Det finns mycket du inte vet...
Igår var vi på fest hos Karin, alltså basisten i jane Bond. Förutom bandet kände vi ingen, så vi höll oss ganska mycket för oss själva. Deras lägenhet var enorm och Amazing och festen var väldigt trevlig (om än märkligt planerad). De hade ett sånghäfte med riktiga låtar (med mååånga verser), vilket ju var lite intressant. Bandet pratade om bröllop, strängar (och hur man säger det...) och lite allt möjligt annat. Jag drack limoncello (som inte var gott) och sjöng Queen med Wicky och benkt. Sen åkte jag hem (älskar att jag bor så bra nu <3 <3) och lyckades ta mig till sängen och slutligen somna. Bra jobbat av mig ändå.
Idag var jag himma på eftermiddagen. Vi åt tårta som mamma bakat (hon bakar mycket tårtor nnu wooo) och sen satt vi på altanen och pratade. Det var mysigt och soligt och somrigt. Jag satt där när de gjorde annat och lyssnade på dixie chicks och började nästan gråta för att jag plötsligt förstod en låt. God damn. men så är jag som sagt orimligt hormonell. Fun times. Men ja. Nu kanske jag ska sova. God natt.
Am I wrong for thinking that we could be something for real?
Hej ni!
Titta, redan dagen efter. Wooo! Igårkväll var jag och Christopher ute och åt. Vi var på ett ställe ingen av oss varit på, men som var helt Amazing! En helt perfekt lax, gott potatismos, mycket gott vin (i ett märkligt konstigt glas) och en engelskspråkig servitör (att slippa svenska är alltid win). Vi pratade om våra favoritkungar (Gustav iii vs vasa) och hur han ska hälsa på alla på min födelsedagsfest (which was hilarious). Jag hade konstiga ångestvågor lite hela tiden, men det var en fin kväll ändå. Vi åt glass (jag har ätit mycket glass i år) och åkte hem via diverse detours så som ofta. Sen sov vi nästan direkt, efter några viktiga samtal och läskiga insikter för min del.
Idag vaknade vi tiiidigt för att Christopher skulle jobba. Ursäkten "I'm with a Beautiful woman" dög inte, kom vi fram till, så han åkte och jag fortsatte sova. När jag väl slutat sova åkte jag till stan och mötte mamma och pappa. Vi köpte skor och andra kläder till mig, vilket var välbehövligt. Det var tydligen sparris-festival i stan, så mamma och pappa åt en massa sparris. jag åt en hamburgare istället. Den hade ingen sparris i sig. Rebell, är jag. Det var en bra eftermiddag och jag fick äntligen handla mat vilket var fakking Amazing för jag hade ingen mat. Nu förfestar jag med mig själv och min första egenblandade drink innan jag ska på paaarty ikväll. Livet är exciting!
Jag svälter ihjäl och då känner jag att det är dags att blogga
Det har gått ett par dagar. jag ber om ursäkt. Jag ska försöka prata om några saker som hänt helt enkelt.
-Jag har janebondrepat och vi peppade inför nästa veckas gig. På vägen hem pratade Wicky och jag om att man faktiskt måste döpa bilar. Folk måste skärpa sig.
-Jag och Christopher har haft en körskrivarkväll. Min skiva innehåller snart demoner och annat creepy! No seriously min skiva är det mest creepy jag hört. Men herrefuckinggud vad kär jag är i den. Och i Christopher såklart. De tkändes konstigt att skriva?
-Jag har ätit middag med familjen och hjälpt Syster genom sitt meltdown. Hon sa då saker som "vi löste världsproblemen. Det var lite svårt." No shit?
-Jag har läst jättemycket om psykoser. It's a thing I sometimes do.
-Jag har varit ett hormonpaket. Gråt har pågått. Textrader of doom har pågått. Överraktioner har definitivt pågått. Great.
nu ska jag snart gå, så det får bli det. Hejdå och lovar att det ska bli mer effektivt här igen.
