Inget, fast allt, fast verkligen inget alls

Blue: Inte särskilt stalkigt alls. Har på riktigt fått kommentar på ett inlägg minuten efter att det skrevs. Det hände lyckligtvis bara en gång.
 
Rubriken är väl svaret på frågan om vad som händer i mitt liv. Det är ingen bra dag idag. Det var inte igår heller. Det kunde varit. Jag blev äntligen klar och godkänd på äckelretoriken. Jag borde vara glad över det. Och jag är nog inte särskilt ledsen heller...eller jo det är jag, men inte av någon rimlig anledning. Tror jag. Jag vet på riktigt inte längre. Problemet med mig är ju att jag flyttar in i mitt eget huvud och bor där och sen vet jag inte vad som händer utanför. Små bilder. Så jag vet inte vad jag har att vara ledsen över. Eller glad, for that matter. Vill bbara ut och göra något. Bli distraherad. Inte må illa. Inte må dåligt. Inte tänka i cirklar och inte prata med mig själv. Which I do. A lot. Inte vara patetisk och...wait for it...viktoriansk. Inte rent bokstavligen (eller alltså...nä inte det heller men ja...inte enligt metaforens bokstavliga betydelse? What?), men ändå. It's getting there. Men jag tänker att jag åtminstone är medveten om det den här gången. Det är bra. Det kommer ordna sig. Allt kommer lösa sig till det bästa eller åtminstone åt något håll. Kanske. Jag är så trött på detta så jag orkar inte skriva mer om det. Säg något distraherande tack. Något jag kan fokusera på. Anything goes.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0