hopelosthead

Igår var min mest hyperaktiva dag på länge. På dagen träffade jag filippa och vi gick runt i botaniska trädgården. Det var väldigt varmt och fridfullt och där fanns en massa växter och dammar och sånt. vi fikade och analyserade cola i olika förpackningar, chokladbollsskålar, demoner och allt möjligt annat. Eller ja vi och vi. jag pratade non stop i en timme kändes det som. Men jag var glad och somrig!

 

Och jag vägrade helt enkelt sluta vara glad och somrig. Så jag skrev till karl och krävde äventyr, och han svarade att absolut, men i så fall i Helsingborg. Nevermind then, tänkte jag. Men sen fick jag tag på en Christopher och vi bestämde oss för att åka dit ändå. Så det gjorde vi! Vi kom fram, hämtade pam och sen gick vi till Charles dickens pub och åt middag. laaaax! inte min bästa lax, men ändå. Konversationen spårade ur, Karl uttalade rubriken och de andra valde att sjunga några låtar på open stage. jag avstod, för jag avskyr spontanmusik i fel sammanhang (det är märkligt, jag vet), men de var duktiga och Christopher sjöng en egen låt som jag inte kunde hantera alls. Jag var mycket känslorutanpåkroppen hela kvällen, faktiskt. Sen spelade de andra lite med random folk, jag fick det fullaste glaset vin ever och drack det jättefort (för att jag behövde) och sen åkte vi hem. Under kvällen hade jag och Christopher långa samtal om mina issues och plötsligt fick jag till och med en applåd för något jag sa. <3 men nu tänkte jag gå.