hopelosthead

Det är en helt oförstålig mening jag har som rubrik, men på något sätt lyckas den säga så otroligt mycket ändå. K.D Lang, I bow down to your songwriting genius. Men du sjunger inte särskilt fint. Just sayin.

 

En sak som är dålig är att jag alltid börjar blogga när jag är så trött att jag nästan är i sov-mode redan. Hur ska jag ens orka säga något om mina dagar då, liksom? Det blir oftast mest mög. Men idag tänker jag ta tag i mig själv och blogga om min dag yay!

 

Fast inte så yay för den började med att jag 1) försov mig en timme, 2) fick skriva klart min dramauppgift jättefort, 3) gick till bussen i kaosregn och 4) hade föreläsning om allt jag ska ha med i min hemska elaka uppsats som jag verkligen inte vill tänka på alls. Så det kunde eventuellt ha varit bättre kanske. Men resten av dagen funkade. Jag åt först jättemycket tsatsiki (med annan mat, men den är inte lika viktig) (fan nu bloggar jag ju om mat igen! Jag kanske har en matfixering av någon slag? Eller så gillar jag bara tsatsiki onormalt mycket. Kan vara så.) (två paranteser efter varandra? Var tvungen att göra en tredje för att säga det. Parentes, heter det Emma.) och sne hälsade jag på skrivargruppen! Där pratade vi om Bruno K öyjer (stavas det så? how should I know) och jag konstaterade han var ett seriöst creep. Hugo döpte om honom till Brunte och vi hateade allmänt på honom. Bruno alltså, inte Hugo. Så ni har koll. När jag sen väntade på bussen hem med Wilma pratade vi om Nässjö och hon undrade om jag pratade med folket därifrån. Nej, bara en person och inte den jar var närmast, sa jag. Jag hade knappt hunnit säga det när telefonen ringde och det var Åsa! Sjukaste som hänt mig på ca alltid. Så jag blev såklart hur glad som helst och vi pratade om allt som hade hänt, med andra ord flygplansgrabbar, musikinspelande, meltdowns och såklart alla smålänningar vi saknar och inte saknar. Använder termen smålänningar väldigt löst här, for the record. Tror ni förstår. Så nu är dagen definitivt ganska bra. Och nu tror jag det är dags att gå helt in i sov-mode. yaaay sömn. Det älskar jag också onormalt mycket om ni undrar. Fast det gör kanske alla så inte så jätteonormalt. God natt hursomhelst.