hopelosthead

Det finns så mycket jag vill skriva om och samtidigt ingenting. Jag vet inte ens hur min dag har varit. På ett sätt bra. Vårsol, to start with. Dessutom en jätteglad taxichaufför imorse, varm choklad på en bänk (eller "bänkdjävel" som jag och Christer sa) ute, diskutioner med Johannes om musiserande och om annat fast då på twitter ("annat" bestod av knoppar i buskar...inte på buskar...it does make sense) och fina sms och facebook-meddelanden från folk som är oroliga och vill berätta hur bra jag är.

 

Meeen på ett sätt har ju dagen varit dålig. Jag måste sucka lite då och då, för att luften inte riktigt är i balans. Just nu fryser jag och är extremt spänd. Jag hade oldschool heartache innan. That was fun. Tänker ibland tillbaka på igår. Inte just nu, men ibland. Då är trycket över bröstet tillbaka. Vill skriva om allt här men ska inte det. Vill inte riktigt gå ut med allt. Oroa er inte, min soul är fortfarande transparent (ful svengelska för att låtreferens), men det finns andra och ja jag vet inte. Det känns inte rimligt bara. Men om ni undrar kan ni ju göra som Marie och fråga privat. Inte för att hon har fått något svar än, meeen det ska jag ta tag i.;) hursomhelst så ja, jag vet inte riktigt var jag står i förhållande till livet faktiskt. Just nu helt okay men ibland inte alls. Och så är det tankarna som helt plötsligt dök upp. De som bara är vägg bara är vägg bara är vägg. Och inte ens får finnas ändå. Det är väl inget att fästa sig vid, men det iriterar mig. Kryptisk är jag också. Deppigt för er. Fråga inte för det där var faktiskt ganska ointressant. Nu vet jag inte hur jag ska få ut mer för just nu känner jag väldigt lite. Kan ju som bekant inte hålla två känslor i huvudet samtidigt, därför förvirringen. Också för att mina händer skakar ltie (spänd som sagt) och att jag allmänt är förvirrad i den här kära bloggen. Nu avlägsnar jag mig. Imorgon är jag säkert stabil.