hopelosthead

Hej folk!

Jag skulle ha bloggat för jättelänge sen (alltså igår), men jag hann inte, så jag gör det nu. Och jag börjar, logiskt nog, med i lördags. Då åkte vi först till en loppis med jättemycket folk men jättelite saker, och sen till Henrik (kusin). Fint hus, har han tydligen, som han renoverar fast han är blind. This is legit confusing to me for the record men ja vi kan ju inte alla vara superhumans tänker jag.

 

På kvällen åkte jag till Annoushka! Vi köpte pizza och Annoushka åt "pizza-varianten av kryptiskt mush." Vi pratade om allt möjligt och då framför allt folk i vår omgivning (inte för att vi har en gemensam omgivning, men ändå), varför läger är världens sämsta grej (åtminstone vid en viss ålder) och mycket annat. Så här kunde det vara:

Jag: Men...då måste du vara väldigt rik.

Annoushka: Det är jag! *välter ett vinglas så att det går sönder*

Det var dessutom det andra glaset hon slagit sönder under kvällen. Skickligt. Andra halvan av rubriken kom till så här:

Jag (i en av de bittra rants jag så ofta har): Det är bara dumt att tycka om folk.

Annoushka: Men sluta tyck om folk då. Hata folk!

Det blev en catchfrase sen. Lyckad kväll, helt enkelt!

 

Igår åkte vi hem till Skåne igen. Vi lyssnade på Annika Norlins sommarprat (för hon är Amazing), åt på spånsta för det ska man och sen kom vi hem. Jag hann "hem" (alltså inte till lägenheten) i några minuter innan det var jane bond-rep. Där testade vi mer winehouse och blues och det lät jättebra! Exciting!

 

Efter repet åkte jag till Malmö med Plockahontas och Marie (hon var ju redan där, men eh ja). De badade, men jag kunde inte det så jag pratade med Hannah istället. Anything goes. Sen handlade vi och köpte mat och sånt (vilket ju ser ut som samma sak...men ja) innan vi åkte hem till Marie för kladdkaka. Den blev...söt och kladdig, kan man säga. Vi lyssnade på Lisa Nilsson och hade sen en lååång debatt om lady gaga, klassisk musik och vad konst ska vara till för egentligen. Which was fun, actually. Fredrik var lagom sassy som vanligt ("du vet ingenting, Lisa Nilsson.") och Marie drack te ur en stor kopp, för det ville hon att alla skulle veta alltid. Jag och Plockahontas lämnade sen Malmö för ett av våra redan sedvanliga lägenhet-nattsamtal. Det här handlade mycket om min rädsla för maskulinitet och mitt självförtroende och sånt seriöst. På något sätt lyckades det ändå sluta med en saga om människor och apor och deras historia. Varför är något oklart to be honest. Fint hursomhelst.

 

Idag är en spektakulär dag. Jag vet inte ens varför...det bara är det. Jag bara mår jättebra av någon anledning och det är lövly. med detta sagt går jag.