hopelosthead

Alltså igår. Vilken svinbra dag det var! Fast den började med att jag återigen drömde om död. Den här gången blev mina föräldrar registrerade som döda, fast de fortfarande levde (de hade cancer, tror jag, och skulle dö snart oavsett resonerade myndigheterna). Det var dock svårt att leva sina sista dagar när man redan var död, märkte de. Obehagligt var det, men sen gick jag upp och åkte direkt för Jane Bond-rep! Vi var effektiva som fan och spelade ignom allt på rekordtid.

 

Det var bra, för sen åkte jag och spelade in stråkkvartett! Sådär som man gör? För en sån behövde vi ju på albumet helt uppenbart. Rubriken var Christophers absolut vanligaste replik (som alltid fick mig att tänka på choklad) och allt som inspelades blev awesome! Ni kommer inte kunna hantera mitt album så ni vet. Det kommer inte ens jag kunna. Vi stannade kvar och testade lite annat när kvartetten åkt hem, och sen spenderade vi (jag och Christopher alltså) resten av kvällen i min halvrenoverade lägenhet. Vi halvsov i intervaller (som i att han sov och jag inte gjorde det...), planerade (om ni visste vad den här skivan har planerats alltså) och pratade mycket om drömmar, vad vår stora konflikt kommer att bli i framtiden, hur olika vi tänker och mycket annat som låter deppigt men som var väldigt bra. Vi blev sen livrädda för the zombie cow, som varkonstigare än vanligt, så vi flydde därifrån.

 

inatt drömde jag också. Den här gången var frukost-inköp centralt och jag vaknade gladare än jag gjort på väldigt, väldigt länge. April, alltså, du toppar än så länge. Själva dagen var väl ok. hade föreläsning, spenderade tid, bondade över Sia och Marina and the Diamonds med mamma. Ska snart sova eftersom jag känner mig lagom halvsjuk. God natt ni!