hopelosthead

Igårkväll kom Christopher hit för Gilmore Girls-Marathon. Han trodde att jag hade lovat att titta med honom istället för Syster, så då gjorde jag såklart det också. (Det ville jag ändå men ja.) Det var lika mycket en upplevelse som sist, fast på ett annat sätt. nästan bättre, för nu slapp jag vara på helspänn hela tiden. Vi skrattade mycket, grät lite, undrade över Paul the boyfriend väldigt mycket och hade en väldigt fin kväll. Rubriken är en märklig referens till ett av avsnitten, som betydde något helt annat för oss.

 

Idag vaknade vi lagom trötta, vilket gjorde mig extra pigg. Det blir jag ofta när jag sovit för lite. Så vi flög alternativt stapplade upp och Christopher körde mig till Karin. Där träffades jane Bond på jättemysigt julbandfika. Vi pratade länge om ryggmärjshjälplöshet, goda nyheter, "tomteboda" (som det inte heter) och verkligen allt möjligt. Älskar att ha ett kvinnligt sammanhang med 100 % stöd. Så tryggt mitt i allt. Nu är jag hemma, obviously, men ska snart åka iväg. Det blir bra. Väldigt bra säkert. Andas och allt sånt.