hopelosthead

Hej hej hej det är nyårsafton! 2016 är slut, nästan! Det är ju det bästa ever!

 

Men nu ska jag berätta om mitt förnyår, som totally är en högtid värd att fira! Jag firade med Robert, Annoushka och Olle. Jag blev jättesen (jag hatar Lunds färdtjänst! De har fan flippat ur!) men kvällen blev jättebra. Vi åt viltkött (det kanske var en kråka, gissade vi...det var en kvalifiserad giss, som för övrigt skulle bli rubriken) och pratade om allt möjligt. Vi försökte göra om glasslåten på olika sätt, diskuterade vad som är definitionen av glassar (det är inte glasspaket OBS), skrattade åt Olles märkliga uttalanden och mycket annat. Jag och Annoushka bestämde att vi skulle hänga när de andra är på sweden rock och hade ett seriöst test på landskap och landskapsblommor. Vi födde ut Gästrikland, lät det tydligen som. Jag råkade också "komplimera" henne med att hon hade fint huvud och hår och fina armbågar. ...Varför gjorde jag det? Ingen vet!

 

Och det var ju kul och så men hemresan överskuggade allt. Först var vårt tåg 25 minuter sent, och vi var osäkra på om det skulle åka till oss ens. Men när det kom flippade det ur, för då lyckades jag fastna med benet mellan tåget och plattformen. jag krälade upp på tåget och ropade "I'm on the train!" från golvet (va?) och Olle ramlade i princip över mig. What? Vi stapplade till säten och jag mådde akut illa, av chocken I guess. Vilket bevisas av att jag sen föll ner på ett säte och somnade. Direkt. I typ en halv minut. Förstår ni hur konstigt det var? Jag vaknade och mådde inte illa längre men kände ett obeskrivligt behov av vatten och hade väldigt, väldigt ont i mitt ben. Det har jag fortfarande btw. När tåget kom fram till Lund försökte jag ta mig ut, men hittade inte dörren och när jag gjorde det stängdes den. Jag vrålade efter hjälp och hittade en tjej, och på något sätt fick vi upp dörren igen. När jag kom ut fick jag veta att en väldigt full man hade ramlat ner helt på spåret. Så jag var inte sämst på tåget! Men cray var det. jag kom hem och Christopher väntade på mig. Vi la oss för att sova, men pratade jättemycket istället. Till exempel pratade vi jättelänge om hur kvinnor lär sig att sex är förbjudet. Det visste han inte om. Men nu vet han det, tror jag...

 

Idag vaknade vi och det var Christophers fölsedag! Det är det fortfarande såklart. Vi åkte hem till honom och åt tårtfrukost med hans pappa...som också fyllde år! Whaaat? Tårtan var god och sådär lagom svåräten och jag är glad att jag fick vara med alls på dagen. Men nu ska jag snart på nyårsfest, jaaa! Hejdå 2016.

Hej och hå nu är julen slut! Det firar jag med att proppa in noblesse i käften like there's no tomorrow. Det är jag värd! Skojaaa jag är ej värd.

 

Men jag tänkte i alla fall blogga om min efterjul i Västergötland! Vi åkte dit på annandagen och lekte förstås bokstavslåtsleken. Då hände följande:

Syster: Innan jag väljer vill jag bara säga att jag hoppas att vi inte dör under ett träd, och att om vi gör det så älskar jag er.

Vi: *säger samma*

Syster: Ok, bra, då var det gjort. Då går vi vidare till Ulrik Munter!

 

Vi kom fram och umgicks lite med farmor och Linda kusin, som råkade vara där helt plötsligt. Det brukar vara så med mina kusiner. Vi pratade om att "sjuzzha" (svårt att gissa sig till stavning på detta nyord), vilket betyder att göra sig i ordning, och sen hamnade vi framför ett program om Dolly Parton. Som var underbart! En massa artister pratade om henne, de gick in i låtarna väldigt djupt och jag älskar det. Linda också, så vi tänkte starta ett coverband genast. Det gjorde vi inte.

 

Sen åkte vi till Pia och firade jul! Eller snarare crashade vi deras jul. Elsa-Stina, sällskapets enda barn (ja, jag vet, cray namn...hon har inte ens ett smeknamn!), var sötast ever och delade ut julklappar. Fast inte till Syster för hon var tydligen läskig. Vi åt julbord, drack märkligt sprit-vin-likör-thingy och pratade. Jag hade dock inte ett så kul liv, men jag försökte. Höjdpunkten var också "Till Henrik och Angelica...från Angelica" eh, va?

 

nästa dag åkte vi in till Ulricehamn och försökte hitta julklappar till oss från farmor. Det blev en t-shirt för mig och vantar för syster, vilket mest kändes som "vi klarade det!" Vi fikade en stund och sen åkte vi hem. Där någonstans försvann hela min energireserv. Allt blev jobbigt. konversation, beröring, allt. Så jag la mig i en soffa och lyssnade på podcast tills jag orkade spela spel. Vi marathonade "närdådå" och jag och Syster var sämst nästan jämt. Men kul var det!

