I'm sitting here wondering what it is that we've done

(Varning: kryptiskt mush. och det här är *inte* vad det ser ut som. Alls.)
 
Jag önskar att jag kunde prata med någn. Att någon kunde, men framför allt hade intresse av, att lyssna på allt. Att någon kunde säga till mig att jag inte gör fel. Eller kanske att jag gör fel. Jag vill bli dömd för att jag dömer mi själv konstant men samtidigt vill jag bara bli försäkrad att det är okay. Det är det inte. Jag är ju fucking dömd redan innan rättegången och jag har ingen chans att försvara mig för jag har ingen advokat och inget att säga själv. Jag är åklagare. Jag och alla andra. Fast vem som är gärningsman skiftar från person till person. Allas bilder av hur saker är som om de vet. Som om någon ens vet. Som om någon ens bryr sig at this Point. Och jag vill att någon ska göra det men samtidigt verkligen inte. Mind your own business fast inte liksom.
 
Det finns ju någon jag kan prata med. Egentligen. Som kommer säga till mig att jag inte gör fel. Att allt är okay. Vilket det väl på ett sätt är. Men det känns allt annat än okay just nu. Det känns jävligt fel. och den känslan påverkar exakt ingenting. It fucking should but it won't. Nothing will. Something has to but I don't want it to. Jaha jag kan inte ens skriva på svenska. En sån dag. Fuck it nu får det vara slut. All oro och alla spekulationer (som kommer att vara felaktiga) förbjudet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0