hopelosthead

Blue: Nej, det har du inte. Spännande grejer ändå.

 

Vilket bra liv jag har! Ett riktigt musikerliv, om jag får säga så. Igår åkte jag ju "hem" till Nässjö och spelade! På stationen mötte Micke mig (ja, musiklärarmicke som jag skrev en del lagom arga saker om i höstas) och vi (jag) åt pizza innan soundcheck tog vid. Vi soundade jättelänge och skrattade åt konfransieren (jag orkar verkligen inte kolla upp stavning, jag skulle gjort det annars men alltså nej) som lät som en flygvärdinna. Också "idag övar vi hälsningsfraser" skrattades åt. Vi repade låtarna och jag gjorde min bästa version av paris någonsin, men ingen (utom Micke) hörde det. Synd ändå. Vi väntade några timmar och träffade Joakim Nömell, vars föreläsning jag alltså skulle vara förband till. Och det var jag också. För en publik på femton personer. Yaay. Men jävlar vad jag gav allt ändå! Det var awesome! Och föreläsningen var väldigt bra och inspirerande och allt vad det heter. Efteråt gick jag till stationen med Diktatorn, som kom och tittade på mig (<3) där vi träffade en äkta douchebag, köpte cola och åkte med varsitt tåg.

 

Idag skrev jag min första tenta. Den gick väl sådär, eller bra, eller alltså det kan jag ju omöjligt veta innan jag får den. Sen åkte jag till Trelleborg och studioade! Vi började med att bygga klart vårt beat (ja, tänka sig, det fanns mer att göra) samt la synt och "riktig" sång på den låten. Jag älskar att lägga song, for the record. Jag spelade sen piano och sjöng lite till, det las trummor (allt detta på flera olika låtar) och sen slutade vi med att lägga den mest badassa synten i världshistorien! Jag satt och flinade hela vägen hem (OBS: Sant) och nu är jag här. Livet är braaaa om ni inte förstod det.