lärt mig att det visst heter så...what) med varierande resultat. Marie var drinkblanderska åt mig och Karl och allt var mycket trevligt om än lite...intressant stundtals. När alla andra gått hem fortsatte vi festen och dansade omkring till klockan fem, för då körde vi ut dem och sov till klockan tolv för det kändes rimligt. Då var vi väldigt trötta och bakfulla (fast inte jag, yaaay I win) och det lät ungefär så här:

Marie: Vad ska du äta, Fredrik?

Fredrik: Jag vet inte. Skräpmat?

Marie: Men vad tog du i kylen?

Jag: Va?

Marie: Han öppnade ju kylen...

jag: Gjorde han?

Marie: Visst öppnade du kylen Fredrik?

Fredrik: Ja...

marie: Vad skulle du ha?

Fredrik: Jag vet inte.

Full koll hade vi. Jag åkte hem och kastade i mig en fryspizza (lyckligare får man leta efter) innan jag åkte för att repa med Jane Bond. Vi har nu satt hela den andra låten och det låter mycket bra! Inte alls som jag trodde, men det är hälften av det roliga tycker jag. Annars har jag mått väldigt dåligt idag rent psykiskt, men det blir nog bättre när jag har sovit...så det ska jag göra nu. God natt.

Gud vad jag älskar mitt liv just nu. Det är bara väldigt trevligt, allting. Igår började jag dagen med att åka till replokalen med mamma och prova lite trummor. Jag spelade alltså inte, men vi var tvungna att komma på hur mina låtar skulle låta. Och jag kan meddela att golvpukor är the shit! De gör ju allt bättre! Så vi missbrukade dessa en aning och sen åkte jag hem för vinbärsplockning, för det är ju viktiga grejer! Och jag är långt ifrån klar.

 

På kvällen åkte jag och Agnes till Köpenhamn och såg Passenger! Ja, jag vet. Tre gånger. Kindly do not judge. Vi var extremt speedade, som vi konstigt nog blir när vi ska åka eller har åkt tåg. Så här kunde det låta:

-We´re is tivili?

-I Think there´s a station called tivoli...

-I don´t Think so.

-Maybe you should ask a stranger.

-Sorry, stranger, where is tivoli?

(Och det var inte ens jag som sa det sista. Sjukt va?)

Jag sa också "why aren´t we best friends?" (som om vi inte är det) och var ogenomtänkt. Vi kom fram och jag åt en kaka utan att ta ut den ur sin papperspåse, för sånt gör jag med Agnes tydligen. Det var svårt. Nej, jag åt inte papper. Det är nämligen inte gott, har jag märkt av mycket erfarenhet. Sen gick muppen på scen och var sådär bra som han ju alltid är. Mitt favoritmoment var definitivt efter scare away the dark (som exakt nu började spelas i mina hörlurar, that was creepy) när han gick av scen och hela publiken sjöng ooo-segmentet i låten i någon slags kanon eftersom det var så mycket folk. Det var väldigt fint. Fint var också att att jag och Agnes höll varandra i handen under riding to new york och pacient love ("a heartbroken handshake" fick en ny mening). Hon är bäst och sådär. På vägen hem hade hon långa monologer om ungefär ingenting. Typ såhär lät dem:

"And we can all go to voicemail-land...where the voicemails are just fluttering about, talking, Walking, voicemailing...let us go to voicemail-land and leave each other messages after the tone."

"Om ni ska till Arlöv får ni fan i mig byta tåg...för vi vill inte ha er här! Ni får åka på ett annat jävla tåg...varför ni nu skulle dit..."

"Vi väntar på ett mötande tåg. Varför är tågen alltid precis framför en? Vi är inte lika viktiga som de andra...förstår ni inte det jävla danskar? Ni kommer här från Danmark och tror att ni ska få komma fram..."

Eh. Ja. Fullt normalt beteende.;)

 

Idag har jag varit hos Cia och...plockat mer vinbär! ÄWho´d have thought? Åt också paj som gjordes på bären ("för det är tradition!") med henne, mamma, Johanna, Amanda och Will (Johannas superbrittiska pojkvän). Mycket bra dag, all in all, och snart ska jag till Marie på sommarfest. Bra grejer!