 

Efter mer vila avnjöts kvällens middag, kött och potatismos. Fast jag fick inte avnjuta den, för pappa spillde ett helt glas vin över mig och min mat. Mardrömmen, kallar mamma det. Så jag fick byta om och få ny mat och vara lite extra vaksam mot pappa hela kvällen. Sen satt vi i "rummet" (som om det bara finns ett?) och Syster klämde loss på alla eftersom hon har blivit superpeppad på akupresur. Så hon klämde på händer, ben, fötter och lite överallt. Det kanske faktiskt funkade? Det är lite oklart...

 

Igår åkte vi hem nästan direkt, fast först shoppade vi lite. Till exempel köpte jag en lång och fancy kofta! Den var casual, sa Syster, men jag håller ej med. På vägen hem hade vi bilparty! Speciellt jag och mamma partade loss och sjöng Timbuktu och darin och allt möjligt. Vi åt på spånsta som vanligt och rubriken var en sång (fjäril vingad-melodin) eftersom de särskrev kyckling vingar. Men jaja, det var nog allt, för igår hände inget. Hejdå.

Hej osv!

Ikväll har jag hängt med Syster och Johanna kusin. Vi åt spagetti och köttfärssåst (vi hade tänkt oss sushi men insåg sen att det var juldagen) och tittade på bebis-filmer på oss. Vi spekulerade i hur mitt liv som bebbe var, när jag inte fattade något och de inte förstod att jag inte såg. Vi märkte också att Johanna var en cray ettåring, som kastade balonger på mig och allt möjligt. Sen tittade vi lite på smalfilm från när mamma och Cia var små, vilket åtminstone var kul för de andra (där fanns inget ljud). Johanna behandlade Syster som ett facit om vem som var vem osv (det var hon verkligen inte) och mycket skratt åt mode och sånt hände.

 

Sen såg vi "Amy", dokumentären om amy winehouse. Den var ungefär lika bra som jag tänkte mig att den skulle vara och fick mig verkligen att tänka. Jag påmindes om att back to black är en fantastisk låt och Syster syntolkade fint. "nu är hon död!" ropade hon. Takt är överskattat uppenbarligen. Vi körde hem Johanna under mycket prat om jägers och att det alltid är fest i Eslöv. Det blev nästan ett riktigt bilparty där en stund. Bästa sortens party, ändå. Nu är jag himma och fryser och ska sova bort krypkänslor. Imorgon bär det av för efterjul! Man måste ha förjul, huvudjul och efterjul. Det är inget konstigt.

Sikken mysig jul det blev i år! Som vanligt då men ändå. Vi började som alltid med en äkta julafrukost med varm choklad och allt. Pappa hävdade att det kunde bli den sista frukosten, men vi tyckte han var negativ. Dessutom tjatade han om att vi inte får spilla i soffan. Det gjorde ingen! Inte ens Syster, cray. Vi delade ut lite presanger och jag fick till exempel en mjölkkanna! Onödigt glad eventuellt.

 

Sen hade jag och Syster rimstuga! Det blev de bästa rimmen ever! Rubriken är en del av en Amazing rimsaga som också innefattade saker som "på medeltiden kom Carina" och vi skrattade lite orimligt mycket åt denna. Systers bästa rim var annars detta:

"Mamma är lik sin mamma

men också sina barn

det här är inte garn

men du blir allt grann"

Det var så dumt så det blev brilliant. Hon sa ett ännu dummare, men då skrek jag "det här är ett antirim!" i övrigt var vi on top of our game.

 

Vid tre gick vi till mormor och Kalleade oss. Alla sjöng glatt med (till och med jag ibland!), vi läste med i Ferdinand (till och med mormor som avskyr den) och vi drack olika glögger. Jag drack glyhwein och var nöjd med tillvaron. Sen åt vi i tusen omgångar! Det åts ägg och sill, det åts kalkon, och sen åts lite allt möjligt. Typ gröt och sånt. Det var mysigt och gott och alla pauser var ganska nice. Jag och Cia hade rimstuga 2.0 och fick enorma skrattanfall åt detta rim:

"sätt denna i din karm

så att den håller sig varm

men inte i din frus barm

för då tappar den all sin charm"

Efter mat och sånt delade vi ut klappar! Jag fick lite skivor, ett spel som hette "exploding kittens", en Felix recenserar-mugg (!) och lite annat. Just det, på morgonen fick jag dessutom jeansen jag köpte i Stockholm (så gör vi...), och de passade! Ni förstår inte. Det känns så otroligt skönt att ha på sig något som passar! Sååå länge sen. Johanna dök upp och vi spelade "när då då?" vilket var ganska kul. Jag och mamma var sjukt tävlingsinriktade men tyvärr förlorade vi ändå. Sen avslutade vi hela grejen med mandelmusslor och lite prat om allt möjligt innan vi gick hem. När jag kom hem ringde jag Christopher, men istället svarade hans mamma. Han tänkte nog att hon bara skulle säga god jul, men vi råkade prata i 25 minuter. eller 24 var det visst. Vi pratade om ögon och hjärnor, Christophers sovvanor, våra julaftnar och lite allt möjligt. Såklart pratade jag med den faktiskta ägaren av telefonen också, men det var inte lika viktigt. ...just kidding.

 

Idag sov hela familjen jättelänge! Utom mamma. Men ändå. Jag och pappa såg en dokumentär av garry Newman, det är typ det mest spännande som hänt idag. Nu mellanlandar jag hemma innan det blir mer grejer i Emmalivet.

