hopelosthead

Haaaiii!

Rubriken är medvetet ogrammatisk (säger jag från en lektion i grammatik...) och har ingenting med inlägget att göra. men den skulle vara där ändå.

 

Nu är jag så där charmigt efter med bloggandet igen, men jag har literally inte haft tid förrän nu. livet, alltså. I lördags var det ju laxfest! Den legendariska laxfesten, som jag kallade den, fast den inte är det. Den helt rimliga gästlistan bestod av mig, mina föräldrar, syster + Benjamin, Ia och Jonne, mormor, Cia och Marie. också Plockahontas och Karl, men de tyckte uppenbarligen att det var viktigare att vara i Småland respektive snubbla på hundar. I shall judge them equally for these crimes. Hursomhelst. Vi åt lax (no, really?), drack vin och umgicks. Syster tyckte dock att det var roligare att spilla vin i smöret. jag tolkar det åtminstone så eftersom hon gjorde just det. Vi tror att hon manifesterade sitt hat mot vitt vin. Ia höll tal om laxsånger som inte finns och Marie fick uppdraget att arrangera en torskfest. Det kanske händer! Folket gick, men Marie stannade och pratade med oss lite extra vilket var väldigt trevligt eftersom Marie helt uppenbart är bäst. <3

 

Vad som inte var bäst var att vakna upp dagen efter. Hooooly fuck. Jag kunde inte stå. i'm not even kidding. Men pappa och Benjamin tyckte synd om mig, so I win. jag lyckades åtminstone ta mig till malmö, med en taxichaufför som undrade om jag ville ha kaffe (vilket jag ju inte ville, men ändå) och sen sa att det skulle se ut som om jag var hans flickvän när vi gick tillsammans. Han var en bra sak.

 

När jag väl kom fram till Marie (för henne hade jag inte fått nog av ok) höll Fredrik på att baka bullar som bäst. (säger man så?) Han skulle fira sin fölsedag med bullbakande, så det var därför. Maries pappa och två av Fredriks kompisar anslöt sig och det blev en trevlig eftermiddag. Bullarna som bakades innehöll bland annat apelsin, blåbär, mandel och min favorit, marsmallows. Döm inte stavning tack. Jag och Maries pappa försvarade folkslaget kanelbullar (för det är ett folkslag, ja) och andra samtalsämnen var sjukvård, folk som gör sitt psykbryt till sin identitet, tärningskastarplaner och min djupa skeptisism till alla bullar innan jag ätit dem. Garanterat värt att trotsa kroppens instinkter för.

 

Sen åkte jag direkt och repade med Jane Bond. Vi återupplivade en gammal låt och började så smått att skriva/arrangera en ny! Den kommer att bli Amazing! Efter repet köpte jag mat på asian express (<3) för att sen spendera kvällen i telefon. Först med Linus en stund, men sen med Plockahontas i en...väldigt lång stund. Typ tre timmar. Vi hade seriösa diskussioner om människans komplexhet och sånt, men också om cornflakes. Rimligt. han avslutade samtalet med att chocka hela mitt system: "I am driving up your street." Så han dök plötsligt upp för ett väldigt kort besök mitt i natten. Jag är övertygad om att det bara var för att se hur mycket chock jag skulle hamna i. (Svar: Jättemycket chock.) Det är alltså det som har hänt. Fast jag har också skrivit en ny låt! Det är alltid väldigt peppigt! Men nu ska jag gå och äta resten av min asian express-mat. Skulle vilja äta mat därifrån eller från olympia ungefär jämt. Synd att man inte kan göra det. Me