hopelosthead

Ronja: Jag vidhåller att jag inte bloggar särskilt mycket om mat alls. Bara...lite då och då. Jag gillar mat. Det är prioriterat i mitt liv I guess. Och jag saknar dig också, du får låta bli att ha ett liv någon helg tycker jag. Eller något norrländskt sportlov eller vad det nu kan vara. Eller på releaseparty wooohooo! (varför skriver jag detta, du kommer sannolikt inte gå in här igen på ca ett år.)

 

Jag lyssnar just nu på en av de mest fascinerande låtarna jag hört, nämligen it takes a lot to know a man med damien rice. Den är...väldigt bra. Eller...vissa bitar är bra, andra är mest what. Men inte som i weird-what utan mer...jag vet inte. Jag är för trött för att maka sense. Jag har varit på ett jättetråkigt möte idag. Eller det var väl lika tråkigt som ett average möte men jag gillar inte möten det är bara inte min grej. De är töntiga. Men ja, jag och Linus var på srf skånes repskapsmöte. Nytt ord för mig med. Kommer absolut inte att förklara det för det gör er inte direkt gladare. Vi åt kakor som kunde varit goda men som nu inte var det och kom fram till vad man int eska prata om över lunchen. Till exempel begravningar. Det är ingen bra grej.

 

När jag kom hem hade jag och pappa Woody allen-night. Vi såg "jasmine blue" eller nä den hette blue jasmine, skoja. (jag orkade inte sudda för att sudda-tangenten är så långt upp på tangentbordet. sant.) Den var tyvärr inte så bra. Fast väldigt, v äldigt deppig. Men nu vet vi det, så det var ju bra antar jag. Och jag är så trött så jag kan inte hålla ögonen öppna. Jag trodde bara att det var ett uttryck. Then again...jag är ju inte så bra på att hålla ögonen öppna en vanlig dag, så jag kanske inte är helt rätt person att bedöma det. Det är märkligt det där, för inga andra blinda har det problemet. Mina ögon lever helt sitt eget liv och jag märker inte ens vad de gör half the time. De är också väldigt rädda för alla former av intrång, till exempel ögondroppar, smink, sminkborttagning osv osv. Man får på riktigt hålla upp dem med våld ibland. Jag är lite emot det, men vad ska man göra. Nu måste jag sova for real, för vem är jag ens.