hopelosthead

Igår blev en väldigt bra kväll. Jag åkte till Marie och vi åt hemgjord pizza och pratade om olika random grejer. Vi var trötta och speedade, så vi pratade om saker som en blomma som hette Tony och som man skulle konversera med. Lyckligtvis dök Karl upp och räddade situationen...that's a first, I guess. Eller jag ska inte vara taskig. (Fast jo.) Vi drack champagne för att fira Paris och sen åkte vi till en karaokebar. Fredrik, som också följde med, satt och stickade medans jag och Marie sjöng med och var onödigt entusiastiska och Karl pratade med folk ingen kände. Rubriken är vår version av I will survive. Konst, kände vi. Vi tolkade också "don'tcha" och "sweet Dreams" med flera, men sjöng inget i de faktiska mikrofonerna (dessvärre). Sen åkte vi tillbaka till Marie, då det andra stället vi skulle till var stängt, men där hade vi ändå trevligt. Vi sjöng en del, lyssnade på dålig musik (och lite bra) och bara hade bra tider. Jag hickade i typ 20 minuter, men när Fredrik satte på Canye West slutade jag tvärt. Så...han är uppenbart bra på något? (Han är nog bra på annat också. Tror jag. kanske.)

 

Idag vaknade jag och Marie väldigt sent, men vi mådde bra och var glada så det gjorde inget. Vi åt scones och lyssnade på märklig musik, samt jättemycket dire straights. För ibland ska man lyssna på dem, uppenbarligen. Och nu måste jag sova, kära folk.