hopelosthead

Hej osv!

Idag är en bra dag, bestämde jag mig för. Så då är det väl det. Jag har inte gjort jättemycket, men ändå. Det jag har gjort är att skapa gudar till en rollspelsvärld med Benjamin. The God of Life hette ett anagram på mango och det var ungefär vår samtalsnivå, men det var väldigt roligt. Jag fick döpa gudar till Florence, so yay!

 

Sen pratade jag med Onna och hon var väl lika söt som alltid. Jag fick beskåda hennes tvätt-monologer och prata om allt möjligt som händer i våra mysteriska liv. Till exempel livets fyra stadier, vitlöksmajonäs och upptäcktsfärder. Sen lyssnade jag på musik med min mamma och åt mat och sånt man gör, för att sen avsluta kvällen med att återigen göra Plockahontas sällskap när han körde upp till Småland. För man måste ofta köra till Småland uppenbarligen. Rubriken kommer därifrån (per request denna gång) och jag fick också höra mycket om hans krig med lastbilar. Vi sa många sanningar (vissa om grodor, vissa mer om annat) och jag pratade ovanligt mycket svenska (fast inte särskilt mycket alls enligt någon annan, tror jag). Så kan det vara. Några meningar kryptiskt mush innan jag sover:

Jag är på besök i världen utanför mitt huvud. Det är som att öppna ett fönster, andras frisk luft och bara: just det. This is happening. Det är på det hela taget en bra känsla. Frisk. Att inse hur mycket jag faktiskt fortfarande hittar på om mitt eget liv. That's not how it works. Perspektiv är bra. Inte alltid trevliga men bra nonetheless. Och jag tror, mer än någonsin, att det kommer att ordna sig med allt. Kanske inte till det bästa så som jag ser det nu, men vad ser jag ens liksom? Saker kommer bli på något sätt och så är det inte mer med det. Njut av denna odramatiska stund, yall. I know I do. God natt.