Döda poeter!

(Uppgift: Fri dikt utifrån filmen igår.)
 

Döda poeter!

 

Dina ord är som bestick mot en tallrik.

Inte det hemtrevliga ljudet.

Inte det som gör dig hungrig och varm.

Nej.

Jag menar gnisslandet.

Det man ryser av.

Precis så är dina ord.

 

Poesi är det starkaste vi har.

Musik, telefonsamtal och gatstenar.

Jag vill ställa mig på bänken och enmansapplådera!

Och ändå är det något

Något med dina ord

Som får mig att vilja döda poeter.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0