hopelosthead

Egentligen ville jag blogga enbart för att ha en rubrik från Bones, en av mina favoritlåtar at the moment. Kanske också för att jag har bloggat så lite i mars. Vad jag faktiskt vill skriva om är lite mer oklart. Jag vill väl egentligen berätta om hur allt känns, men det är både oklart, ointressant och oviktigt. Jag vet dessutom verkligen inte hur. Det var länge sen jag gjorde det, känns det som, men jag har väl inte känt så mycket heller. På ett bra sätt. Inte för att jag känner jättemycket nu heller. Jag bara tänker, som jag skrev igår. Tänker och försöker väl trigga fram olika känslor. Allt för att känna att jag lever, och för att förstå mig själv mer. Och helt enkelt för att jag vill. Ett litet personligt experiment, if you will. Jag tänker tillbaka mycket till hur jag mådde för ungefär tio år sen. Varför ingen undrade. Eller...undrade gjorde väl folk. Eller nä. För som Onna så fint sa igår så tror vuxna att barn bara genomgår olika faser. Det är väldigt sant. Det jag gick igenom då påverkar mig fortfarande i perioder och har mycket att göra med hur jag ser på mig själv idag. Och jag tycker det är jävligt märkligt att ingen frågade. att jag fick hållas. Granted, nu tänker jag på det som en tioåring, i det att jag inte vet hur mitt vardagsliv såg ut. Jag minns ju ytterligheterna, såklart. Så såg det ju inte ut jämt. Men när jag tittar tillbaka minns jag någon slags beslutsamhet mest av allt. En visshet om att jag hade rätt. Att det inte var har jag hörde hemma. Och vet ni vad jag tror faktiskt aldrig att jag har pratat om det här i min blogg under dess 7 och ett halvt år. (Halvårsdag idag insåg jag nu. Huh.) Jag tror inte att jag har nämnt min förvissning om att jag kom från en annan familj. Att jag låg vaken och frågade efter tecken. att jag såg mig omkring efter familjemedlemmar. Letade på internet efter syskon. (Det sista tror jag faktiskt aldrig att jag har berättat för någon alls, insåg jag nu. Men det gjorde jag.) Som jag en gång skrev i en skoluppgift, som ligger här någonstans på bloggen: Vissa saker kan man inte berätta för någon. Man gör det ändå. Man måste.

 

Well, that was unexpected. Det kanske är som Hannah skrev en gång i en av sina bloggar: Hur mycket man än ljuger när man pratar, kan man (vi) inte skriva något annat än sanningen. Okay hon skrev det väl inte sådär överdrivet fancy men jag orkar inte kolla hur hon skrev, för det skulle ta alldeles för lång tid och jag är faktiskt trött. Så det får nog räcka med det här oväntade och något märkliga inlägget. Jag vet inte riktigt vad detta är ens.

Ännu en midnattsbloggning, ännu en oförståelig rubrik. Allt är som det ska. Den här kommer från mig och min mamma och ska sägas med amerikansk brytning. Det är viktigt. Vi läste den i ett recept på punchpraliner, no less. Vi gjorde också sådana, eller började åtminstone. Det var en ganska långdragen process, märkte vi. Men vad glada vi blev när vi fick lägga locket på glänt, alltså! Ni anar inte.

 

I övrigt har jag mest tänkt idag. På hemligheter och färger och framför allt på kontroll och vad det ska behövas för egentligen. Jag har också skypat med Onna eller "köttdottern" som man också kan kalla henne. (Det kan man verkligen inte. Man kan inte kalla henne Onna heller, i och för sig, om man inte är jag eller möjligen Hannah. Men ändå, just sayin.) Jag har lyssnat på casulaties of cool, för de är just nu viktiga i min existens, och dessutom varit hos mormor och pratat om böcker om ägg. Det var en del ändå, fast ändå inget. Jag kanske kan få lite grepp om mitt bloggande igen, vem vet. Det är ju ett udda år, så inte så konstigt. Jag bloggar alltid lite mindre på våren när det är udda år. (Seriously, look it up, it's true. Don't actually look it up, that's just creepy.) med detta oprovocerade språkbyte går jag, för jag borde faktiskt sova kom jag på nu.

