But all the choirs in my head sang no-oo-oo-oo

Ett morgoninlägg! Det var minsann inte igår jag började blogga så här tidigt på dagen. Det beror ju bara på att jag inte bloggade igårkväll, men ändå! Känns lite nostalgiskt på nåt vis. Anyhow, det jag skulle blogga om var körfestivalen, vars galakonsert jag var på igår. Lyckligtvis var jag inte med i kören i år, så jag var glad. Här kommer allt som var awesome med denna konsert i en liten lista, för det var också länge sen:
-Att de började med oh fortuna. Bästa låten och det lät riktigt bra!
-Shirley Clamps versioner av 9 to 5, I will Always love you (hon lät inte som en powerballad-diva! Woooohoooo! Har jag sagt att jag avskyr sådana av hela mitt hjärta?) och Gabriellas sång (hon slaktade den inte, chocken är total). Hon är söt, samt min barndom så jag kan vara lite partisk här.
-Björn Kjellman som presentatör/programledare/ciceron (jag vet inte vad man säger). Flawless. Förutom att han inte showade off sina eurovision-skills, men annars flawless.
-Ett fiol-solo! Wiii!
-Kjell Lönnås konstiga, men roliga, skämt om "sidan 3" som liksom aldrig tog slut. Svårt att förklara.
-Fritjof (det stavas säkerligen inte så) och Carmensita i en väldigt rolig version som kändes ungefär som att vara hemma.
-När kören lät som regn. What.
-Att jag fick cola efter en hel dags sockercravings. Cola måste va med på alla listor okay
-Ett svinsnyggt ledmotiv till en film jag inte sett där kören visslade och lät och hade sig.
-Det mesta, faktiskt. Utom orkesterns sjukt långa (seriöst 20 minuter) stycke, så. Bättre än förra (förförra) året, i alla fall. Nu ska jag snart till skolan, så hejdå med er.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0