Nervösa pizzor och valmanifest

Vet ni en sak? Jag älskar att gå på universitetet. Faktiskt! Vet ni varför? För att ingen är så dum i huvudet som alla var på gymnasiet. Man behöver inte springa efter, bryta sig in i gemenskaper. Eller, jag kan ju såklart ha fel. Jag har bara gått en vecka och har inte direkt några kompisar, men alltså. Aaaalltsååå skillnaden! Jag kan avstå från socialisering av någon anledning och det påverkar ingenting. Folk tycker inte mindre om mig. Jag måste inte springa. Jag vet inte om ni förstår hur fucking fantastiskt det här är. Kan lägga till att jag också var dum i huvudet på gymnasiet, så det är väl okay egentligen. En annan bra sak är att jag hittar jättebra nu! Jag är the pro och det är faktiskt helt sant. En tredje bra sak är Florence. Det kändes som om det var länge sen jag sa det.
 
Idag har jag hur som helst haft föreläsning i framförande. Vi framförde citat och vi fick responns av läraren. Jag lärde mig grejer om kroppsspråk vilket jag ju behöver. Läraren var väldigt duktig, men hade kanske inte det bästa blindbemötandet. Eller...så kan jag inte säga. Hon var en sån som försökte liiite för mycket. Som är osäker på hur hon ska prata och hantera allt. Jag har ganska dåligt tålamod med sånt, men jag försöker. Vi hade också gruppövningar där den nervösa pizzan kom in i bilden. också ljuva cycklar och solnedgångar. Varför är ointressant för alla.
 
Vi redovisade också våra fabler och detta genom att göra om dem till valmanifest. Det var awesome eftersom vår ju handlade om en val. Vi pratade om ett parti som var för diktatur och det blev mycket bra, speciellt Hannes något oväntade brandtal på slutet. Det var säkert teet som gjorde det. Sedan åkte jag hem, åt lax och var glad. Jag ska nnu sluta inlägget med en liten intressant iakttagelse:
 
Först gör jag det till en grej att skriva och prata om djävulen.
På författarlinjens första skrivuppgift skriver någon som inte är jag (utan som i själva verket är Johannes) om just djävulen.
 
Under linjen gör jag det till en grej att prata om ekorrar i tid och otid.
Gissa vad som skrivs om på den första uppgiften här? That´s right. Fucking ekorrar. återigen helt utan min inblandning.
 
Vad blir det nästa gång?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0