Nu ska jag berätta om min gårdagskväll för er. Eller försöka. Den var något märklig, to say the least. Jag åkte till Marie och på vägen ställde taxichauffören helt ovetandes frågan "vad gör din kompis nu för tiden? Din blinda kompis, han som bodr i Lund." Jag behöver knappast säga att svenskan var långt borta när jag svarade "he's dead." Så, jag var kanske inte på mitt bästa humör. Men när jag kom möttes jag av Plockahontas och han hade köpt milkshakes, bara för att vi smsat om det. Har jag sagt att han är underbar på sistone? Because he is, yall. och det säger jag inte bara för att han har fått adressen till denna lilla blogg. Inte bara.

 

När väl Marie och Karl anlänt (ja, Marie var borta när jag kom, för hon är världens bästa planör. Det är ett ord, säger hon.) drack vi våra milkshakes och repade nya Emma Carolina-låtar! Peppen, ändå. När vi väl gjort detta (vilket tog tid, för jag har ett band bestående av musiker...) öppnade vi den ungerska champagnen, för vi skulle ju fira min frihet! Marie höll ett fint tal och allt. Vi gick sedan över till White russians, vilket är förvånansvärt gott med tanke på att det är gjort på tre grejer jag hatar. Det var i alla fall vad Marie sa. Men jag hatar tydligen inte vodka, för det sa jag till henne. Jag är väl neutralt inställd till det, kan jag känna, men det här är hejdlöst ointressant! Under kvällen och natten spelade vi (mest de andra) en massa låtar och jag gjorde olika märkliga mashups när jag var på humör. Till exempel la jag ihop Icon for hire och Gwen Stefani, för det måste man uppenbarligen göra. Jag flippade också ur på grund av ett namn (för lite nostalgi behövs eller vänta va nej) och sa rimliga saker som den i rubriken. Samt så hände det annat märkligt men det kan jag inte riktigt sätta ord på, kände jag nu. Eller så är jag bara inte på humör? Ingen som vet!

 

Idag har jag varit väldigt trött, så jag har inte gjort någonting. Eller jo jag var och handlade. Annars inte. Så det är vad som händer i mitt liv, I guess.

Hej ni!

Idag var en dag när det hände något i Emmalivet, så ni ska såklart få höra om det. Rubriken kom dock från i måndags och uttalades av syster på (förvånansvärt bra) småländska. Hon undrade vem hon härmade, men det var ändå en märklig grej att säga.

 

Idag hade jag sång med Sofia och skrev där en jazzlåt om glass. Och inte någon liten parodi-låt heller utan en genuin jävla låt om glass. Eller okay, let's be real, den handlar inte helt om glass, men den centrala textraden handlar om glass. När jag lyssnar på den kan jag inte bestämma mig för om den är awesome eller jävligt märklig. Anyhow...sen åt jag våfflor, för det ska man visst idag, och sen repade Jane Bond och det gick riktigt bra. Vår nya låt sitter redan jättebra och gitarren lyfter allt helt insanely mycket. Så, bra musik-dag, detta. Så som bra dagar ska vara. Jag lämnar er med ett citat från min syster om en av sina körlåtar:

"Den här låten handlar om en begravning, eller potatis. Ingen vet."

Hej alla folk!

Innan jag börjar blogga om min extremt långa och händelserika helg ska jag be om ursäkt till Robert, för att min rubrik inte blev den jag hade lovat. Det blev den här istället, courtesy of Samuel (en mupp jag kommer till senare i detta inlägg).

 

Inlägget, och därmed helgen, började med att jag åkte till Nässjö! Bästa staden. Not really, men jag tycker det ändå. Jag kom fram och möttes av Alexzandra, eller "de" som någon på tåget sa. Vi vet inte varför hon heter "de", men så kan det va. Vi träffade hennes roomies, vid namn Lollo och Tina, och vi köpte pizza, Dumle och cola för samtliga saker behövde vi i livet. Vi åkte till deras (jättestora!) lägenhet och åt sagda pizza. Citat om pizzan:

Jag: Jag har 0 % utbildning och 0 % jobb.

Alexzandra: Men du har pizza. Man får ju prioritera.

 

Alexzandra: Vi (hon och roomiesarna) har eskalerat i onyttighet.

Jag: Jag ser det.

(hade varit elakt om jag sett.)

 

Vi pratade om sörängstöntar och annat löst folk, innan någon ansåg att vi skulle titta på en film. Jag slumpvalde tre filmer ur deras hylla och av dessa blev det män som hatar kvinnor. "Jag måste ha hånglat hela tiden sist jag såg den här filmen, för jag kommer inte ihåg att den hade en handling!", konstaterade jag, för att sedan klaga på att handlingen var sämst hela tiden. Men det var den! Filmen var väl ok men handlingen är ju bara...va? Det var hursomhelst en fin kväll och Alexzandra är bäst men det är ju fakta.