Hej hej det är julafton, tekniskt sett, och jag ligger i systers/mitt/ingens kalla rum himma och bloggar (no shit). Jag tänkte till exempel blogga om att "igår" firade jag och Christopher jul! Vi åt italienskt i Malmö (han ville egentligen äta julmat men jag är sämst på att äta julmat så jag vägrade det...sån kul firare jag är va?) och maten var god om än lite ostig. Jag mådde lite dåligt (för det räckte visst med en vecka av glädje sa kroppen och hjärnan) men när vi väl kommit hem igen lättade det en aning. Resten av kvällen kramades vi mest, glömde våra chips helt och hållet (nästan då men ja) och pratade om lite allt möjligt. Det var lugnt och tryggt och bra.

 

Idag var jag, mamma och mormor på en konsert i klosterkyrkan som Christopher spelade på. har jag sagt hur fint klassisk gitarr blir när han spelar det? Förmodligen inte eftersom han inte visste själv att jag tycker det. Konserten i sig var väl ibland vacker och ibland mindre vacker, som vanligt. Mamma ville genast gå med i kören och frågade upprört "varför sjunger inte du här, Emma?" Eh ja många anledningar till exempel är outbildad och rätt oproffessionell inom sång...kan det vara det? Nä men hon var snäll på riktigt. Efter detta åkte vi him, åt tacos (det är typ julmat väl?) och tittade på på spåret som hade ett superavsnitt. Det var två timmar långt, men blev framför allt super för att Jesper var med! Och för att de pratade om Drake (shoutout till Linus och förra fredagen)! Annars var höjdpunkterna "ni kan trösta er med att ingen kunde någonting" och när de pratade om augustus som ville ha en månad och mina föräldrar både brister ut i "jag vill ha en egen månad" exakt samtidigt. Sen råkade vi hamna i en märklig julfilm om en man som hyrde en familj...den var ganska cray men fängslande ändå som såna halvdåliga filmer är. Och nu ska jag sova, så det kan bli jul. Fast jag vet inte om det blir det. Mamma var helt rädd för att somna på julafton för då kanske det inte var julafton längre sen? Hon är konstig. God natt/jul!

Efter bloggandet igår kom Anna hit! Hon hade vin med sig (för att jag hade bett henne om det men ändå) och vi beställde pizza som brukligt. Jag fick höra mycket om Annas dramatiska släkt och vi jämförde jular mycket ingående. Pizzan kom och efter att ha ätit den gjorde vi vad vi skulle göra från början, nemligen lyssna på ett avsnitt bladen brinner (barnen brinner höll jag på att skriva först). Det är en podcast om barn- och ungdomslitteratur, och vi älskar ju det senare. podden var lite för uppstyrd för vår smak, men maja hjertsell var med och pratade om sin fantastiska bok "vad gör man inte". Som är fantastisk sa jag det? Efter podden (och under den) rantade vi av oss om killkompisar, hångel och livet i allmänhet. Vi lyssnade på Iiris Viljanen (det här med fantastisk händer fortfarande) och pratade om jobbiga saker, hur olika vi är och olika dumma män som framför allt Anna känner. Jättebra kväll, för Anna är jättebra och jag har sån sjuk tur som har så bra människor i mitt liv!

 

Idag stapplade jag upp (som vanligt då) och åt lunch på surf chack med Filippa. Där pratade vi om min bok och hur livet är, och älskade ställets service som vanligt. Sen dess har jag tagit det lugnt. Och mått bra. Kan ni tänka er, att det gör jag typ jämt nu för tiden! Som i de senaste två veckorna, typ. Sjukaste i hela världen! Men det får räcka med detta.

Jag vet att jag ofta börjar inlägg så här, men: Igår var en bra dag! Jag hade handledning med Carola (har typ kommit över att hon heter så) och vi redde ut cykelturer, familjekonflikter och när folk ska presenteras. Så himla bra och glatt och kul!

 

Sen träffade jag Elin! Äntligen var vi själva och kunde subwaya. Så det gjorde vi och där fick vi veta vad som hänt i den andras liv. Jag lyckades med följande: Vara intresserad av vad som sades och ställa följdfrågor och allt. Energin är tillbaka! Och Elin hade ju ett så spännande liv också så det kan ju vara därför. Efter ett tag åkte vi ut till nova, så att Elin kunde köpa alla sina julklappar. Hon köpte lite märkliga klappar, vi turades om att ringa våra mammor och sen satt vi på espresso house i flera timmar och pratade om terapimetoder, våra barndomar och en massa annat nytt och fint och viktigt. Kan också nämna att Elin råkade ta någon annans dricka. Det var märkligt. Vi satt där tills de stängde och då åkte vi hem. Det var verkligen länge sen vi spenderade en sån mängd tid tillsammans, men nu ska vi skärpa oss (hoppas jag)!

 

Idag kom "städpatrullen" (mormor) och det blev rent här. Dessutom rensade vi i min kyl och slängde all gammal mat. Herregud vad mycket mög det fanns i den där kylen! Men nu finns inget kvar. No seriously den är typ tom. bra så där till jul tycker jag. Och snart vidare i strapatser!

Dubbla skiljetecken i rubriken och anarkin är åter fullkomlig! Kan vara för att jag inte är hemma, och inte ens på ett tåg, utan himma. Syster, pappa och Benjamin spelar ticket to ride. Det vet jag inte vad det är men de verkar sjukt fokuserade. Så jag tänkte berätta om livet som pågår, mest så jag inte svälter ihjäl...

