Men vi gör inte alls precis som vi vill

Jag minns känslan av att stå på en perong och slitas sönder, eller att sitta på tåget och bara vilja vända. Jag vill tillbaka dit. Inte tillbaka, men dit. Jag vill bryta upp, för då har jag något att bryta upp från. Jag vill vakna upp på morgonen till någons andetag i mitt hår. Jag vill vara älskad. Jag vill att mitt hjärta ska hamra i bröstet utan skuld. Jag vill att någon ska tänka på mig hela tiden utan att kväva mig. Jag vill att någon ska lära mig leva med min rädsla och ta mig igenom allt det där som skrämmer mig. Jag vill ha mer än ett destruktivt tonårsförhållande på distans och en kanske ännu mer destruktiv obesvarad crush att referera till. Shit´s gotten old. I´ve gotten old. Jag vill sjunga till någon som lyssnar och kan sjunga tillbaka. Jag vill inte vara själv. Jag borde skärpa mig och inte skriva så, men vet ni vad? Jag vill inte skärpa mig. Jag vill att någon ska vara här och säga att det är okay, att jag inte måste skärpa mig. Att någon ska finnas, hos mig, jämt.
 
Och om jag fick bestämma skulle någon vara du.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0