hopelosthead

Idag har jag börjat min andra kurs, att skriva dramatik. Därför har jag åkt till Växjö. Jag och Småland är uppenbarligen inte färdiga med varandra. Någonsin. Jag saknar Småland jättemycket alltså for real. Men det var ju inte det vi skulle prata om. Jag har alltså lärt mig om drama och blivit så, så, så pepp. Och livrädd, för jag har ju inte läst några pjäser och kan ingenting om pjäser och alltså va. Men min lärare är bäst (ännu en, jag vet) och hade ett lång monolog om hur patriarkala strukturer relaterade till syn. Det är kanske det coolaste jag har hört i år, eller eventuellt någonsin. Sen pratade han om dramats struktur, vilket inte är hälften så konstigt som det låter. Mina kursare är trevliga och jag är yngre än alla andra men det är okay. Tror jag?

 

Nu är jag hemma och lyssnar på allt vi säger är sant och blir så inspirerad. Inspiration är sämst, ändå, för vad skriver man när man är inspirerad? Jag förstår inte. Men jag är väldigt glad, helt enkelt.