hopelosthead

Igår hände något vi väntat på lääänge, nemligen filmkvällen där vi skulle se de filmer vi gjorde som barn. Eller. Jag gjorde och alla andra spelade i. Och med "barn" menar jag 11-13. Det var tortyr. Tortyr! Det är ju inga familjefilmer utan på riktigt timlånga filmer. 3 st. Vi kan konstatera att alla mina karaktärer skrek. Och jag hade många karaktärer. Twisten, enligt oss, var att alla karaktärer var samma. Vi lärde oss att "kärlek tar tid" ("Det är passande i ditt liv nu, Emma", sa Syster...), försökte räkna ut handlingarna, skrattade åt märkliga skämt och var i chock över lag. Jag hade en livskris. Syster och agnes (inte min Agnes), som jag såg de med, hade lite mindre livskriser oftast.

 

Idag har jag ätit lunch med pappa och Syster. Först var detta mycket svårt, för bussen kom inte till mig. En trevlig kvinna hittade mig mig och följde mig till det nästnästa busshållplatsen. Fanatstiska människa. Men sen kom jag fram och vi åt Vietnamesiskt och det var...svårt för mig. Stark mat, alltså. Just no. Vi råkade gå in i en affär som fyllde år och därför bjöd oss alla på prinsesstårta! Jag älskar prinsesstårta! Så världen är bra, fast det är kallt som fan. Och coola saker händer idag. Förutom att jag blev kallad rävsås idag. Det är inte bra tycker jag. Men lite, lite roligt.