hopelosthead

Hej hej hej nu har jag varit i Tyskland! Sådär som man liksom är ibland. Närmare bestämt har jag varit i Dysseldorf med min familj. Det var ju jättelänge sen vi familjereste så jag var pepp! Vi åkte i fredags morse och syster var lika märklig som vanligt. Hon var top Comedy, gjorde en mashup på christina perri och vem kan segla, utbrasst saker och försöker sprida uttrycket i rubriken. Vi har försökt förklara när man ska säga det och den bästa förklaringen är att det ersätter "skål på det!" man ska liksom säga det när samtalet stannar av, tror jag. På skånska som stavningen skvallrar om.

 

När vi kom fram började vi gå omkring i staden, aka julmarknaden. Det var typ samma sak. Syster pratade tyska i tid och otid (mest otid) och det var "jul överallt!". Vi åt pasta på den långsammaste restaurangen någonsin och sen drack vi Glyhwein (jag har försökt stava till detta nu i flera minuter) och jag kom fram till att det var det godaste någonsin. Eller nä kanske inte men det var gott! Där någonstans upptäckte jag att min telefon saknades, så vi fick gå tillbaka till restaurangen i ett litet hopp om att de skulle ha den. Och...det hade de! Kärlek till den långsamma restaurangen, eller kärkel som jag skrev först...alltså va.

 

Men alltså jag åkte inte bara dit för julmarknaden. Nej nej nej. Jag åkte ju dit för Florence! Jag skulle alltså se Florence + the machine, aka min fru. Lyckan var och är fakking enorm! Jag och mamma åkte dit och drack dyrt och äckligt vatten på våra läktarplatser. Vi skulle sitta ner under förbandet, eller "det fiktiva förbandet", som jag sa eftersom jag inte trodde att det skulle vara något. Men det var det, och alltså jag önskar att de var fiktiva. Palma Violets, hette dem, och alltså...nej. Det var någon slags punk, men så helt plötsligt bytte de takt...igen...och igen. Och man bara what the flying fuck are you guys doing. Det var nästan creepy, på något märkligt sätt, men jag och mamma skrattade jättemycket åt dem åtminstone.

 

Florence skrattade vi inte åt. För hon var fan drottning. Hon spelade third Eye vilket jag inte hade en aning om att hon skulle göra. Och en akustisk Cosmic love som var jättesöt. Jag sjöng för full hals hela showen igenom. Den enda låt jag inte tyckte om förstod jag plötsligt när jag såg den live. Varje ton hon tog var ungefär magisk. Hon avslutade med drumming song. Och när hon pratade ropade någon en fråga, på vilken hon förvirrat svarade "Gilmore Girls? Yes, I Think I watched that with my sister at home." Som om någon printscreenat min hjärna. Chocken var total och jag älskar älskar älskar Florence.

 

Det hela avslutades med att vi åt pizzaslises i en busskur och sen var det sömn och lördag. På denna dag julmarknade vi oss, men det visade sig också finnas en primark! Pepp, tyckte alla utom pappa (och jag egentligen men jag höll modet uppe). Där köpte jag två klänningar och ett par orimligt höga stövlar att ha på scen, så jag är nöjd med livet! Vi åt såklart schnitsel och pommes sen, och jag åt som om det inte fanns någon morgondag. Alla blir alltid lite i chock när jag äter så mycket. Utom jag för jag tänker inte ens på det, vilket väl är hela hemligheten I guess. På eftermiddagen shoppade vi ännu mer (två klänningar till! Jag älskar klänningar <3) och chillade på hotellet när folks (läs: Mina) fötter sa ifrån. Där fick jag och mamma lite olika skratt-psykbryt och Justin Timberlake...varför minns jag inte men jag minns att jag tyckte att han borde vara med i låten "timber". Detta står jag fast vid. Vi åt middag vilket inte var så intressant och sen satt vi på en pub, drack vin/öl och lyssnade på äkta tysk musik. Det var...hilarious. En låt lät *exakt* som änglahund, fast bara bryggan (hej du speleman osv). Folket på puben älskade musiken och vi älskade att titta på när de gjorde det. Kan vara det mest genuina jag sett på länge.

 

Igår tog vi ordentligt avsked av marknaden, mest eftersom resten av stan hade söndagsstängt. Tyskland är lite exentriskt på det sättet, och många andra (folk kan inte engelska whatsoever och har literally aldrig set en blind innan...trots att käppar görs i tyskland och att de hade fina ledstråk överallt). Jag åt den bästa lunchen: pommes, glyhwein och sen crepes med mars i. Livet, alltså. Vi gillar att äta were you aware. Mina fötter var dock i upplösningstillstånd (gå i tre dagar i dåliga skor :(), så jag var kanske inte jättepeppad hela tiden. Kanske.

 

Vi flög hem och väl hemma i min älskade lägenhet gjorde jag något jag inte gjort på alldeles för länge: Träffade Plockahontas! Jag tror att vi eventuellt kan ha saknat varandra ungefär lika mycket. Alltså jättemycket. Vi somnade jättetidigt, men vaknade runnt 03:00 för att prata om djupa saker och annat i någon timme. Sen sov vi lite mer. Eller jag sov lite mer, han sover fortfarande. Det är ganska rogivande att blogga till hans snarkningar faktiskt. Vi får se när jag tröttnar på det och väcker honom. Det lär hände ganska snart, om jag inte börjar med tusenpunkterslistan vilket jag kanske faktiskt gör. Vi får se. God natt eller god morgon eller något, kära folk.