 

Jag har varit här sen jag kom hem från tågvistelsen nedan. Här fick jag jättegod mat och sen hade vi så mycket bättre-Marathon. Pappa gjorde som vanligt sin björne-impression (han tycker att Lisa Ekdal låter som Björne), vi skrattade åt bandet och Jill och låtarna var mjääääk. "Får man inget glas vin här eller?" gastade mamma plötsligt, så det blev vin och chips och hela baletten. I sista avsnittet tolkade de Tedd Gärdestad, vilket var ytterst jobbigt för mig pga mina mycket komplicerade känslor kring honom. Men det var fint och jag mådde bra. Nu spelades Thåström och Syster utbrasst "näee, förihelvede!" på superskånska. Så ni vet.

 

Idag när jag vaknade (av mig själv, i tid!) fick jag ägg. Bästa med att bo här. Sen kom Syster, Benjamin, mormor och Cia för att julbaka! Syster och Benjamin gjorde ett sjukt satsigt pepparkakshus (med minihus? Och snögubbar som såg ut som ankor, och marsmallowsnö...och sånt), jag och mormor tryckte ut mandelmusslor i formar, pappa gjorde fudge i en miljon år och sen pausade vi för lunch. På denna blev jag mobbad för att jag inte ville ha en skinkmacka, fast jag redan hade ätit en...de är både ologiska och dumma. De mobbar mig också för att jag inte gillar lakrits. Men vem gillar ens lakrits, skärpning! Sen gjordes cornflakeskakor, knäck och Mozartkulor. Jag fick ta isär knäckformar! Alltid toppen av alla år. Och nu spelas det alltså spel. Snart ska de äta sushi. Jag ska äta lax! Svinpepp och svinhungrig säger jag hejdå. Nej just det! Rubriken kommer från mormor. Hon blev helt panikig när ugnen pep och skrek detta i högan sky. Top Comedy!

Detta att ständigt nästan krakerlera. Att nästan lösas upp, men sen backa undan. Att stå andlös framför det största och sen skratta bort det. Att ropa "jag orkar inte!" istället för att bita ihop. Istället för att fulgråta och ge efter. Det är lite för svårt, bara. Just det där har jag aldrig kunnat. Det är väl att tänka för mycket igen men det fascinerar mig. Alla mina känslostormar är ju egentligen ett enda undvikande av det som är fint och viktigt och på allvar. Det som gräver sig in och stannar. Det blir som svårast då. Det kan man inte tro...men så är det. Jag tänker på vad du måste ha upplevt ikväll och att jag någon gång vill känna något liknande. Verkligen vara närvarande. Jag vill träna på det men det är svårt. Det måste liksom upp en ton. Intensifieras ytterligare för att kunna brisera helt. Det är renande, tänker jag mig. Renande tycker jag om. Det är ju så mycket smuts i botten av en. Grumlighet. Växtvärk, I guess. Världen förändrar sig omkring mig. Blir svartare och kallare men också på något sätt finare. Mer kraftfull. Svårare att slå ifrån sig, tror jag. Jag vet inte vad jag ville säga. mest att jag finns, kanske. Det är fan inte varje dag jag kan skriva det.

Hej jag är fortfarande glad! Eller typ. Jag är trött och liten mest, men har varit lika glad som igår idag. Det var poängen. och nu ska jag blogga (från ett tåg, igen!) om min korta men intensiva jönköpingsvistelse!

 

När jag kom fram mötte jag Linus och vi gick till netto för att köpa chips. Där konstaterade vi att "alla stirrningar dras till pringlesrör" vilket är mycket viktigt. Sen åkte vi hem till honom och där förfestade vi. Förfesten innehöll att äta kycklinglasange (som var jättegod!), dricka äcklig cider och prata väldigt mycket om att hamna i chack, "en barndom jag hade en gång" (jag=Linus) och att vara i en ungdom (på Miami). Såklart lyssnade vi på skyline och spelade lite låtar. Det måste man!

 

Sen åkte vi in till stan! (Linus mamma var mycket orolig.) Vi gick till solsidan, vilket är en magisk plats. Varför? Vin för 45 kr, jag bara säger. 45 kr! Sjukaste! Och det var en spektakulär kväll! Linus drack shots like there was no tomorrow och jag fick en och en halv Dumle-shot som var mycket goda. I bar-kön pratade några dudes bakom oss om att tränga sig före oss och jag blev jättearg (vi hör er, vet ni...) och sa att de inte skulle kunna komma förbi i alla fall. Jag var en vägg, kom vi fram till. Sen trängde han sig förbi i alla fall! Jag blev fan upprörd. jag blev också upprörd på en citronskiva i min drink, men glömde sen hela tiden bort att jag hade lagt den på bordet, så jag landade med handen i den en miljon gånger. Sen tog Linus bort den. Detta är viktigt! Jag sjöng med i alla poplåtar, maserade Linus händer och hade ett bra flow i livet. Låten i gårdagens rubrik spelades och Linus tyckte att det var coolt att hon råkade sjunga det jag hade skrivit, fast han visste att det var en låt jag citerat...jag fattade inte. Vi tog en paus och åt pommes med orimligt (enligt mig) mycket grillkrydda. Linus köpte vitlöksdipp till mig och var jätteglad och då blev jag ännu gladare. Vi gick tillbaka och kvällen blev ännu bättre. Jag sittdansade loss till can't hold us och sen blev vi (mest Linus) besatta av Drake. "1 2 3 4 Drake!" var en grej som hände och vi bara typ ropade hans namn. Linus vet nästan inte ens vem Drake är, vilket gör det hela roligare. Han lärde mig "drake-dansen" (att det finns en riktig drake-dans är helt irelevant hävdar han) och vi var svinpeppade på livet. Då stängde stället! Klockan ett! Sjukaste ever. Så vi åkte hem (det hade vi gjort ändå men ja), vilade på varandra på bussen och kom hem så Linus mamma äntligen fick sova. Vi däremot chipsade lite och pratade säkert om spännande grejer vad vet jag.

