hopelosthead

Efter gårdagens bloggande gick jag inte och la mig, fast jag var orimligt trött. Jag väntade nemligen på en st plockahontas. Under tiden jag gjorde det bestämde jag mig för att skriva pjäsen "i väntan på plockahontas" vilket jag tyckte var orimligt fyndigt. Det tycker nog ingen annan. Men till slut kom han och vi pratade om saker i några timmar (för många med tanke på hur sent det var). Worth the wait, anser jag.

 

Idag var den stora (läs: enda) händelsen att jag repade med jane bond. Och det lät så braaaa! Jag bara känner hur vi utvecklas hela tiden och jag älskar det. Jag får dessutom göra en massa kul grejer med min röst som jag aldrig gör annars, so yay.

 

I övrigt vill jag återigen passa på att säga hur glad jag är just nu. Hur det känns som att jag vinner hela tiden. mot mig själv och min historia och min framtid. Jag för så orimligt många krig med mig själv och jag älskar att äntligen kunna få vinna dem, åtminstone för ett tag. Det gör att jag, faktiskt, kan tycka om att vara jag. Ibland. Det är jävligt viktigt om ni undrar.