Ibland måste man välta det jävla tornet

Igår blev ungefär lika bra som jag hade tänkt mig. Jag träffade mormor och farmor på fika och lägenhetsvisande för farmor som ju inte har sett den innan eftersom hon bor långt bort i västergötlandsvärlden. Det är en egen värld ok. Men vi pratade om hur det är att vara gammal (ganska bra, konstaterade dem), min kusins superkrafter och lite annat. Jag fick dessutom en jättefin tändstickstavla av farmor! Farfar gjorde den som fjortonåring och därför känns det lite extra coolt att den ska hänga här i min lägenhet. Jag lägger mycket vikt vid vad som får hänga på mina väggar, faktiskt. Därför måste jag köpa en Florence-poster asap. Men det är inte det jag ska prata om.
 
Sen åkte jag hursomhelst och träffade Robert! Länge sen, tyckte jag att det var. Vi åt mat och pratade om religiösa människor som går för långt, vilka alkoholhaltiga drycker låtarna på min ep låter som (bara paris och transparent funkar som vin vilket är lite synd med tanke på vitvinspoesi), sexualitet ("Vi undviker väldigt många ord just nu." "Ja, visst är det vackert?"), terorist-trippeln, utlämnande facebookstatusar ("inte ens jag skulle skriva så!" "nej...inte ens du!") och folk som inte kan hantera pengar. Visst var det där en rimligt lång mening? Tyckte också det. Folk gör så många mening. De borde chilla. ...Sa hon och skrev korta meningar? Jag vet inte vad jag gör ens. Jaja...jag åkte hem sen i alla fall, med en taxichaufför som var väldigt trevlig om än kanske inte så överdrivet smart. Det kan inte alla vara, har jag hört.
 
När jag kom hem blev jag besökt av en styck Plockahontas. Det tyckte jag var väldigt bra för det kändes som jättelänge sen. Det gör det i och för sig alltid så jag har kanske inget case här men ändå. Vi åt kakor och jag spelade upp mina tidigare försök att sjunga metal för honom. Minns ni det? Good times, good times. Jag försökte bevisa att jag inte var metal, men han tyckte att jag lät som Amy lee och att jag borde sjunga sånt oftare. Vilket jag verkligen vill. Så, ja, jag kan ju försöka. Jag sjöng sen en av mina allra nyaste låtar för honom och fick väldigt positiv responns så det kändes extremt bra. Jag vet ju aldrig om en låt ska låta bra utanför mitt huvud eller inte. Men det tyckte han tydligen. Rubriken kommer från samtalet efter att jag hade sjungit den och är väldigt, väldigt sann. <3
 
Natten blev ganska turbulent av olika anledningar (det där lät som om vi bråkade eller något, men det gjorde vi alltså inte för alltså varför gör man sånt ens), men morgonen blev som vanligt väldigt fin. Vi är bra på morgnar. eller egentligen inte eftersom han mest vill sova och jag mest vill hoppa omkring. Men när vi väl får någon slags balans i det där funkar det väldigt bra. Och nu ska jag väldigt snart åka iväg så nu får det här inlägget vara alldeles jätteslut.

Kommentarer
Postat av: Blue

Läste våldta :O

2015-11-14 @ 21:54:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0