Jag tror att jag förstår

(Förlåt)
 
Vaknar med huvudvärk och vätskebrist. Efter-gråt-känsla fast jag lagt sju timmars sömn mellan mig själv och den ynkliga varelse jag somnade som. Är dessvärre fortfarande ynklig. ynklig men mest rädd. Och det är först nu, när jag vaknar, som jag inser det: Jag har sett den här rädslan förut. Jag har levt med den. inte i mig själv. men i dig.
 
Sanningen är ju att du ville gå. Hela tiden. Du försökte konstant slå dig fri för det vore bäst för oss båda. men du kunde inte. Det var för viktigt och du var inte tillräckligt stark. Det var jag som fick gå till slut. Och då ville du det inte alls...
 
Jag förstår den känslan idag. Den närmast paniska skräcken i att inte kunna röra sig men någonstans förstå att man borde. Och att någon annan kommer att göra det åt en till slut. Det är en fruktansvärd känsla. Min instinkt är att behandla den som du gjorde. Faktiskt. Alla verktyg finns där. Men jag vill inte. Jag vill inte förstöra det här. Kan inte det. Så jag vet inte vad jag ska göra. Jag gör verkligen inte det. Jag är livrädd och behöver någon form av livlina men kan inte klamra mig fast. Får inte klamra mig fast för jag vet hur det blir. Det får inte bli så. Jag får inte upprepa allt jag lärt mig. Jag vet bara inte hur jag annars ska överleva.
 
(Förlåt igen)

Kommentarer
Postat av: Shass

Ring Jolanta. Hjärnskrynklare får man alltid ringa.

Jag finns här om du behöver mig. <3 Kraaam!

2016-03-07 @ 20:21:30
Postat av: Shass

Ring Jolanta. Hjärnskrynklare får man ringa hur mycket som helst och de är bra på att dra i bromsen.

Jag finns här om du behöver mig. <3 Kraaam!

2016-03-07 @ 20:22:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0