hopelosthead

Hej folk!

Idag kom jag ut och slapp tänka i några timmar. Det var ganska fantastiskt faktiskt, och det trots att jag behövde umgås med barn. Det är jag inget fan av. Hyperaktiva barn, dessutom. Det var alltså avslutningskonsert med Sofia och hennes elever. Jag är ett fan av detta. Konserten innehöll saker som en blues om att hamstrar dog (Marie, du skulle varit där!), barn som sjöng i stämmor och min favorit: en blyg tjej som mumlade och stakade sig igenom en låt med så, så mycket känsla. Älskade det. Jag spelade mina tre nya låtar (!) och folk gillade det, så jag blev glad! Vi avslutade med vår låt om en bildlektion, som vi skrev på vår gemensama lektion. Jag fick ett soloparti för att...varför inte tyckte folk och låten är jättecharmig. Jag och Vanja (som var närmast mig i ålder, aka 15) var "stämmisar" och log i samförstånd typ varannan sekund. Det var en fin grej att vara med på. Men nu är jag hemma och då tänker jag igen. Lyssnar på låten i rubriken, som inte borde vara min smak men som totally är det, och samlar plattityder på hög. Så kan det få vara. Jag lyckades ändå hålla den värsta kvällskänslan på avstånd, och imorgon ska jag åka på spa! Jag har kanske aldrig behövt något så mycket i hela mitt liv, eller ja det var ju en överdrift men ändå. Jag peppar.