 

Idag vaknade vi, mådde bra och pratade om intressanta grejer. Mest våra yngre jag och vad vi skulle säga till dem/vad hände dem. Vi chillade med livet i någon timme och sen åkte vi till stan för att äta lunch på hamburgarprinsen (viktigt) och sen följde Linus mig till Nässjö (Växjö skrev jag först, va?). Nu sitter jag här, på detta långsama tåg som aldrig kommer hem pga banarbetet från helvetet. Livet. Men det är ok, för jag är i ett bra flow i livet. Hejdå.

Vet ni vad? idag är jag glad! Glad och nöjd och kanske lite speedad (jag prataar jättefort säger mamma) och...glad! Jag ville mest att ni skulle veta det, faktiskt. Men jag ska väl kunna säga något annat också, som till exempel att jag åker tåg. Just nu står det stilla, men varför är något oklart för vi står inte vid en station...hmmm.

 

Men igår lämnade jag ju er med en cliffhanger! Christopher hann faktiskt till mig innan zombie cow dödade mig. Dock hade jag hunnit somna, men det var ju det bästa uppvaknandet ever. idag hade vi en lång morgon (länge sen!) och det var jättebra. Sen hämtade mamma mig och nu är jag på tåget mot Småland! Vet ni en grej förresten? nästa vecka är det jul. Sjukaste, ändå!

-Jag har beställt varm choklad och julmust på ett café. (Ingen kaka obs.) Svinbra idé!

-Jag har legat i min säng, fast inte pga ångest, utan pga nöjd med livet. Ingen ser skillnaden utom jag men jag älskar det! Och min säng. (Den vill jag till nu...)

-Jag har haft julavslutning i skolan. Det låter som typ risgrynsgröt och kyrksång och julspel, men var mer grönkålchips, andra märkliga snacks och myyyycket skrivprat. Älskar skrivprat mer än någonting annat i livet!

-Jag och Filippa har insett att vi inte har så hållbara idéer. Men bra är dem!

-Jag har tänkt mycket på vänskap, som jag alltid gör nu för tiden. 2016 är fan vänskapstänkaråret for real.

-Jag har dm:at med Shass om kattnamn. Kattpeppen är stor har jag sagt det? Emma 2015 be like: Whaaaat did you just say? Men förstår du inte hur ensam jag är, Emma 2015? Vet att du är nykär osv men tänk på mig, emma 2016, som är kall och ensam och väntar på Christopher som jobbar jättelänge! (Det är inte hans fel så att ni vet och inte skickar onda blickar till honom över internet. I know you do it.)

-Jag har meddelat folk att min jul ska se ut så här: "jag ska skriva, hålla mig över vattenytan och äta jättemycket ischoklad!" Jag står för detta. Älskar ischoklad.

-Fuck detta snart går jag och lägger mig och låser upp dörren så han kan komma in. Vi får hoppas att inte zombie cow hinner före och mördar mig. Jag tror att han kan. Den senaste veckan har han sågat, hamrat och hållit på...så nu har han mordvapen! The conspiration is real.

-Som ni har märkt har ca inget hänt. God natt.

Igår efter bloggandet åkte jag mer tåg (vilket ni kunde gissat eftersom jag dokumenterade var jag befann mig) och efter att ha landat hemma en stund åkte jag in till stan för after work med klassen, som hade lektioner hela dagen. Och det var en cray buss! plötsligt körde den till en helt ny hållplats (och så ska det tydligen vara) och sen körde den åt ett helt annat håll. hela bussen var i chock och till slut kom chauffören på att han körde fel och vände bussen! Jag fattade ingenting men sen kom jag fram och mina annor mötte mig. Väl framme pratade jag med lite alla möjliga. Jag hamnade med de äldre och fick i uppgift att förklara tumblr för dem. Det...kunde jag inte. Annars pratades det om barn, havregrynsgröt, sskrivläger, twilight och brister i vår utbildning. Det var svintrevligt! Men alla var ju jättetrötta pga skola hela dagen, så de ville alla gå hem. Så jag gjorde också det, men på bussen hem tyckte jag och Anna (den vanliga anna) att det var så kul att umgås att jag bjöd med henne hem. Vi köpte choklad och sen pratade vi om att "ha vissa reservationer" för folk i skolan, hur man betonar namn där vi kommer ifrån (det är en hel vetenskap!) och en massa annat. Jättefin kväll och initiativ av mig, wiii!

