hopelosthead

Idag var en dålig dag. Det är märkligt, för den var ganska bra. Som i att inget deppigt hände eller så. Men det...blev en dålig dag ändå. Den började med en bra morgon, dock. Jag och Onna lyssnade på Dixie Chicks (att skriva bandnamnet fick mig att tänka på min uppsats uuuusch kräk) och diskuterade den ultimata subwaymackan för henne. Vi lyckades konstruera en sådan, som hon godkände från tåget so yay us. Ja hon åkte ju alltså kort därefter. Jag tittade lite på Todd in the shadows (alltså han är spektakulär, jag vet inte varför men jag kan eventuellt ha en liten mini-crush på honom...jag vet inte) och sen fick jag och pappa ett av våra sällsynta chokladbollsryck. Så sådana bakade vi (mest jag men ändå) och den här gången blev de inte äckliga, so I win. Vi åt fancy mat och tittade på Laleh-dokumentären, som var bra men inte lika bra som jag hade tänkt mig. Jag vill ju bara titta på när folk skapar musik. Det fick jag inte, men hon är ju söt och svinduktig och sådär. Nu är dagen bra igen, så det är lika bra att den går över i en annan. Det var inte logiskt men livet är inte det. God natt.