I must be a part of something

Blue: Självfallet. Är förvirrad över varför den inte är med på skivan, för just nu är det min favorit. Kanske just därför i och för sig.
 
Idag är en bra dag, och min pappas fölsedag. Han blir 50, min sanna och dag, så det är en stor grej. Det ska firas mer på lördag, men lite idag också. Men först åkte jag på min första singer/songwriter-lektion med Sofia Thelin! Så glad över detta. I taxin dit fick jag dessutom höra att jag pratar fint. Originell men fin komplimang känner jag. På själva lektionen pratade vi om vad vi ville göra, testade lite sång och sen sjöng jag ett par låtar för henne så hon visste hur jag skrev. Sen spelade vi piano vilket jag tyckte var awesome, för det kan jag ju inte alltså. Pianot var väldigt fult, men jag älskade det just därför. Det här kommer bli så bra, alltså på riktigt.
 
Men nu måste vi prata om min hemresa, det måste vi. Jag fick nämligen åka med en väldigt konfrontativ, intressant och söt flicka. Jag tänker återge konversationen oss emellan här, i en något komprimerad version. Observera att jag inte vill vara taskig mot flickan. Så ni vet.
Flickan (går in i bilen): Vad gör du här?
Jag: Jag: Jag åker också i den här taxin. Det får man.
Flickan: Jaha. Vad heter du?
Jag: Emma.
Flickan: Min taktperson heter också Emma! Hon är 24 och du är? (Jag gör inte hennes agressiva tonfall rättvisa.)
jag: 20.
Flikcan: Ha!
*sirener hörs.*
Flickan: Vad är det?
jag: Sirener.
flickan: Varför då?
Jag: De måste väl rädda någon eller nåt.
Flikcan: (Varning för sorglig historia) Jaha, en polans! Som när...vi var i husvagnen, ju. och pappa har fel på hjärtat, ju. (ja, hon sa allt som om jag redan visste det) Så då åkte han polans till sjukhuset ju. Och jag och mamma hälsade på honom ju.
jag: Oj, vad sorgligt.
flickan: Ja. Och du då?
Jag: ...Jag har...inte fel på hjärtat.
flickan: Nähä.
 
Åh det gick inte alls att ilustrera i skrift ju! Sur, blir jag nu faktiskt. Men ja, när vi kom hem fikade vi och sen åkte vi till grand för att äta. (Inte direkt efter, det vore lite märkligt.) Det var helt okay mat, men ingen direkt upplevelse. Nu ska jag avsluta med lite syster-splendidness.
 
Vi diskuterar helgresmål i framtiden.
Syster: Jag vill åka till krakov. Eller Uruguay!
 
Syster kör bil: Jag vill inte köra om!
Mamma: Men här är inga bilar!
Syster: Men det skulle kunna vara!

Kommentarer
Postat av: Sofie

Oj, vilken... INtressant människa du fick åka med, jag får bara åka med gamla tanter som inte hör..

Sv: Jag hade tänkt skriva att jag är blind och har jättesvårt att gå i skogen, men sedan insåg jag vem det var som kommenterade, så då var det ett dåligt argument. :)

2015-01-25 @ 12:55:26
URL: http://frozentwilight.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0