 

Idag sov jag jättelänge (!) och gjorde inte så mycket. Men jag var och handlade med pappa och sen åt hela familjen laxpasta. Det var bra och så, men nu skriver någon till mig (nog Syster) så ni får klara er utan mig.

Hej och hå nu åker jag tåg! Det rimmar nästan. Men det gör jag på riktigt, från Stockholm där vi har varit med familjen! Så nu tänkte jag berätta om vår resa, eller utflykt som vi av någon anledning kallar det...

 

Det var en svintrevlig utflykt och det trevliga började redan på stationen. Där gav syster oss alla pepparkakor: Mamma fick en rock-hand, pappa fick en räv och jag fick en snigel, till minne av Jonas. 2016 har verkligen blivit ett minnesår för snigeln Jonas. As it should be! Sen åkte vi tåg, och det var inte så spännande. Men när vi kom fram åt vi tapas! Det är tydligen en grej jag gör när jag kommer till Stockholm...rimligt. Där smakade jag haloumi (det är ju ost? Jag hatar ost!), åt god potatis och starkt kött och vi umgicks och hade bra flow. Vi gick tillbaka till hotellet och var såklart tvungna att titta på på spåret. (Nu sparkade syster på mig och frågade om jag hade tagit mina tabletter. Kul att de vakar över mig här.) Jag gillar inte på spåret men det var väldigt mysigt.

 

I lördags åt vi frukostbuffé (det måste man!) och sen gav vi oss ut på stan. Fast stan hade inte öppnat än, så det var lite dumt. När den gjorde det shoppade vi och jag köpte jeans! Det ska jag glömma bort, säger pappa, så de kan ge mig dem i julklapp. Men hur skulle jag kunna glömma bort att prova jeans? Trauma. Jag provade också sammetsklänningar och pantsuits, men så kul skulle vi inte ha det. Vi åt lunch på en irländsk pub, vilket ju är det bästa ever, men det tog en miljon år att få mat. Nu blev jag hungrig. Typan.

 

På eftermiddagen hände resans höjdpunkt: bullets over broadway! Som är en musikal! Baserad på en Woody allen-film! Med Helen Sjöholm! Ni kan ju gissa att jag blev superlycklig. Jag relaterade till flera karaktärer och rubriken var fucking hilarious. Det ska sägas med en jobbig röst så ni vet. Se filmen tack. och Helen var såklart fantastisk, men mest på ett roligt sätt och herregud vi är i Hässleholm! Skoja det var Alvesta jag behöver inte stressa. Men ja musikalen var fantastisk och verkligen sevärd. Synd att den slutade gå igår...

 

Efter denna tog vi ett glas vin på Stockholm Comedy club (som inte hade någon Comedy) och sen gick vi till en indisk restaurang för att äta middag med onna och hennes föräldrar! Vi åt mycket god indisk mat och pratade om att Ronnie vill ha en slav (?), att Onna är mini-Hitler för att hon har en tysk i släkten (va), att bryta bröd (och vara som Jesus) och hur mycket folk förväntar sig att de ska tjäna. Det var jättetrevligt! Efter det satt jag, mamma och pappa i hotellbaren och pratade om märkliga grejer. Jag hade typ en miljon tankar samtidigt, så det var lite svårt att prata. Det är en konstig grej jag gör nu.

 

Igår åkte vi till abba-museet! För det är sånt vi gör? Jag var jätteopeppad på detta, men det var faktiskt ganska fint. Medlemmarna hade spelat in inslag om sina liv och väldigt mycket var interaktivt och roligt. Syster sjöng karaoke och var underbar. Jag och pappa försökte också men det var inte så bra. Vi dansade till dancing (memma) Queen och lärde oss en massa om abba och det var väldigt fint. och jag slapp höra julmusik! Vilket var skönt för sen var det julmarknadstime. Där lärde jag känna Systers alterego Douglas (som pratar som han vill! Det är inte min business!) och allt var jättetråkigt men ganska mysigt. Vi drack varm choklad och det är viktigt. Vi vilade på rummen ett tag och jag och syster försökte titta på tv men det var bara jättedåliga filmer överallt. men vi dömde dem väldigt mycket. Speciellt Pernilla Valgren. Hon behövde det.

 

För vår sista måltid på utflykten gick vi över gatan och åt på en grillrestaurang. Syster glömde leg och fick springa tillbaka till hotellet, vilket var hilarious. under middagen hann jag råka prata om monsters ink, prisa en vitlökssås och äta den godaste efterrätten ever. Nästan. Det var ett bra liv vi hade och på kvällen tittade jag och syster på youtube-klipp och umgicks. Vi lyssnade på koppången när vi skulle sova och det kan vara det finaste av allt fint i hela världen. For real! Nu åker vi som sagt tåg. Vi fick frukost! Med juice i en flaska! Bästa livet. Nu ska jag sluta blogga. Detta blev långt!

Ibland makar mina rubriker verkligen ingen sense alls. idag är en sån dag. Så kan det bli ibland. men jag tänkte prata om igår, och då träffade jag Filippa. Vi satt på coffee Point och planerade för framtidens simmande och utlandsresande (!). Cafépersonen krossade mitt glas och det blev en märklig situation men jag tyckte om det. Vi (inte jag och personen då) pratade också om vad man ska göra åt skitprat, Filippas sjukt envisa hicka och att 2017 snart är här holy fuck vad ska man göra ens.