 

Igår när jag vaknade (var det igår? Wow.) snöade det. Kaos. Så med snö i hela håret vandrade jag till stationen och åkte till Jönköping. Där skulle jag på us syds årsmöte! Varför utropstecknar jag? För att jag slutade i styrelsen och som vice ordförande, that's why! Woooohoooo! Förlåt, jag ska vara rättvis. Det har varit ganska bra också i sina stunder. Men det är inte min grej, helt enkelt. Anyhow...mötet gick smidigt, mycket tack vare ovan nämnda Samuel, som var ordförande och faktiskt kunde sina grejer. Jag var ovanligt bitchig, men fick träffa Elin (!) så allt var ändå trevligt. Och nu är jag klar med det här. Jag blir glad ändå. Jag fikade sen på espresso house med Samuel och Josefin (mötessekreteraren) och pratade om us utmaningar och annat djupt. Jag hade bra ideer och allt. "Om jag hade fått jobba med det här hade jag varit kvar!" utbrasst jag, för att sen inse att...nä kanske inte. Men vem vet? Sen åkte jag hem och hann skriva klart en låt som har tagit tre år att skriva. Snarare började jag med den för tre år sen och tog upp den nu igen. Men den blev bra (tror jag)! När jag kom hem hann jag prata med Hannah, göra sönder min telefon på något jävla sätt och äta mat innan jag åkte igen.

 

Jag, mamma och Cia skulle nemligen se Thåström. Som är helt fantastisk. Framför allt har han fantastiska musiker. hans trummis...alltså whaaaat helt fantastiskt. Måste ha mer trummor i min musik. Vill också framhålla att pianoslingan i "främling överallt" är genial. Annars var min favorit "nere på maskinisten" i en väldigt intensiv och spoken Word-aktig version. Så där stod jag och lyssnade, sjöng med och drack surt vin ur plastglas, när jag plötsligt inte kunde stå längre. Helt oförklarligt fick jag någon slags svimningsatack och ramlade ihop. Det blev väldigt dramatiskt, men jag mådde bra efter typ fem minuter så det var ingen fara med mig. Sjukt märklig upplevelse. Men bra konsert!

 

Idag repade Jane Bone jättemycket och det gick svinbra. Jag förstod mer av hur låtarna ska sjungas och vi spelade den nya låten som jag och mamma har skrivit! Peppen! Så många bra grejer vi håller på med, ni anar inte. Nu äter jag godis och lyssnar på Marina and the Diamonds, för hon är ett geni så alla vet. Nu är jag klar med helgen, yay god natt!

-Jag har varit med på tv! I know right. I typ en halv minut (no, literally), men ändå! Jag pratade om aktiv fritid och sjöng Paris i en sekund so that's cool!

-Jag har lunchat med Linnea. Hon är fantastiskt söt och det är sorgligt att hon ska till London jättesnart på obestämd tid. Jag blir ledsen och sånt.

-Jag har haft gemensam sånglektion med en massa barn och en 50+-kvinna. Det var märkligt men ganska awesome. Vi skrev en låt om en bildlektion och jag var inkapabel att umgås med barn (för det är jag alltid). Kvinnan var dock mycket trevlig.

-Jag har köpt skivor! Till exempel den nya med Marina and the Diamonds I am so excited I might die. Or something.

-Jag har drömt sjukt märkliga grejer om Annoushka. Först försökte jag döda henne och sen flyttade vi ihop. What? Vad händer här ens?

-Imorgon åker jag till Småland! Jag älskar Småland och kommer att komma hem som en gladare människa, that's for sure.

-Jag har äntligen bloggat. Yaaaaay.

Blue: All alone in the rush age. Att jag inte tänkte på det sambandet ens!

 

Oj vad sent det är! Men jag fick lite sånhär legendarisk nattlig inspiration, så det är därför. Det är ju ingen ursäkt till varför jag inte kunde ha bloggat typ mitt på dagen...men ändå!

