Gele höholm

Blue (jag hade en lång diskussion med mig själv om huruvida jag skulle frångå principen att aldrig kalla dig blue eller principen att kalla folk som kommenterar för vad de skriver in att jag ska kalla dem...den första vann sjukt nog): Är inte helt säker på att jag förstår vad du menar, men gissar att det är fingret du menar...and then I agree.
 
Hej kära folk, nu är det mars! Det var väl himla trevligt kan jag tycka, för då är det längre ifrån vintern och närmre våren! Det peppar vi tycker jag!
 
I helgen har jag varit hos min bästa syster i Norrköping där hon och Benjamin numera bor. På tåget upp satt jag mittemot två grabbar, och en av dem utbrasst plötsligt, med förundran i rösten: "det är så bra att man kan lyssna på musik, tycker jag." jag var tvungen att fråga om det var en ny uppfinning för honom. Ja, svarade han glatt varpå vi skrattade en stund. Så det började ju bra. Syster mötte mig och redan på spårvagnen hem till henne sades rubriken. Det skulle varit "Helen Sjöholm", som jag sagt en sekund tidigare, men det gick inte så bra för henne. Väl framme taggade vi inför Bråvalla en del (inte alls för tidigt), åt mat och såg the prinsess bride vilken jag sjukt nog inte hade sett än. Den var mycket bra och det resulterade i en del "as you wish" och annat från oss under helgen. Syster sa också "alla som kallas sexmannen förtjänar att dö" och syntolkade väldigt vackert. Hon borde jobba med det. (Fast kanske inte)
 
Igår var det stora projektet att baka cupcakes. Detta gjorde vi under lyssnande på glee och Taylor Swift, because it´s pretty. Vi köpte dessutom godis att dekorera med...ovanpå frostingen. Sugar overload? Nääee. När vi såg att what a girl wants gick på tv var allt fullbordat och systerligt, så vi såg denna och åt pizza. Andra chansen hans också med (ja...jag vet...det blir för mycket melodiande för mig i år) och vi tyckte nästan exakt likadant. Vi testade också mina skills i vilka artister som varit i final olika år. Jag var ganska dålig, men så kan det va. Vi avslutade dagen med att se "give it a year", eller "can it last?" som vi kallar den. Det skulle varit rubriken om denna fått vara på engelska, vilken den alltså inte fick. Mögpuckat äro detta.
 
Idag åt vi gleefrukost, med andra ord åt vi frukost och såg ett nytt glee-avsnitt. Det var dock ett deppigt avsnitt, så vi blev helt deppiga. Så vi pratade om Harry Potter istället. Då blev vi glada, och sen åkte jag hem. Här hemma fick jag en taxichaufför från just Norrköping och sen lämnade jag in mitt första skrivjobb någonsin! Sjukt. Med detta avlägsnar jag mig. Glad mars!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0