Don't tie me down cause I never stay
Igår bestämde Syster och jag oss för att äta fancy middag. Eller ok. Vi åt pubmiddag men vi är studenter ok. Eller jag är knappt ens det. Så vi satt på uteservering, drack vin, åt ganska god mat och pratade. Hon sa saker som "man lever bara en gång...tills man blir fattig och dör" och "jag hatar inflation. Fett jobbigt." Vi råkade hamna i en feministdiskussion hur det nu gick till, myntade hashtagen #detskablinåt, ville göra olika projekt, nostalgiade om gamla låtar vi sjöng förr i tden, sjöng en sång om paddor som jag tror att alla uppskattade och analyserade Systers märkliga relation till våra grundskoleklasskompisar. There's some serious psychology going on. Jag hade bara klänning och frös ihjäl men det fanns filtar jag kunde vira in mig i. Fast jag är dålig på att vira in mig i filtar. Jag är nog den enda som är dålig på det, åtminstone den enda som kan använda sina armar. Aaanyway. Bra kväll blev det och nu är det sommar på riktigt goddammit! (I Think I just jinksed it. Fuck.) Idag har inte mycket hänt än. Har slitit mitt hår över releasen. Fått ett gig. Nä, 2 gig förresten, ett med jane bond också. Wooo. Fått märkliga mail. Snart pratat om körer. Varit varm. That's about it.
Maltes manboobs
Alltså vilken kväll det blev igår, helt plötsligt! Jag repade först med Jane Bond och vi försökte framtidsplanera och sjunga stämmor. Höjdpunkten blev dock när mamma plötsligt slutade spela och utbrasst att "det låter som att du sjunger "don't throw scones at me!"" så vi började sjunga en massa textrader om afternoon tea på olika sätt. The rits och clotted Cream och allt möjligt. Så ska det va.
Efter repet åkte jag till Marie! Vi åt scones (och det var inte ens min idé, haha) och lyssnade på halv-ok musik. Vi pratade om överhypade artister, ansvarslösa lärare, hur man får såra folk och lite allt möjligt. Det var fint, som ofta med henne. Jag hade dock andningssvårigheter och tänkte åka hem i tid, men så ringde Christopher och undrade om jag ville träffa honom och karl. Det ville jag, så jag åkte till Lund och vi satte oss på Botulfsbaren (det är min favoritbar...är det konstigt?). Där träffade vi några punkare, som blev våra bästisar under kvällen. Den ena råkade vi snabbt döpa om till Malte, vilket blev kvällens stående skämt. (Han heter Malte nu. Det är inget konstigt.) Vi pratade om hans än så länge fiktiva svenska punk-album och jag pratade med hans kompis om lundensiska dialekter. Han hörde att jag kom från östra torn! Like who does that? Jag berättade om att jag kunde skriva oliv, vi döpte band (se: Rubriken), anekdoter drogs och vin dracks tills baren stängde. Då gick vi genom stan för att lämna av olika människor. Sen skulle Karl och punkarna dricka felblandade White russians och det hade jag gjort nog den här helgen, så jag och Christopher åkte därifrån. Och i bilen hade han de första versionerna av några albumlåtar! Så vi åkte omkring och lyssnade på dem. Och var lyckliga. Och jag kunde andas helt normalt.
Idag började med en dröm om att Karl kidnappade folk, men sen förvandlades han till Linus Lindeblad. Ni vet inte vem han är. Sen hade jag uppsatshandledning och vi bestämde att jag inte ska gå upp nu utan (förhoppningsvis!) i augusti. Och vet ni? Jag mår inte dåligt. Det ordnar sig. Det *måste* ordna sig. Jag är glad och det är sommar och jag älskar att jag alltid bloggar precis innan jag ska gå någonstans. Det ska jag göra snart nemligen. Hejdå blogg.
I'm a pickle...
Igår efter bloggandet kom Saga hit! Vi gick till viva för att äta, men där var stängt tydligen, så vi köpte färdigrätter på hemköp istället. Det var Sagas andra färdigrätt i livet. Man lever väl olika liv I guess. Vi kom hem och åt maten under mycket fascination från henne. Jag förstörde dock allt genom att säga "jamen du vet väl när fanskapet är klart!" Det var tydligen att ta äventyret ur det hela. Om du säger det så.
Men äventyret fortsatte, för hela tanken var att vi skulle ha drinkkväll. Så det hade vi! Vi hade tänkt göra White russians, men Saga köpte gräddlikör istället för kaffelikör, så vi fick göra kaffe (samt leta efter min pressokanna i ett år pga använder den aldrig) och ha i det också. Det blev...märkligt as fuck, men gott. Tur att vi hade planerat andra drinkar också, haha. Så vi satt i min soffa och drinkade och pratade. Och med pratade menar jag att vi berättade historier. Det var väldigt lite känslor och intryck och väldigt mycket historier och anekdoter. Vid ett tillfälle sa jag att "jag har så många responshistorier på det här, så jag måste välja en!" vi sa också ofta saker som "varför pratar jag om det här?", "vad skulle jag berätta om?" och till och med "jaha men var det det du skulle säga egentligen?" Det blev liksom historieseption hela tiden. Men vi pratade om föreningsliv, inspirerande lärare, potensiella kärlekar som aldrig blev, youtubeklipp och gestatlningar av sådana, för- och nackdelar med Selena Gomez, att Christopher är pretty woman och mycket annat. Vi bestämde oss också för att vara ett damgäng, för vi vill båda gärna ha ett damgäng. Kan också nämna att isen vi köpte hette "party-is" och att isbitar var särskrivet på förpackningen. Hur kan något gå fel med party-is, liksom?
