stillsamt misslyckande

Jag trodde att det skulle kännas annorlunda. Jobbigare, kanske. Tråkigare. Frustrerande. Det gör det inte. Nästan hela tiden mår jag bra och trivs med att inte göra något med mitt liv whatsoever. Det borde inte vara så. Jag borde bli rastlös och behöva mer. Men jag har glömt hur något annat var, I guess. Jag har helt tappat konseptet för vad livet ska vara. Jag glömmer bort, förtränger, de enklaste uppgifter. Så har det alltid varit, more or less, men allltså nu? What? Min hjärna faller i bitar och jag tänkte att om jag börjar plugga kommer jag lära mig saker...men som ni märkte hatade jag det. Så. Sök ett jobb? And there we have it: Jag glömmer bort att det ens är ett problem! Jag vaknar inte och vill göra något med mitt liv. Jag vaknar och vill slösa tid. Och jag tänker inte på det så ofta. Men ibland slår det mig. Hårt.
 
När folk frågar vad jag gör och jag svarar ingenting. Låter dagarna gå. Jag behöve ringet jobb för jag har inga utgifter. Jag behöver inga studier för jag vill inte lära mig något. De studier jag har gör jag ingenting av. Glömmer bort, förtränger. Och så kan jag inte göra. Jag träffar vänner och de säger åt mig att ta tag i mitt liv, i snällare ordalag, men jag är inte en driven person goddammit. Jag är lat, bortskämd och inte särskilt samhällsnyttig alls. Jag är vad jag hatar hos andra människor. Ett misslyckande. Jag vill inte få en massa kräk-sympati men jag försöker vara ärlig med mina tankar, och då på en blogg och inte på en mer allmän del av internet. För jag är ju det. Och det är så dumt för jag kan ju! Jag är en kreativ människa och ganska intelligent också tror jag. men lat. Och om jag vill bli något kreativt kan jag inte vara lat. Men det är en svår grej att bota för man...orkar inte. Och jag önkar att jag kunde be om hjälp frå nnågot håll men det går inte för det måste måste måste komma från mig. Hur vet jag inte. Jag vill bara kunna svara något på frågan om vad jag gör och vara stolt. Istället förstör jag alla mina chanser och skäms för min egen existens. Kul liv. Så...ja. Jag vet inte. Jag ska sluta säga till andra att get their shit together, det är ett som är säkert.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0