 

Vad jag faktiskt gjorde var att åka him till mamma och göra fläskpannkaka med henne. Den blev svinbra, som vanligt, och mormor råkade dyka upp och äta den med oss. Dessutom bakade vi en märklig kanelkaka med ischoklad i (som jag precis åt upp btw), för när jag är med och bakar måste man experimentera med kakorna. That's how it works. Vi pratade jättemycket om allt möjligt och jag mådde som en disktrasa men så får det va. och vet ni? Ja, precis, snart ska jag åka iväg. Som vanligt då.

Det handlar inte om att antingen ha ångest eller inte ha ångest. Att må dåligt eller att må bra. Det handlar oftast om att stå på gränsen. Att försöka förebygga krypkrälskänslan och andningslocket. Det är oftast inga starka känslor. Det är inte att skrika rakt ut, karva i mig själv eller ens ligga sömnlös. inga panikatacker, ingen självsvält, inget sånt. bara en så total brist på energi.

 

Det handlar om att "har du haft en bra dag idag?" inte behöver handla om vad jag gjort utan vad jag känt. Att de två sakerna inte nödvändigtvis håller samman. Att försöka "aktivera mig" men inte veta om det kommer att hjälpa. Att konstant känna mig som en börda för exakt alla. En stor klump kött och blod som gnäller och tjatar och obsessar. Tar mig själv på för stort allvar. Det handlar om att inte veta hur man ber om lagom mycket hjälp. Om det är för mycket att be mamma att diska när hon kommer hit. Att inte veta när jag börjar använda mitt mående som en äcklig ursäkt. När det börjar spela roll.

 

Det handlar inte om att jag inte är glad. Det är jag, ofta. Det är egentligen inte glädje jag har brist på. Snarare som sagt energi, och kanske hopp. Men jag bllir glad av att träffa folk jag tycker om. Av att skratta med vänner och familj. Av att vakna och bli struken över ryggen av min absoluta favoritperson och veta att någon tycker om mig. Den glädjen blir inte särskilt mycket mindre. Så att säga "du har det så bra!" är meningslöst. Det vet jag om och det uppskattar jag så sjukt mycket. Men det håller mig inte uppe. Att träffa någon kan absolut mildra känslorna just då, men sen? oftast inte. Bergen kommer ju tillbaka. och jo. Jag är medveten om att jag kanske gör det till en större grej än vad det är genom att prata om det hela tiden. Men det kanske är värt ett försök?

 

Och jag vet inte om ni bryr er men jag tyckte att jag skulle förklara så gott jag kunde. Så att ni vet. Glöm inte att ni kan sluta läsa precis när som helst.

jag är officiellt en zombie. Vill gärna skylla på medicinen, men jag vet inte. Det känns typ som om jag antingen är på väg att gråta eller gäspa. Det är också min ursäkt för att jag inte har bloggat. Tror jag. Jag sa fel, för det är inte antingen eller. Jag gäspar och när jag slutar gäspa känns det som om jag ska börja gråta. Bläää. Har också aldrig haft så negativa tankar om mig själv som jag har nu. Känner mig som en stor klump av kladd. Kul liv!

 

Men jag har gjort roliga saker också! I söndags kom Saga hit och vi hade en jättemysig kväll. Vi åt soppa (ur matlådor! Gasp!) och sen hände drinkar, lösgodis och musik. Mycket the weeknd och lite för mycket Susanne Sundför. Vi skvallrade en del och jag insåg viktiga saker om vänskap. Det är bra. I måndags hade vi textsamtal och jag fick respons på text! Täthet diskuterades mycket och jag blev jättestressad över att skriva. Men folk var bra.

 

I tisdags caféskrev jag med Anna, eller snarare försökte jag men hon dök inte upp. Hon sov, så vi gjorde det senare på dagen. Det var fint om än väldigt oproduktivt. Och igår kom Christopher! Han hade bakat muffins till mig (ok...egentligen hade han bakat muffins till sina elever...fast jag fick några ändå <3) och vi försökte göra varandra lite gladare. Det gick sådär men jag vaknade glad idag och det är ändå värt något. Snart ska jag träffa Filippa men det är lite oklart hur det ska gå till...

Efter bloggandet igår åkte jag till Malmö med mina föräldrar. Vi åt middag och jag fick det segaste köttet i världshistorien men vinet var gott och stämningen var bra so it worked. Och lagom till efterrätten kom hela goalball-gänget (landslaget I guess?) in! Bland annat Boris, från oboj, antingen förstår ni eller så förstår ni inte. Jag gick fram och pratade och var otroligt töntig och tolvårig och skämdes ihjäl. Ändå värt det, tror jag.

 

Men det var inte middagen som var kvällens poäng, utan att vi skulle se hurula! Vi konstaterade att pappa kanske var äldst och att det nästan uteslutande var män där. Sen hann vi inte tänka så mycket mer. För sen kom han, jävlaridet, och alltså...jag kan inte riktigt förklara hur bra det var. han är verkligen ett geni och att inte fler har förstått det är en stor sorg för Sverige. På riktigt. Varje gång en refräng börjar suger det till i magen på mig, som en berg- och dalbana fast bra. Väldigt bra. Jag skrålade med, vi satt på pallar, vi ramlade av pallar och jag och mamma bondade över trummisen (som var tjej! Varför måste man fortfarande vara glad för det) och låttexterna.