Idag mådde jag preciiis som jag förtjänade. Holy fuck. Jag var i princip handlingsförlamad fram till 1-2 på dagen. Men nu är jag på gång (hahaha så säger jag) och ska iväg snart! Just det, rubriken var mitt något berusade svar när vi kom fram till att jag är en picky person. Rimligt.
Det här var roligt, det borde vi göra någon gång!
Hej osv!
Notera den fina satsradningen i rubriken. Det var tvunget ok. Hursomhelst, igår fick jag många besök! Det första var från mormor. Vi städade lägenheten, vilket veeerkligen behövdes, och sen fikade vi. Eller försökte. Mormor hade köpt chokladbollar på en bensinmack och de visade sig vara utgångna. Detta märkte jag eftersom de genuint smakade spya samt slemmade upp hela ens mun. Vi var traumatiserade ok.
Besökare nummer 2 var Robert. Vi åt pajen jag förlagade i torsdags och pratade som vanligt om en massa saker. till exempel allt jag skrev om i mitt förra inlägg, att vi inte fattar kent och Neil Young, bristerna med popkollo-formatet, us och allt som händer och inte händer där, hur man vet om känslor är viktiga, demisexualitet, vad som kan förväntas av blinda i allmänhet och...en del annat. Det var en mycket bra kväll, där jag ofta råkade tänka i helt nya banor. Det är alltid kul när det händer tycker jag. Rubriken kommer från hans kollega, men jag tycker det är väldigt bra sagt.
Det tredje besöket gjordes av Christopher. Vi skivjobbade vilket betydde att vi valde tagning på låtar och spelade in en massa creepy orgelljud. Det gjorde mig glad i själen ok. Eller inte just då för alltså musik är ångestskapande, men sen. och jag blir ju glad varje gång jag får träffa honom obviously. Efter jobbandet sov vi, i hans fall mycket länge, och sen hade vi en lång "morgon" där vi bara pratade om allt och inget. Vilket jag behövde. Nu väntar jag på ännu ett besök, för sånt gör jag. Ses imorgon eller hur det nu blir.
And I wonder where your god was then
Det är så speciellt när man får nya ord för saker, tycker jag. När något som funnits i ens tankar i flera ord plötsligt makar sense. Det hände mig igår. Jag insåg vad dina märkliga problem grundade sig i. Detta att du inte kunde hantera varandet. Att vara en person med tankar och känslor. "Sluta tänk mitt namn!" "Varför tror folk att jag tycker om dem?" Din ångest över att folk tänkte på dig. För du ville bara ses för dina handlingar, inte för dig själv. Det är en separation jag tror att många gör litegrann, men som du gjorde fullkomligt. Du var komik, musik och religion. Du var att fokusera helt på en person och sen genuint inte förstå varför personen brydde sig om dig sen. Det är en sorglig historia, all in all. att vara så avklippt från verkligheten. Så pass rädd. Uppmärksamhet var ju bra, så länge den riktades mot vad du gjorde. Inte mot dig. Vad du kände, hur du såg på saker. Det kunde man skämta bort eller spela på en oinkopplad elgitarr för att tysta. (jag hatar fortfarande det ljudet btw. Av elgitarrer utan förstärkare som spelas på, alltså. Uuuuusch.) Du är verkligen en av de märkligaste människor jag någonsin träffat. Jag undrar vad du gör. Om du blev präst eller punkare. Om du ens fortfarande finns? Jag får väl aldrig veta, I suppose. Kanske sitter du i ett träd med dina ekorrvänner. Eller förlåt. Ekorrpersoner du motvilligt träffar. Ja, så är det nog.
den förträfflige ledar-jordnöten
Igår var, rent logiskt, en bra dag. Det var för att jag träffade Olle! Han har kommit hem efter sin transplantation och komer att bli helt frisk! Helt sjukt, som mamma sa. Anyway. Vi gick runt i stan och pratade om rubriken, alltså att man borde ha ledar-jordnötter istället för hundar. Det kändes rimligt just då. (Nä det gjorde det inte.) Vi satte oss sen på mormors bageri, fikade och pratade ännu mer. Om hur livet är nu, hur andra människors liv är nu, lite gammalt, lite nytt. Det är så himla enkelt att prata med honom, tycker jag. En intressant grej var ju också den märkliga människan som stannade oss och bara "hennes skoband har gått upp!" I can hear you. också att när jag frågade vad läget var svarade han "bra! jag hade till och med en doktor idag som sa att det var bra!" det skulle man ha.
