hopelosthead

Idag har jag gjort mitt bästa för att få tillbaka min trygghet och glädje. Det blev kanske mest att jag mensvärkade mig (vilket betyder att jag kan skylla lite av mitt crazy igår och i fredags på pms yaaay), åt upp alla tryfflar i min fancy chokladkalender (jag är helt enkelt inget fan av kalenderkonseptet...om jag inte äter upp alla blir det ju inte att jag äter dem alls) och sen åt middag med min familj. Så här lät det då:

Pappa: Vi funderar på att fira att vi har varit ihop i trettio år nästa år.

Syster: Hur ska ni fira då?

Pappa: Göra slut!

...Helt rimligt firande. de kom fram till att de nog ska ha fest elelr något istället. När vi nu ändå citatar kan ni få ett blindskämt signerat mamma:

Jag (sammanhang irelevant): Jag tänker att hon ska dyka upp och knivhugga mig bakifrån!

Mamma: Hon kan ju lika gärna göra det framifrån, vet du. Men okej.

 

Ikväll tog jag tag i tryggheten. Majas magiska händer. Sagan som alla blinda barn borde läsa och som jag älskade besinningslöst. Älskar, menar jag. Den lärde mig vad färger var. Att jag kan göra nästan allt och att jag inte måste kunna vad jag inte kan. Att det är okej att inte förstå allt i den seende världen men att man kan fråga. Att ge saker namn och personligheter (min första dator, före ingmararna, hette Bruno precis som Majas och nu döper jag ju även käppar, synthar och allt möjligt...och folk använder dessa namn). Och framför allt lärde de där sagorna mig att jag var precis som alla andra. Nästan, åtminstone. Det är fan genialt. Dessutom, som en bonus, utspelade sig detta i ett avsnitt:

-Sover du?

-Nä. Jag tänker på Pocahontas.

Det sades av karaktären Emma. Detta är helt sant. Lägg till två bokstäver så skriver jag under på det. Loving it.

 

Till detta valde jag också min bästa trygghetsmt och dryck: popcorn och sprite. popcorn för att det är varmt och för att "popcorn är nyttigare och minst lika gott" (citat från sagan), och sprite för att...alltså mitt förhållande till sprite är intensivt. Och...holy shit. Holy fucking shit. Ni vet den där karaktären Emma som tänkte på Pocahontas? När Maja och hon gav varandra indian-namn döptes Emma till "lilla molnet." Plockahontas har kallat mig "litet modigt moln" sen i maj. This. This is scary as fuck now.

 

Vad pratade jag om? Sprite, ja. cola är ju "min" läsk, men sprite är lyxläsk för mig. Det smakar lycka och jag dricker det väldigt sällan för att hålla kvar den där känslan. Det beror nog på att jag drack det när jag var i Kernville, den plats jag varit lyckligast på. Förutom här, såklart.

 

Så. Lyckan har helt återvänt. Snart ska jag lägga mig i nya lakan, somna och tänka på helt andra magiska händer. Solskenskänslan när du stryker mig över ryggen på morgonen eller dina fingrar i mitt hår som lugnar ner mig oavsett vad. "Sover du?" Nä...