hopelosthead

Agnes: <3

Shass: I egenskap av vän har du såklart rätt att vara stolt! :)

 

Vi fick ställa in after all (stackars <3), och sorglig som jag är fick jag omedelbart panik pga 1) saknad of doom och 2) tid sträcktes ut framför mig och jag hade inget att göra. Så jag ringde mamma och sa "jag vill göra något kul!" så vi åkte ut i skogen. Pappa tvingades också med, för sån är jag tydligen ibland. Jag och mamma gick och sjöng "bitch better have my Money" (pinsamt tyckte mamma), pratade om varför man kan heta sten och stig men inte sko (side note till Linus: Sen pratade vi såklart om smoothies), pratade småländska och klättrade på stenar och trappor och broar. Skog hjääälper mot ångest och jag älskar det. <3

 

Efter skogen och inköp av potatis åkte vi him och bakade Dumle-chokladkakor. Vi lyssnade på trash-popmusik och skrev om Justin Bieber till att handla om det stooora problemet att det skulle bli jättemycket Dumle över. Trauma! Jag åkte hem, läste och försöker nu göra det bästa av kvällen. Äter brända popcorn, dricker äcklig cider, upprätthåller symetrier när andra bryts. Saknar. Upplevde en närmast panikartad saknadvåg innan. Märkligt nog lyckades jag slå sönder den känslan också. Wooohooo! Eller något. Jag är så trött. Jag vet inte varför jag inte sover. För att söndagen ska bli kortare, I guess. Party!