talking about a revolution sounds like a wisper

Idag vill jag egentligen bara gömma mig i ett hörn och gråta och bli kramad men ska ändå försöka berätta om saker.
 
I söndags hade jag skivplaneringsmöte med Plockahontas. Jag orkar inte bry mig om det här med namn längre han får heta vad fan som helst nu ok. Vi ventilerade låt-idéer vilket inkluderade att spela på skedar, kubansk produktion, tomtebloss och kampen mellan röster och stråkar. Samt hånglande, för det är den bästa skillnaden mellan den förra producenten och den här. En av de bästa, åtminstone.
 
Igår hade vi rapport-opponering och det gick bra för oss. Yay. Sen började mitt maniska tentaplugg. Lyckligtvis flydde jag efter fem timmar och åt middag med mina föräldrar, för att sen åka till malmö och repa med those other fuckers. Vi spelade igenom låtar och det gick bra (just nu känns det som om jag är ett musikaliskt wasteland men jag minns det som bra). Såklart slutade det med jammande om finlandsfärgor, dominans, badkar och en massa mer riktiga låtar. De är söta, mina musiker och bästa människor. Vi (nästan alla) slutade också såklart med efter repet-popcorn och vin, som nämnt i förra inlägget. Jag vill ha poäng för rödvinsdrickandet tack. Det var en mysig stund och jag har saknat mina vänner. Det gör jag alltid. <3
 
Så idag. Fy fan. Vaknade med ångest och värdelöshetskänslor som inte slutar. Jag hoppas att det är pms. Annars vet jag inte. Jag måste fortsätta plugga nu. Hur det nu ska gå till.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0