Är du redo för trappan?

Haaaaiiii!
Nu är jag hemma från min amaaaazing stockholmsresa! Efter att ha åkt tåg själv en stund och pepplyssnat Maria Mena (inför konserten alltså) träffade jag Tiara. Som jag alltså aldrig har träffat, men som jag känt genom bloggen och facebook i sex år. Så liiite nervös var jag. Men det gick helt perfekt! Vi superklickade från början och spenderade resten av tågresan med att prata om allt möjligt. Hon hade dessutom tagit med sig en massa matsäck (note to self: Umgås med fler mammor, de gör sånt) så det blev extra trevligt.
 
Sen kom vi fram. Tiara hade aldrig varit i Stockholm, så hon var supertaggad på ungefär allt. Intressant nog var dock nästan det första vi såg en man som ropade "Göteborg, Göteborg, Göteborg!" Lite fel stad, kanske? Vi tog oss till vårt första vandrarhem (vi bodde på två av olika anledningar) och sminkade oss. Eller Tiara sminkade sig och sen fick jag mascara och läppstift. Jag vet inte om ni vet det, men när jag väl har smink känner jag mig fan som superwoman. Vi gick ut i stan och letade upp ett ställe att ta en drink på. Det första stället vi hittade visade sig vara jättemysigt. Vi hade konstant tur med mysiga ställen under resan. Där tog vi en drink som bartendern valde åt oss och pratade om namn, identiteter, våra familjer och varför flickvänner är idioter (och det var inte jag som började prata om det). Vi (Tiara) tiggde cigg av några tjejer som visade sig vara jättetrevliga och vi pratade en bra stund. Hon fick dessutom extra ciggaretter av dem, så hon fick en bra bild av Stockholm. Vi drack vin och jag började med min vana att "ta hand om" Tiaras rödvin, för hon är en slow drinker på riktigt. "Det är bara lite i botten", sa hon. Det var typ 1/3 glas. Mitt drickande av det var tydligen extremt underhållande. Under kvällen kom även rubriken till, som hennes sätt att varna mig för trappor. Hon var så duktig på att ledsaga! Hon var aldrig osäker och var extremt intuitiv hela tiden. Just...what.
 
I söndags (som så var lördag för oss) åt vi frukost (ingen matångest för min del! Förstår ni det? Probably not...) och sen chillade vi på rummet ett tag. Det hade inget fönster, btw, men ett fake-fönster som man kunde släcka och tända. Weird shit. Vi såg på serier och tog det lugnt, bara. Men sen gick vi ut i staden igen, och hamnade på...pizza hut. Tiara hade inte ätit det på tio år och var mycket taggad! Där var också mysigt, faktiskt, men servicen var katastrofal. Jag åt en pizza med saker på (och sallad! Wtf?) och sen...stannade vi liksom kvar på pizza hut. Där fanns ju vin, kom vi på! Bra grejer. Och samtal, vilket vi älskade.
 
Efter att ha försökt betala i en halvtimme (seriously! Vi var så nära springnota) gick vi till konserten. Maria Mena. Woooowwww. Jag vet inte vad jag ska säga ens. Top 10 konsertupplevelser, lätt! Så många starka moments. En gitarrversion av habits. Hur de nya låtarna blev bättre live. Att hon började med låten vi kallat "sånguppvärmingen" tidigare. att känna just hold me i varje muskel. Vi hittade en vän och sjöng med för allt vi orkade i bend til I break, growing pains och särskilt all this time. Jag vågade dansa till fuck you. men jag och Tiara är överens om att konsertens höjdpunkt var I Always liked that. Hela publiken var verkligen in the moment och sjöng med och man kunde fan känna krigsandan. Så fucking starkt. Jag kan även notera att jag beställde rödvin för första gången när vi var där. Sjukaste! "What is wrong with you?" var Christophers kommentar efteråt. Svar: I do not know. Men jag älskar dig Maria. Vi pratade en del med vår nya vän och hennes man, och hon var...märklig. Hon hade för vana att ställa samma fråga kanske fem gånger i rad, och när vi skrattade säga "det kan jag väl få fråga?" Ja, första gången. Hon undrade om Tiara hade bra kontakt med sin dotter (som bor hos henne...och som hon uppfostrat...), om jag föddes blind (i olika formuleringar) och om jag "ser allt med den där käppen". Jag och Tiara skrattade väldigt mycket åt de där frågorna sen.
 
Igår sov vi länge och sen stapplade vi ut i Stockholm igen. Vi hamnade på subway och sen åkte vi till slåttet. Med o? I have no idea och orkar inte googla. På vägen dit började vi uttala saker på finlandssvenska, så som "kanslikajen" och "gruvsvägsbacken". Tiara var väl lagom imponerad av byggnaden, men sen gick vi och fikade. På ännu ett mysigt ställe vi bara hittade! "I love this Place", sa vi samtidigt. Där drack vi varm choklad med sugrör och jag åt en chokladboll som på riktigt var täckt av chokladsås. Bästa och kladdigaste idén. När vi var där började vi prata om färger (som i personlighetsfärger) och det...fastnade vi på, kan man säga. Hon förstod precis och utvecklade resonemanget jättemycket. Vi pratade om våra respektive vänners färger och förstod precis hur den andras folk var. Amazing. Vi gick sen på vårt tåg och pratade mer färger, men jag blev också musikal-lexikon åt folket framför. De undrade vad olika musikaler hette och jag ropade det till dem. Det var ganska fint det med. Så nu är jag hemma. Det är tisdag, tydligen, och jag ska börja med min ytterst märkliga hemtenta. Jag känner mig skeptisk as fuck inför det, men nu lämnar jag er efter ett lååångt inlägg. Känns det som, åtminstone.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0