Jag är tillbaka! Yaaayy! Och nu ska jag blogga litegrann om min englandsresa som jag har varit på!

 

Den började i fredags med att vi gick upp jättetidigt. Det är en dålig sak med resande, tycker jag. Men det var bra, för jag lyckades faktiskt sova på planet! Alla var i chock. Vi kom fram till London-landet och Canary Warf (I just made that Spelling up) där vi bodde den natten. Det var jättefint väder och vi åt lunch och mycket god glass i solen. Det var dessutom både sol och storm, så jag var jättelycklig och gick runt och skrev på en sång. Mycket trevligt. På kvällen skulle mamma och pappa se monty python, för de är coola, så jag och syster fick alone time. Först tittade vi på vår nya favoritkanal for Music och peppade dålig popmusik vilket har varit standard under resan. Sen gick vi ut och "rebellade". Vi tog en drink på en intressant bar där systers fördomar krossades och sen hade vi italiensk afton med vitlöksbröd, lasange och vin. Som jag har lärt mig dricka nästan faktiskt! Bra grejer! Vi hade mycket trevligt och pratade om en massa saker. Min syster är bäst om någon undrar.

 

I lördags lämnade vi London och började vår roadtrip! Det var lite spännande för föräldrarna att köra i vänstertrafik, men jag tycker att det gick bra. Vårt första stopp var Canterbury (wow, Ingemar kunde uttala det :o varför?), som tyvärr inte var Canterville vilket jag först trodde. Det visade sig att Canterville inte ens finns!:( men vi åt lunch i staden som faktiskt fanns och den var trevlig om än något crowded. Vi fortsatte till Ramsgate, där vi spenderade denna natt. Först åt vi såklart middag där och sen besökte vi en sjukt lokal pub. Jag drack deras sjukt lokala cider och gjorde mycket dramatiska grimaser, vilket alla på puben tyckte mycket om. Men jag drack upp! Det var en prestation, ifall ni undrar.

 

I söndags var det shoppingdag. Primark intogs och vi köpte hur mycket superbilliga grejer som helst! Till exempel shortsen jag har på mig just nu. Snygga va? Ja, jag vet att ni tycker det. När vi väl hade lämnat primark, till pappas stora glädje, var det dags att ta sig vidare. Nästa stopp: Alfredston. Den minsta byn någonsin! Hur mysigt som helst med bara en gata, en fin kyrka och alltså vi älskade den! Så sjukt engelskt så jag orkar inte. Och vårt hotell spelade Florence vid två tillfällen, så jag menar vad kan man mera önska sig? Så där åt vi och spelade kanasta (vi vann inte :(((() och hade det väldigt bra.

 

I måndags fyllde jag 20! Sjukt va? Oj vad jag frågar mycket konstiga grejer i det här inlägget känner jag. Men ja, det är ganska sjukt. Vi promenerade runt i byn och fikade på ett fantastiskt te-ställe. Sen tog vi oss vidare mot Brighton och gick omkring där. Bernard och syster flög över en gata, vilket kanske inte var så jättesmart, och vi swimmingpoolade på hotellet. Sen åt vi fölsedagsmiddag och jag åt världens godaste efterrätt någonsin, "cookie dough lava cake". Det var så gott så livet handlade bara om den just då. Så, en väldigt bra fölsedag!

 

I tisdags och onstads var vi i London. Då hade syster åkt hem, men vi blev joinade av familjekompisar så det gjorde inget. Höjdpunkter var:

-När männen i sällskapet ville se fotboll och jag, mamma och hennes kompis satte oss längs väggen på puben, drack cider (de drack annat men hur är detta ens intressant) och åt choklad och hejade på de som inte gjorde mål. "djubla när de gula målar, för jag superhejar på dem!" sa jag till pappa innan vi gick.

-Milkshake på en trappa i covent garden när jag var helt slut av allt gående.