På kvällen umgicks jag med pappa. Vi handlade mat och sen gjorde vi köttfärspaj. Under tiden hann vi se program om rock-ikoner, gå ut med Lukas, äta glass, ha laleh-party, lyssna på "the bandstand" för att jag skulle piggas upp och ha en bra kväll i allmänhet. Det var bra och ångestfritt. Det är inte idag. That was all.
I might not make it this time
-Hur går det i livet?
-Jag vill inte prata om mitt liv.
-Hur går det i skolan?
-Jag kan inte tänka på skolan.
-Vill du prata?
-Nej.
Who is this? What is she doing? Jag pratar ju alltid om allt? Men nu pratar jag inte. jag kan säga att jag inte kan prata men jag kan inte faktiskt prata för jag vill inte höra mina egna tankar komma ut ur min mun. Det är en läskig känsla i sig. Så jag är tyst, och jag ljuger. Jag skulle aldrig ljuga men nu gör jag det nästan hela tiden. Sanningen har för många följdfrågor och obehagliga insikter. De måste komma men jag är inte redo. Jag är inte redo att konfronteras med mig själv. I might not make it this time. A.o.f I guess.
Det var ju livets skratt, detta!
Så idag var jag alltså med i radio igen, för sista gången (vad jag vet). Det var i relationsradion i p3, och alltså hela Sverige. Sändningen bestod av att vi åkte buss runt Malmö och pratade om kollektivtrafik. jag var...inte särskilt bra. Jag sa dock emot en tjej när hon påstod att hon hade rätt till en sittplats för att hon hade klackar. Like what does that even mean holy fuck. Ha inte klackar om det är så jobbigt tänker jag men vad vet jag jag har inga klackar. Anyway. Jag och mormor lämnade sen bussinspelningen och åkte tillbaka till Lund. Rubriken är för övrigt vad hon sa om denna upplevelse. Min mormor har så många märkliga uttryck. Det är nog därifrån jag har fått det, har jag en känsla av. Hursomhelst gick vi sen och åt lunch på viggos, vilket var godare än jag mindes. Och alltid kul att träffa mormor, ju! Men sen har dagen förflutit. Sakta, men ändå snabbt. Och nu är klockan snart sova, tror jag. Så det ska jag göra. Ursäkta konstant kortbloggning.
the house that boring built
Ikväll var jag hos syster. Vi kände att vi "behövde umgås lite", så det gjorde vi. Hon bakade pizza (eller ja vi köpte ett sånt där pizzakit men ok) och sen såg vi lite fosters. Den serien, alltså. Så dramatisk! Mitt i detta kom hennes roomie och deras gemensama vän hem, så vi pratade om allt möjligt. Till exempel mediokra kusiner, bibelpersoner, trevliga spanjorer, att man blir bättre på språk när man druckit, att döpa sköldpaddor, våra första låtar och...annat man pratar om I have no idea. Det var en mycket trevlig kväll, för min syster är mycket trevlig. kan vara för att hon är släkt med mig. I början satte hon förresten på en lista på youtube som hette "top 10 block party songs". När detta visade sig vara ett band försvarade hon sig med "det var ju party i titeln!" rimligt, Sara, rimligt. God natt, hursomhelst.
ni anar inte hur snygg en fickparkering kan vara
Jag satt här och rubrikfunderade, men kom sen på att Marie föreslog denna. Så det fick helt enkelt bli den. Anyway...i lördags spelades saker in! Wooohooo! Alla other fuckers var samlade och vi spelade in tre låtar som ska vara live på skivan. Eller alltså hur säger man? Skit samma vi spelade in livelåtar. Jag har inte spelat in sång på ett och ett halvt år, och då kändes det som om jag knappt gjorde det, så det var läskigt men kul också. Jag vet ännu inte om det blir bra, men...jag hoppas det. Vi hann också med att lägga det sista pianot och, oväntat nog, lägga bas på tre låtar! Yaaaay äntligen bas. Svinbra kommer det bli och alla var effektiva och bra. Pamela var också där och försåg oss med mackor, cola och kakor. Sötaste i världen för detta obviously.