Hurula: Jag var tjugotvå när jag lämnade Luleå...

mamma: Vilken tur! Att han vara tjugotvå alltså. Så det rimmar!

nästa refräng, vi: jag var tjugotreee, när jag lämnade luleeee...det funkar ju också!

nästa: Jag var tjuvofyra, när jag lämnade luleyra!

Rimligt. Men så, så bra kväll! Vilket jävla konsertår det här blev!

 

Idag, mitt när jag skrev detta, kom Peter (från svenskan) för att spela in podcast. Trots att jag kraxade som Amy Winehouse (jag vet inte hur hon pratar men tänker att hon lät så) och vi pratade om ensamhet, musikskapande, blindhet och livets stora frågor. jag vet inte om jag var bra på att podcasta, men lite kanske. Nu har jag mest huvudvärk, men det ordnar sig nog ändå. Bra dag idag.

Igårkväll kom Christopher hit för Gilmore Girls-Marathon. Han trodde att jag hade lovat att titta med honom istället för Syster, så då gjorde jag såklart det också. (Det ville jag ändå men ja.) Det var lika mycket en upplevelse som sist, fast på ett annat sätt. nästan bättre, för nu slapp jag vara på helspänn hela tiden. Vi skrattade mycket, grät lite, undrade över Paul the boyfriend väldigt mycket och hade en väldigt fin kväll. Rubriken är en märklig referens till ett av avsnitten, som betydde något helt annat för oss.

 

Idag vaknade vi lagom trötta, vilket gjorde mig extra pigg. Det blir jag ofta när jag sovit för lite. Så vi flög alternativt stapplade upp och Christopher körde mig till Karin. Där träffades jane Bond på jättemysigt julbandfika. Vi pratade länge om ryggmärjshjälplöshet, goda nyheter, "tomteboda" (som det inte heter) och verkligen allt möjligt. Älskar att ha ett kvinnligt sammanhang med 100 % stöd. Så tryggt mitt i allt. Nu är jag hemma, obviously, men ska snart åka iväg. Det blir bra. Väldigt bra säkert. Andas och allt sånt.

(En minigrej jag skrev i skolan.)

När jag var liten hade jag en rysk docka. Jag minns att den minsta försvann. Den var odelbar och jag undrar om det gjorde ont. Om hon drömde om att också hon vara hem till någon annan. Precis som jag drömmer nu. Jag undrar om jag skulle känna mig mindre värdelös om någon bodde inuti mig?

 

När jag var liten sydde jag tofsar. Då förstod jag att om man försöker kan man lära sig vad som helst. Nu ligger jag mest i sängen. Jag minns inte hur man rörde händerna för att sy. Jag saknar att skapa med händerna. Och jag undrar om jag skulle bli starkare om något faktiskt växte på grund av mig?

 

När jag var liten grät jag ofta. Jag var ett känsligt barn, sas det. Ändå är det nu de vill medicinera bort mig. Det har jag inget emot, egentligen, men varför förstår jag inte egentligen. Och jag undrar: Om jag är ljusår före alla andra, varför gör jag ingenting? Varför skapar jag inget med händerna? Varför bor ingenting i mig?

Det är inte november längre. Det tycker jag om. Jag tycker om att slippa men samtidigt är det svårare att gömma sig i december. Folk är oroliga för mig. Det är ganska fint. Igår ringde Syster och frågade om jag hade blivit galen än. Det hade jag inte, sa jag, men det kanske jag redan var.

 

Idag har jag skrivit 6 sidor. Nästan. Jag satt med Anna på barista och skrev om förstadejter och förstakyssar och annat som inte har hänt i riktiga världen. Det är ganska befriande att jag kan. Att jag inte kommer skriva en bok om saker som har hänt i riktiga världen. precis hörde jag en låt och tänkte att jag relaterar den till mitt ex. Sen kom jag på att det gör jag inte alls. Jag kanske relaterar den till någon helt annan. Den där halvsekunden när hela världen kränger och sen rätar upp sig. nevermind, det var inget. Ska väl bara skriva om något. Och ytterligare någon annans ord surrar i mitt huvud helt oombedda och alltså Emma kan du sluta hitta på? Du hatar när folk hittar på så gör inte det. kan du inte använda hälften av din hitta på-energi åt att fakking diska? Vilken värld det vore.

 

Ikväll har jag sträckläst en ungdomsbok. Det var mycket sex i den och jag hade klätter-ångest. Jag vet inte vad "klätter-ångest" är, men det var ett ord som hände i mitt h uvud, så jag accepterade det. Den är besläktad med "krypkrälkänsla" men inte lika ledsen. Så nu vet ni det.

 

Jag tycker att alla kan sluta vara på väg någonstans. De kan vara här, tycker jag. De kan vilja vara med mig jämt, tycker jag. Inte en person utan folk. Det kanske blir lite crowded i och för sig. Men ni fattar? ...Nej, Emma, du bara tankekräks. Det är klart de inte gör! Varför skrivier jag så mycket om kräk när jag hatar det? Just därför I guess.

 

Jag tror att det här var en bra dag. Jag tror att det här var en dag. Blä.