Wine, blues, and kindred spirits

heeeeerrrreeeguuud vad jag måste blogga. Jag har på riktigt inte haft bloggtid på hela helgen men nu är det fakking dags! Så nu hoppas jag att jag får med allt, även om odsen är små.
 
Vi börjar med i fredags, och då träffade jag Olle! Vi åt pizza och pratade om våra vänner, hur märkliga våra liv har varit egentligen och mycket annat innan vi åkte hit till lägenheten. Här drack vi svartvinbärsvin (vilket jag uppenbarligen var ett fan av) och pratade om saker jag verkligen inte trodde att vi skulle prata om. Jag tror helt seriöst att min soffa har som superkraft att till och med jag öppnar upp mer än vanligt (and that is saying something). Men det var väldigt trevligt och om kvällen fått ett eget inlägg skulle rubriken vara "grasiös som ett balerina-kex." I have literally no idea why that is.
 
I lördags vaknade jag lagom opepp på livet och åkte till Syster för att äta frukost och se hennes nya Place! Wooo! Hon och Elvira har flyttat in i en lägenhet i någons källare, men det märks i princip inte så bara win för dem tycker jag. Familjen åkte omkring och uträttade ärenden och sen repade delar av jane bond. Då jobbade vi på en ny låt som mamma har skrivit (peppeeeen) och skapade sloganen "vi är inte femton!" Jag la till "inte ens jag!" vilket jag tyckte var väldigt roligt. ofta i mitt liv så tycker jag att saker är jätteroliga och alla andra bara: kay. Så kan det va.
 
Jag kom hem och tänkte vila upp mig. Men sen var jag plötsligt i Malmö och påväg till Skanör med Marie, Plockahontas och Karl. Ingen vet riktigt hur det blev så. Vi kom dit och folk badade. Jag stod på stranden i vinden och såg spektakulär ut (enligt både mig själv och Karl). Vi återvände till Malmö och lyssnade på 90-talsmusik ("jag skulle gärna sjunga med, men jag var så liten att jag inte förstod orden.") De fastnade också mycket på en person (som nu börjar anta mytisk chepnad för mig då jag inte träffat den), vilket blev...intressant. Vi tog oss in till malmöfestivalen, åt mat och mötte upp Plockahontas mamma med tillhörande smålänning. Dessa var människor jag definitivt approvade of och tillsammans gick vi alla till bluestältet. Där spelades det blues (no shit) och vi pratade om väldigt mycket olika saker som jag skulle specifisera om jag kom ihåg dem which I don't. Jag var oftast väldigt tyst och det för en gångs skull för att jag mådde väldigt bra. Bra kväll, helt enkelt!
 
Just därför drömde jag enbart mardrömmar när jag till slut sov. Och det är ju inget jag gör särskilt ofta, så det satte verkligen sina spår under dagen. Familjen kom hit och fixade ännu mer saker (lägenheten börjar ta form, peppen är total) och sen gick jag till stadsparken för Agnes-flyttar-iväg-picknick. Denna spenderades först med att prata med strangers om saker som gurkmordsmysterier och presidentcitat. Men! Sen träffade jag en kindred spirit. Axel, heter han, och vi gick på teater tillsammans för många år sen. och alltså, you guys. Han pratar engelska lika mycket som jag. Han är lika besatt av språk, berättelser och ord som jag. Han gillar när saker bryter the fourth wall. Han har läst my imortal och kan citera den! Vi kunde bonda över att ha skrivit dålig fanfiction! Och viktigast av allt: Han förstår vad jag säger om färger och han är den första jag träffat som också är lila som primary color! Aaaallltsååå you guys. Men så flyttar han också till England om tre veckor. Livet osv. Vi hade i alla fall en väldigt lång och spektakulär konversation, innan jag och Agnes lämnade tillställningen. Vi åt middag tillsammans och catchade up om vad som hänt i livet. Alltså Agnes får inte flytta ifrån mig! :( jag bara säger det.
 
Nu är jag äntligen klar. Wooohooo!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0