Varning för rymmande parkbänkar

Hej och sånt!
Igårkväll blev ändå bra. Men nej, jag hittade inte biljetterna. Jag tror att de slängdes i något skede. Men jag var inte särskilt ledsen över det (faktiskt), så jag och Olle träffades och åt middag istället. Eller, det hade vi gjort ändå, men ja. Vi åt på "amore", ett italienskt Place, och där åt jag laxpasta! Jag älskar laxpasta om någon undrar. Vi hade en mycket trevlig tid och personalen var sjukt trevlig (jag har haft tur med sånt lately kom jag på nu).
 
Sen gick vi och letade efter den perfekta efterrätten. Det var mycket svårt. När vi väl hade hittat den ville de inte ha oss (det fanns ingen plats där), så det slutade med att vi åt glass på en bänk. Det var kallt, men gott, så som glass allt som oftast är. Vi pratade också om rubriken och skapade scenarion om bänkar som flydde, skrikandes slagord. "det kan inte vara lätt att vara en servett" sades också, och nu märkte jag att det rimmade. Awesome. Vi gick omkring och pratade lite mer, och sen åkte jag hem. Nöjd med kvällen ändå.
 
Idag har jag träffat en Agnes. Vi pratade om det vanliga (känslor, färger, att växa upp osv) och åt crepes på vårt bästa ställe. Vi diskuterade också instrument till mitt kommande album och lyssnade på olika flöjter för att hitta den som lät som ljudet i mitt huvud. Ändå spännande. Nu är jag återigen chockad av allt mush livet slänger omkring sig nu för tiden, men ska försöka skriva lite på min pjäs och sen träffa Marie. Det peppar jag! (inte det första.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0