Vi är på Ikea, allt är tillåtet!

Först, innan jag börjar det här inlägget, vill jag prata om något jag glömde igår: Sifferinlägget. Guys. Jag hade liksom glömt att många som läser här nu inte läste när jag skrev såna. Så. Alla siffror är inte om samma person. De är om olika. Och nästan ingen är en så big deal som det låter som. Det är ju grejen med kryptiskt mush (oftast), och det här är ju inget undantag. Så. Så kan det va.
 
Idag har varit en braaa dag! Jag åkte till lägenheten (<3) och slipade väggar först. Det var tråkigt, men sen kom mormor och vi packade upp en massa köksgrejer! Visste ni att jag har en miljard skåp? Nej, men det har jag. Så jag försöker skapa ett system för alla mina saker, och upptäcker samtidigt vad jag har för saker ens. Speciellt kul är det eftersom jag hela tiden hittar nya grejer som Katja lämnat kvar. You are the Queen, Katja. Fast jävligt random. Varför lämna kvar en tallrik, liksom? Och en gaffel? Tack osv men va?
 
Men jag hade inte alla saker, upptäckte jag, så vi åkte till Ikea! Peppen! Det var ju mest för att prova sängar, i och för sig. Jag konstaterade att jag vill ha den hårdaste sängen med den hårdaste madrassen som de hade. Sen konstaterade han som jobbade där att jag hade rätt, för min ryggrad var bäst i den sängen. Så den ska jag köpa. Jag peppar att kunna ligga ordentligt utan att få ont. Lunch åts, vilket såklart var Amazing, förutom detta: ikea har slutat sälja cola. Hallå vad händer i världen? Vem ääär jag ens? Vi köpte också skålar och allt möjligt, och sen åkte vi hem. Väl hemma skrev jag en arg saga (som jag debatterar med mig själv om huruvida ni ska få läsa eller inte) och sen insåg jag att här kan jag ju inte vara.
 
Mamma took pity on me och vi åkte till humorterassen. Där var det jättemånga komiker. Hälften av dem var söta. Hälften av de var bra. En tredjedel var både söta och bra. En av dem var Simon Svensson, so I win. Han är ganska bra och en del av min obsessive pang prego-tid. Som vi minns med glädje och jättemånga störiga uttryck. Som alla mina tider i livet! Jag använder enbart störiga uttryck, har jag en känsla av. Som tur var byts de ut. Nu måste jag sluta innan det blir midnatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0