hopelosthead

igår efter bloggandet åkte jag till malmö för att giga med Jane Bond! Vi spelade mitt i folkets park på något som studieförbunden arrangerade, vilket betydde att Emelie (känd från bandettes och öppna scener jag spelat på) höll i det hela! Sötaste trummisen i Skåne. Vi såg först en orimligt duktig jazz/vis/popsångerska som jag tyckte jättemycket om, och sen spelade vi. vilket gick bra. Det gjorde det faktiskt. Bara det att jag stod mitt i solen. Konstant. Under fjärde låten trodde jag bokstavligen att jag skulle svimma, så jag fick ta en vattenpaus innan de två sista. Efteråt satt jag helt förstörd på en bänk och blev ihälld vatten av ungefär alla. Men...bra lät det, har jag hört. And so. Vi gick och köpte glass, för det var vi verkligen värda, och sen åkte jag hem.

 

Efter en stund kom Christopher och vi åkte till max och köpte mat. Jag köpte vitlökssås och detta är en viktig detalj eftersom jag av någon anledning varit rädd för att köpa dippsåser. Alltså ja fråga inte ens när det kommer till mat är det mycket jag är rädd för. Till exempel blev jag livrädd i tisdags för att bensinmacken hade en såndär nattlucka man beställde igenom. I am sane ok. Hursomhelst. Vi gick sen ut på balkongen, drack vin/cider (ironiskt att vi köpte Christophers favoritvin och jag drack upp det) och spelade gitarr och sjöng. Jag lärde honom slingan i Jane Bonds låt Rainbow in my coffee och vi hittade en gemensam nämnare i I need some fine wine, and you, you need to be nicer. Efter det lyssnade vi på min (vår, såklart) skiva och fixade lite småsaker, innan kvällen slutade med en grundlig genomgång av Christophers inspelningar. Där hittades till exempel en överförfriskad version av paris. Från alla andra s sida, jag var i princip nykter. Fin kväll hursomhelst. Rubriken kommer från en märklig highschoolfilm som Christopher improviserade fram efter att jag nämnt hur jag och Elin brukade kalla alla konstiga namn i gymnasiet. Varför hon hette smoke? You will never knooow. Men snart börjar dagens jobb, jaaa! Eller något.