Och klockan tickar (dramauppgift)
Och klockan tickar
En mamma och en dotter sitter vid ett köksbord och äter middag. Mamman läser tidningen. En klocka tickar oavbrutet.
DOTTERN
Räcker det inte nu?
MAMMAN
Tugga ur innan du pratar.
Paus. Dottern tuggar, Mamman läser.
DOTTERN
Men han kanske är hungrig?
MAMMAN
Det kunde han ha tänkt på tidigare.
DOTTERN
Men han tänker på det nu och han är säkert ledsen för vad han har gjort.
MAMMAN (tittar upp från tidningen och lägger ner besticken)
Tycker du att jag är en dålig mamma? Tror du inte att jag gör mitt bästa för att ni ska må bra?
DOTTERN
Jo…nej…eller alltså…
MAMMAN
Du har rätt. Han är ”säkert ledsen för vad han har gjort.” Och det ska han vara.
DOTTERN
Mamma…det har gått sex timmar.
MAMMAN
Jag ser också klockan, tack.
DOTTERN
Kan du inte åtminstone låsa upp dörren?
MAMMAN
Han ska inte gå ut. Därför låste jag dörren. Om jag låser upp dörren kan han gå ut. Är något av det oklart?
DOTTERN
Han ville bara vara ärlig.
MAMMAN
För att vara ärlig behöver man först något att ljuga om. Jag kan inte lita på min egen son längre.
DOTTERN
Men…
MAMMAN (reser sig upp)
Det är jag som är mamma här. Inte du. Jag är inte elak och jag vill er inget illa. Han behöver tänka över sina misstag. Imorgon kan vidare åtgärder åtminstone diskuteras.
DOTTERN
Diskuteras?
MAMMAN
Av mig och din far. Vuxna människor. Du är inte vuxen, hur gärna du än vill tro det.
DOTTERN
Men, imorgon…
MAMMAN
Förstår du inte vad jag säger? Det här angår inte dig!
DOTTERN
Han måste äta!
MAMMAN
Han äter knappt som det är.
DOTTERN
Och vad tror du det beror på? Han vågar inte! Han är rädd för dig, för sin egen mamma! Vill du att dina barn ska vara rädda för dig? Att de ska göra som du vill av rädsla och inte av lojalitet? Det hade inte jag velat!
MAMMAN
Till ditt rum. Nu. Sex timmar verkar vara en tid du trivs med?
Dottern gör en ansats att säga något, men går sedan. Mamman sätter sig ned igen och börjar åter läsa tidningen. Klockan fortsätter att ticka.