-jamie Oliver's italian och världens godaste pasta! Och jag vill inte tjata om min alkoholkonsumtion alltså, men jag drack vin till. Chock.

 

Nu ska jag sluta blogga ty vinbären kallar!

Hej igen!

Vilken bra dag det här hann bli, ändå. Eller vadå ändå? Den var bra från början (jag menar, jag fick scones, hallå). När jag hade slutat blogga gick jag till stan med Agnes. Hon var alldels nykär och lycklig, så som hon numera är, och det var väl trev...nej, det var jättejobbigt. Men det förstod hon också till slut och på vägen hem, efter ett fika på coffee Point (som är the shit för övrigt) hade vi ett bra samtal i ämnet. Då mådde jag mycket bättre. När jag kom hem gick jag dessutom över till grannen och plockade vinbär. De var inte hemma, men ja, jag hade fått tillåtelse innan. De var väldigt tacksamma och det var jag med, för alltså. Vinbärsterapi är the shit. Många saker är tydligen the shit...

 

Jag åkte sen tillbaka in till stan för att se standup på humorterassen på mejeriet med Agnes och hennes kompisar gabbe. linus och jens (aka päronmannen, känd från april i denna blogg). På scen fanns en söt tjej som hette Anna, Simon Gärdenfors, en tönt jag inte gillade och Josefiiin! Jag älskar henne och hon bad publiken sjunga opera, vilket är...wait for it...the shit! I pausen diskuterade jag och päronmannen vad "så småningom" betydde (jag tror att de andra hade pratat om det innan) och vi konstaterade att jag är en småning: en skåning fast liiite smålänning. Så det borde heta så emmaom!

 

Nu ska jag sova, för snart ska jag till England! Och jag kommer åka...utan dator! Jag har inte åkt utomlands utan dator sen...sen...Malaysia? Jävlar, det var ju ett tag sen. nej vänta, sist jag var i England såklart! Men det var å andra sidan bara en helg så det räknas inte. Stressen är fan total. Jag ska dessutom fylla år utan internet. Men det är okay att gratta mig ändå, kan jag säga, för jag kommer svara när jag kommer hem! ...om ni vill, alltså. Jag fick faktiskt en present idag, från mina föräldrar. Ett presentkort på skivor, var det! Och vet ni en sak jag har glömt säga? Jag har fått världens bästa present från syster! Det är inget mindre än en "have you seen this wizard?"-planch på Sirius Black! Förstår ni hur roligt det är? För det brode ni göra. Eller så kände ni mig inte för ett antal år sen, och i så fall är det inte så kul. Men jag och Onna skrattade väldigt mycket. Jag borde på riktigt sluta blogga nu. God natt, hörs om en vecka!

Hej ni!

Är det bara jag eller var det ungefär hundra år sen jag skrev något av substans här? Och då menar jag något tråkigt om itt liv, alltså. Så det ska jagg göra nu! Fast jag verkar vara helt oförmögen att skriva, så det här får se ut som det gör helt enkelt.

 

Igår hade jag tacokväll med Sandy och Marie. Det var mycket trevligt och maten var mycket god, men det kan bero på min helt hysteeriska hunger. Jag var hungrig exakt hela dagen igår, oavsett vad jag åt. Vi pratade om olika grejer och var lite sådär lagom taskiga mot varandra som vi är. Sen började vi såklart sjunga, för så jobbar vi och det blev...julsånger. Det var väldigt fint när det var fint och kanske något mindre fint ibland. Men gläns över sjö och strand på skånska är bra grejer, ändå. Såklart sjöng vi också fiolsången och andra mindre seriösa verk samt lite muppiga powerballader som jag inte kunde men vad gjorde det. Sen åkte Sandy hem, men jag stannade kvar för sedvanlig sleepover. Då kom rubriken till, under ett samtal på midsomer-brittiska. Vi pratade också om sjukdomshets, egenmäktigt förfarande (boken, inte företeelsen), jobbiga människor och allt möjligt annat fram till tre.