 

Alltså jag var så trött igår. Jag kunde i princip inte prata. Ändå åkte jag till Osby och träffade Robert. Den första timmen var jag väl inte så överdrivet social, men sen kom vi in i spännande samtal om sociala gränser och väldigt små världar. Sen såg vi melodifestivalen (alltså det här med att jag inte ska titta på det går ju jättedåligt?) och jag tog ut all min ilska på samtliga (nästan åtminstone) finalister. Jag nådde min peak under Eriks låt, när han sa "hey!" i en så dålig låt. Rubriken är därifrån. Sen hade jag en vendetta mot honom hela kvällen. Också att han inte hade någon vissling i år? Hallå det är ditt trademark? Sen skällde jag väl mest på Jessica för att hon är en oerhört själlös artist och utropade förvånat när snabbreprisen började "är ni ens med fortfarande? Jag trodde ni hade blivit utröstade redan innan röstningen?" om de två första bidragen. Jag och Robert analyserade också Katarina Everlöv (som läser låtarnas namn! Yaaay!) och vad hon verkade tycka utifrån hur hon uttalade låtnamnen. Robert kommenterade jurrygrupperna (man stavar inte så tror jag men alltså google är inte min kompis och klockan är snart två) med saker som "french is nice." Han hade över lag en tendens att kontra mina långa rants med korta, ofta enstaviga, men träffsäkra sanningar. Sån är han. Det var hur som helst mycket trevligt!

 

Idag (igår) repade Jane Bond. Vi spelade siffran (som vi kommer spela på vårt gig för att promotion samt kul) och det blev jättemycket systerfågel. Försök för övrigt säga "sista systerfågeln" tre gånger snabbt. Jag kan inte ens en, märkte jag...oklart varför. Sen testade vi lite Paramore i en märklig countryversion (inte alls så konstigt som det låter utan ganska rimligt i sammanhanget) och gitarrist-Carin var the Queen som vanligt! Och nu måste jag sova innan det blir ännu mer kaossent!

Igår var det utgång med euphoriagruppen. Den bästa gruppen, helt klart. Fast först förfest hos Marie där vi åt pizza och pratade och mådde bra (jag också till slut även om jag mådde dåligt när jag kom dit av någon anledning). De andra drack ungerskt brännvin och jag nöjde mig med Emma Carolina-vin. Jag pratade med plockahontas om Drake och Kelly Clarksson och med Karl om within temptation. Jag blev överlycklig när Florence spelades i lägenheten. Det kom nya medlemmar i euphoriagruppen och de var väldigt söta och bra.

 

Sen åkte vi till Tomboy och dansade sönder oss. Det var awesome! Bara det att pass this on spelades. Alltså whaaat perfektion. Jag dansade helt orimligt mycket, träffade Linnea (<3) och sjöng med i allt. 99 problems spelades och jag och Marie vrålade "but Birk aint one!" och allt var som det skulle. Sen åkte vi hem och efterfestade. Då mådde jag inte så bra (tack mensvärk mitt i det roliga liksom), men var ändå med och sjöng random körsång med folk. Ändå mysigt. Idag kom jag hem och fick hamburgare av pappa (han borde få ett altare, konstaterade jag) och nu ska jag åka igen hejdå.

Det gör den inte, men folk är så dumma i huvudet. Det är helt insane hur de ens går omkring och är at this Point.

 

Men det känner jag inte för att prata om. Jag vill istället prata om igår, för det var en bra dag! Jag träffade först Agnes, vilket inleddes med att jag gick vilse. Hon hittade mig efter mycket om och men, men det var en spännande upplevelse. Sedan gick vi in till stan och pratade om vilka färger folk har (som i deras personligheter alltså. Jag är såklart lila.). Jag utbrasst då "finns det svarta människor?" makes sense in context, men alltså va nej Emma vem är du ens. När vi kom fram åt vi mackor på ett hipster-ställe ("just det, för dig är hipster nåt positivt..." sa jag om det) och sen shoppade Agnes medans jag mest stod och såg dum ut och dömde ut musiken i affären (när det inte var Florence såklart). Vi botade sen Agnes jag-har-shoppat-för-mycket-ångest med läsk (det är viktigt med läsk) och mer samtal innan jag åkte iväg mot Hässleholm.

