Det enklaste sättet

(Varning! Detta handlar inte om mig personligen! Det är också ganska creepy...)
 
Ibland tänker jag på självmord. Alltså, inte så. Alls. Jag bara reflekterar kring det, och har kanske alltid gjort. Och det märkliga, enligt mig, är att det inte är vanligare. Jag menar...det är ju en miljon gånger enklare än att leva. Varför kämpar alla så mycket? Jag tänker att självmord inte nödvändigtvis måste förknippas med psykisk ohälsa utan också med lätja. Man måste kanske inte vilja det, tänker jag, utan det handlar bara om att ge upp. inte alltid alltså, men borde det inte förekomma? När jag tänker på att jag måste ha ett liv om 20 år gör det mig livrädd. Hur ska det ens gå till? hur ska jag klara av 20 år till? Bara ren lätja alltså. Fast det kanske är så att de lata inte heller orkar ge upp, så att säga. Antagligen är det så. Ja, eller så har de mer normala hjärnor än jag och tänker inte på sånt här alls. Det kanske är mer rimligt. Men huuur tänker man inte på det? Jag vill understryka att jag personligen inte har självmordtankar, och aldrig haft, men...just saying. Lata människor kanske är mer livsglada än jag tänker mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0