 

Idag vaknade vi och låg och pratade om tatueringar och estetprogrammet i typ en timme innan vi orkade ta oss upp. Då gjorde Marie scones ("och den här gången kommer det faktiskt hända!") som var mycket goda. Sen åkte jag hem och här är jag nu. Ska alldeles strax träffa Agnes, för det var ju jättelänge sen tycker jag! Så kan vi ju inte ha det.

Klockan är snart ett på natten och det sommarregnar utanför mitt fönster. Jag är okay med det. Folk klagar på att det är en dålig sommar, men sommaren är inte slut än.

 

Det har gått ett halvt år. Det har varit 2014 i sex månader och den mesta tiden har det varit jävligt trevligt. Jag har flippat ur en hel del och det är alltid positivt, även om det inte är det. Jag har haft en massa bra personer i mitt liv och väldigt få dåliga. Stora saker har hänt i Emmland. Ändå får jag inget grepp om tiden. Jag är osäker på vad jag tycker om året. Det kanske blir lättare i slutet av året när jag gör min lista. Men en sak vet jag och att det som gör ont är så jävla värt det, även om det inte känns så. Har ikväll letat igenom mitt mail efter gamla dikter. Hade mer än vad jag trodde. Jag har haft en sådan tur egentligen. Jag har fått lära känna ett geni. Jag vet jag vet, det är en partisk bedömning jag kommer med här, men jag tycker på riktigt att det är så. Jag fick älska ett geni, om så bara lite. För mig är det lite så. Kärlek, besvarad eller inte, är något man får och inte något aktivt. Men det är aktivt hur man förvaltar den och vet ni vad? Jag tror att han, indirekt, lärde mig det. För det var hanterbart först. Trevligt. Sen flippade det ur och jag tror att det var mitt val. Jag ångrar inte det valet. Jag "satsade" och visst, det gick ju käpprätt åt helvete, men hellre det än ingenting. Jag har förstått att man, till vissa gränser, kan tygla och hantera sina känslor. Och en sak till: Att alla inte kommer att behandla mig som Greenshoeboy gjorde. Det är konstigt att jag har trott det utan att veta om det. Det är så mycket jag tror som är helt fel. Det har gått ett halvt år och jag har redan mycket att säga till mig själv 2013.

 

Det kommer en halva till och den vet jag ingenting om. Det har aldrig hänt förut. Om tio dagar vet jag vad jag ska syssla med. Annars vet jag väldigt lite. Jag ska bo kvar här hemma (tyvärr). Jag ska börja med ett nytt och livsomvälvande projekt. Och i slutet av året ska jag bli inofficiell, men väldigt stolt gudmor till en liten flicka. Det trodde jag inte, kan vi ju säga. Förhoppningsvis har jag lärt mig lite mer om livet. Kanske jag har hittat någon som gör något åt ensamheten. Kanske inte. Kanske jag skärper mig, men förmodligen inte. Att skärpa sig är ett livslångt projekt och det är det som är det fina. Det har gått ett halvt år och framtiden är ett vitt papper. Därför skriver jag.

Känner mig som en sån jävla a.l just nu. Påträngande, forserad, fel. Det är en av mina sämsta känslor eftersom man inte kan få bort den. Det går ju inte att prata om den med någon för då gör man det bara värre. Hur är alla så himla naturliga hela tiden? Fattar på riktigt inte hur de gör. Allt jag gör blir för mycket. "om möjligt överdriv" ja tack, det tänker jag göra. Jag vill bara vara säker, ju. Okay, jag förstår ju också att den där muppiga känslan kärlek gör att saker blir värre. Eller, kärlek och kärlek. Det där var ju lite overkill. Men det jag försöker säga är att det inte gör lika ont med alla.

 

Vad övrigt är, är måndag. Junis sista dag (juni var är du? Vad hände med dig?) och jag har repat grejer. Det gick inte särskilt bra. Men det blir säkert bättre. Har också sett två av de filmer jag spelade in i urminnes tider. De var inte särskilt bra. Snarare totalt skitdåliga...men ja vad ska man göra åt barn egentligen. Det var nog allt för idag.