 

I Hässleholm träffade jag Linus, så som brukligt i denna stad, och vi gick till vårt möte. Det visade sig vara ett fancy möte med Skånetrafiken, vilket jag inte hade en aning om, men det var ganska tråkigt ändå så. Efter mötet gick vi runt i staden och Linus pratade i telefon medans jag mest frös. Sen hittade vi dock ett awesome matställe! De hade skrivit långa saker om alla rätter på menyn. Om den enkla hamburgaren stod det ungefär "ser inte mycket ut för världen, men låt smaklökarna avgöra!" osv osv. Det var alltså mycket längre texter. Om allt! Det hör också till att maten var god, att de hade grillkrydda (viktigt för Linus) och att några grabbar hade någon slags mini-rapbattle bredvid oss. Vi avslutade vistelsen med att ha telefonmöte, vilket var lite komplicerat när vi var på samma ställe och detta ställe var stationen. "Jag har aldrig öppnat ett sammanträde i en rulltrappa innan!" utropade jag. Jag är bra och sånt. Nej, nu ska jag snart åka iväg och jag måste äta en banan innan för jag håller på att svälta ihjäl, så hejdå med er alla.

1) När jag skulle äta lunch var jag jättehungrig! Det berodde på att jag inte hade ätit någon frukost, men ändå. Så jag gick ut och värmde en matlåda. "Det här var en lätt matlåda", tänkte jag, men kollade och det såg ju matigt ut. Men när jag hade värmt maten, satt mig vid mitt bord och börjat äta insåg jag att det enbart fanns pasta i den! Kycklingen låg tydligen i en annan låda. vem gör ens så? Så jag fick ta lite kyckling ur den och värma, och sen äta upp all den värmda pastan eftersom den i princip blivit stekt. Ganska gott med stekt pasta om ni undrade, men något märkligt.

2) När jag åkte till sånglektionen beslutade jag mig för att inte ha jacka på mig. Det är vååår, tänkte jag, och jag ska ju ändå inte vara ute. ...Eller skulle jag det? Först får jag taxin 20 minuter senare än jag ville ha, men det var ju inte så farligt. Men! Den var då en timme försenad. Så jag stod på riktigt ute i ca 80 min utan jacka. Det var...hur ska vi säga...kallt. Alltså jag fick ont i armarna av kyla. What. Satt och skakade i taxin, basically. Tack färdtjänst jag funderar på att sluta vara er främsta försvarare i allt.

 

Det var mest det. Men det var faktiskt sorgligt. Det ville jag att ni skulle veta innan jag går och lägger mig idag faktiskt.

Nästan, åtminstone. Jag drömde att jag drömde att folk dog, och sen gjorde de det "på riktigt". Sjukt obehagligt. Men igår var inte obehaglig, utan bra. Jag träffade Agnes (länge sen!) och gick omkring, åt crepes och pratade om vårkänslor, principer man har som yngre och andra muppiga ämnen. På kvällen repade jane bond ännu lite mer, men det gick inte så bra. Mest för att jag var sur och trött och ville slå ut allas tänder. Sån blir jag ibland.

 

Idag...är en tom dag. Men det gör inte så mycket för det är veckans enda helt tomma dag. Det är ändå ganska trevligt. Men ännu trevligare är det att den alldeles snart är slut! God natt mina kära människor. (Ni är inte mina men det känns lite så när jag skriver. Jag vet inte.)

Hej igen!

Alltså wow, for real, vilken helg detta är! Idag är det freakin vår, till att börja med. Ja, det är lite sent kanske, men jag kom på det idag. Vi repade ännu mer (och vi ska göra det imorgon också! Rep-överdos på det bästa sättet!) och det gick så bra så jag (och alla andra) flippade ur. Vicky hade skrivit en ny låt (eller mer en novelty-låt, to be honest) och jag spelar trummor på den! Okay...jag bastrummar och symbalar, och det är mest det, men ändå! Sjukt coolt. Jag gjorde min bästa version av call me någonsin (bara att höra den är anledning att komma på vårt gig faktiskt) och den nya gitarristen är helt enkelt the shit! Och vi la in ett synthsolo i Rainbow och allt är så bra ni förstår inte!

 

När vi åkte därifrån var jag helt osammanhängande av adrenalin, så vi köpte glass och åt den på altanen (utan jacka!) för att fira. Sen gjorde jag och mamma en video med klipp från gårdagens Emma Carolina-gig och la upp, så den kan ni titta på om ni vill. Livet är bra. Jag tänker till och med sluta med ett citat! Det skulle varit två, men jag har glömt det syster sa. Just det, en sån där rubrikförklaring vill ni också ha. Det är mammas och mitt bästa uttryck. Det uttalas med tysk brytning for the record. Här är citatet:

Pappa: Var är hon?

Jag: Umeå.

Pappa: Jag tänkte säga att där kan man ju också vara, men jag tycker att...näe.

