Det har gått ett halvt år

Klockan är snart ett på natten och det sommarregnar utanför mitt fönster. Jag är okay med det. Folk klagar på att det är en dålig sommar, men sommaren är inte slut än.
 
Det har gått ett halvt år. Det har varit 2014 i sex månader och den mesta tiden har det varit jävligt trevligt. Jag har flippat ur en hel del och det är alltid positivt, även om det inte är det. Jag har haft en massa bra personer i mitt liv och väldigt få dåliga. Stora saker har hänt i Emmland. Ändå får jag inget grepp om tiden. Jag är osäker på vad jag tycker om året. Det kanske blir lättare i slutet av året när jag gör min lista. Men en sak vet jag och att det som gör ont är så jävla värt det, även om det inte känns så. Har ikväll letat igenom mitt mail efter gamla dikter. Hade mer än vad jag trodde. Jag har haft en sådan tur egentligen. Jag har fått lära känna ett geni. Jag vet jag vet, det är en partisk bedömning jag kommer med här, men jag tycker på riktigt att det är så. Jag fick älska ett geni, om så bara lite. För mig är det lite så. Kärlek, besvarad eller inte, är något man får och inte något aktivt. Men det är aktivt hur man förvaltar den och vet ni vad? Jag tror att han, indirekt, lärde mig det. För det var hanterbart först. Trevligt. Sen flippade det ur och jag tror att det var mitt val. Jag ångrar inte det valet. Jag "satsade" och visst, det gick ju käpprätt åt helvete, men hellre det än ingenting. Jag har förstått att man, till vissa gränser, kan tygla och hantera sina känslor. Och en sak till: Att alla inte kommer att behandla mig som Greenshoeboy gjorde. Det är konstigt att jag har trott det utan att veta om det. Det är så mycket jag tror som är helt fel. Det har gått ett halvt år och jag har redan mycket att säga till mig själv 2013.
 
Det kommer en halva till och den vet jag ingenting om. Det har aldrig hänt förut. Om tio dagar vet jag vad jag ska syssla med. Annars vet jag väldigt lite. Jag ska bo kvar här hemma (tyvärr). Jag ska börja med ett nytt och livsomvälvande projekt. Och i slutet av året ska jag bli inofficiell, men väldigt stolt gudmor till en liten flicka. Det trodde jag inte, kan vi ju säga. Förhoppningsvis har jag lärt mig lite mer om livet. Kanske jag har hittat någon som gör något åt ensamheten. Kanske inte. Kanske jag skärper mig, men förmodligen inte. Att skärpa sig är ett livslångt projekt och det är det som är det fina. Det har gått ett halvt år och framtiden är ett vitt papper. Därför skriver jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0