Alltså. Igår var en så bra dag! Det är helt insane. Den började i och för sig med mini-ångest, men det hade jag nästan glömt nu så det är ju inget att gnälla över. Dagens första etapp var att ha repdag med Jane Bond! Vi fick där en ny medlem, Karin (vi har alltså nu två Karin...), som var helt awesome! Vi spelade steamy windows och jag konstaterade att ja, okay, det är väl en ganska bra låt ändå eventuellt. Sen åkte vi hem hit och skrev en ny låt! Teaser: Den innehåller ordet "mögpuckat". Flera gånger. It's gonna be Amazing!

 

Men det var bara ena halvan av dagen! För sen åkte jag till malmö för spelning med Emma Carolina and those other fuckers! (Jag kan ha glömt säga att det är det officiella bandnamnet) Vi skulle spela på "femtastisk förfest" som Sofia, min lärare alltså, hade arrangerat. Så vi åt vegansk mat, såg fina band (folkmusik! fioler!) och skapade rubriken. Eller snarare pratade vi väldigt mycket om Birk. Det är oklart varför egentligen. Rubriken i sig kom väl av att jag sa "I'm 20, going on 21"...ja det var så mycket sense jag fick ut av det. Men sen spelade vi! Och alltsåååå ni skulle varit där. Jag mellansnackade fint, förutom när jag sa att "det finns någon som heter Emma Carolina, men gilla inte henne. Hon är ingen artist utan en...människa." folk uppskattade det, men alltså ja. Mycket märkligt. Men alltså allt var så fint och folk var så snälla och jag sålde skivor och blev uppskattad och det var fantastiskt. Sen drack vi vin/öl och lyssnade lite halvt på Sofia och skrattade som töntar så tyst vi kunde åt märkliga grejer. Sen såg vi bandettes och de är så braaaa! Alltså sjukaste att Jane Bond ska vara förband till dem i april för de är så duktiga I just can't. Sen var det eldshow (yaaay ;)) och sen åkte jag hem och sov, för det behövde jag verkligen. Nu ska jag snart åka och repa ännu mer med JB. Peppen, ändå. Och så ska jag titta på filmen från giget när datorn väl låter mig. Alltså aldrig, tydligen. Tack dator. Anyhow, hejdå med mer, livet är bra!

Igår var en bra dag, det ska jag tala om för er. Den var också lite märklig, för jag blev intervjuad i TV. Eller till TV, snarare. Det var en ny grej, och jag var inte jättebra på det. Men det var en kul grej och journalisten var mycket trevlig.

 

Sen åkte jag till Marie och det är alltid en bra grej. Vi åt lax (för det måste man), drack cola (som var oerhört upphypad, med all rätt) och pratade om djupa och mindre djupa saker så som vi gör. Sen kom Karl och Plockahontas för rep med Emma Carolina and those other fuckers! Karl, vårt nya tillskott, var svinduktig och kunde alla sina grejer. Repdisciplinen var dock...sämst. Rubriken är en liten gospel Marie och plockahontas som handlade om mig och mitt vatten. Vi hade också en 4 chords jam sesion, där jag bidrog med en låt. Men nästa gång ska jag skärpa mig och våga ta för mig mer. (det ska jag inte) jag är sjukligt taggad inför giget imorgon nu, även om jag får känslan av att vi har för många låtar? Jag kan inte räkna, så är det. Efter repet följde jag och Marie vår tradition att äta efter rep-popcorn och prata en stund innan jag åkte hem. Så det har hänt nåt yaaaay, och imorgon händer det också saker. Idag inte. Jag har sett en advokatserie med syster och upptäckt en random rulltårta, that's about it.

Wooohooo jag är bäst på att blogga! Alltså vi måste fixa detta. Vad ska jag blogga om under veckorna tycker ni? Ska jag skriva om något annat än mitt liv, eller alltså...typ vad jag tänker om nåt? I så fall vad? Hej, mina kanske fyra läsare, tyck något tack. Eller tyck inget. Man måste inte tycka.

 

Jag har inte gjort mycket alltså. Idag var jag och sjöng med Sofia och vi sjöng låten i rubriken, vid namn all I want, och det var svårt men roligt. Jag ska också spela den, kaos i systemet. I övrigt har jag slösat tid, men också pratat mycket länge med Hannah igår. Det var trevligt. Hej hej, det var allt från mig. Imorgon blir en mer spännande dag i mitt liv, så den kan jag blogga om. Som sagt: Detta måste åtgärdas!