Efter en lång dags jobb (och mycket flygelspelande från Karl) åkte jag och Christopher till malmö och åt middag på lilla torg. Det kändes länge sen vi gjorde något sånt, så det var väldigt fint. Det hade det varit ändå men ja. Jag lyssnade som vanligt för mycket på restaurangens musik och vi försökte komma fram till vad Christopher egentligen vill säga i sina låtar. För det är det enda i musik som jag egentligen tycker är intressant. Vi åkte hem, pratade lite mer om allt möjligt (till exempel mer business och ålderskrisen han tror att jag och alla mina jämnåriga vänner kommer få när vi är 25) och sen sov vi för det behövde vi.
Igår var den enda egentliga händelsen att jag åt mat med mina föräldrar. Och idag var jag i skolan (länge sen) och snart ska jag till syster. Det var nog allt?
How will I ever get to heaven now?
Haaii!
Igår blev en fantastisk kväll! Först åkte jag him och hade grillkväll. Vi åt en massa kött och lax och trevligheter, och sen rabarberpaj för det är dags för sånt nu ju. Syster var dagen innan tentan-speedad och bestämde plötsligt att vi skulle ha musiktävling. Så vi tänkte på låtar och de andra skulle gissa. Syster gissade mest på Eye of the tiger ungefär hela tiden. Hon sjöng dessutom konstant på nästan vad som helst.
Sen swishade jag iväg med christopher till Helsingborg. Vad jag tycker om Helsingborg! Jag gör bara roliga saker när jag är där. Igår var det roliga att vi skulle spela på en öppen scen där! Vi mötte Karl och Pamela på puben vi skulle spela på och tittade på töntiga gitarrpojkar. Och Pamela, förstås, hon spelade också trots otroliga nerver. Men gitarrpojkarna, alltså. Jag avskyr dem. Killar som spelar gitarr och bara: jag ska spela covers precis som de lät från början och vara jävligt medioker och få ligga! Det är väl inget nytt, men...vad fan. Sen spelade vi hursomhelst. Det var mitt bästa gig på svinlängre rent sångmessigt, folk skrev om texter live, vi trevade oss igenom Marielösa versioner av låtar, vi jämförde applåder mellan Lund och helvetet och hade helt enkelt svinkul. Sen lyssnade vi på fler gitarrpojkar och sen ett mycket trevligt halmstadsband som vi totally måste bli bästisar med. Vi blev nästan det, faktiskt. En lång och märklig hemresa följde, under vilken det konstaterades att allt handlar om Karl (enligt Karl) och jag och Pamela försökte skriva en låt om att åka till höger. Sent blev det och efter en avstickare för glass föll jag och Christopher i dvala.
Idag har varit min vilodag. Har handlat med mamma och mormor, that's about it. Men vet ni? Vet ni vet ni? Jag har varit glad. Hela dagen! Sjukaste som hänt ok. Kan ha varit för uppvaknandet, i och för sig. <3 Nu ska jag däremot sova, tror jag. Just det, rubriken är från en dixie chicks-låt och det därför att mamma smsade imorse: "jag har dixie chicks-dag idag. Shit så bra de är!" Min mamma är bäst. Nej, sova var det. Snart åtminstone.
Det enda som funkar är musik
igår blev en mycket bra kväll! Jane Bond träffades hemma hos Wicky i hennes nya hus, som är jättefint for your information. Vi tänkte väl repa, men det slutade mer som ett akustiskt jam. Alla var på bra humör, vin dracks och en ny mashup testades. Jag fick sjunga och bara de tkändes helt fantastiskt för jag gör det så sällan. Eller alltså oftare än de flesta men sjunger nästan aldrig hemma. Det låter hemskt. Vi akustifierade några av våra egna låtar (och covers, men de är nästan våra nu ok), Karin såg ut som en spansk gitarrist och vi slutade med en otroligt märklig version av vår cover på steamy windows där mamma började sjunga på en helt annan låt och alla försökte sjunga miss Joplins delar. (Miss Joplin är en gitarr. Detta bör ni veta tycker jag.)
Efter detta fina åkte jag hem och hade två telefonsamtal. Det första var med Linus och vi hade först en lååång diskussion om twitter. Sen frågade han hur det gick i mitt liv och jag sa "jag vill inte prata om mitt liv." "han replikerade då med "då pratar vi om bär istället." Så det gjorde vi. om vad som var bär och inte, varför alla bär inte heter något med bär och jag lärde honom dessuom att man kokar saft. Det är liksom så saft blir till. Men ja man kan inte veta allt. Mitt andra samtal var med Christopher och då berättade jag om min bästa dag i livet (när jag och Agnes fikade efter min breakup och jag plötsligt liksom såg hela världen igen), rimliga hus att bo i, hans projekt och en del annat. Det var fint och blev sent, och snart tänker jag åka iväg för ikväll kommer bli aaaawesome.
I should probably keep my pretty mouth shut (skrivet igår natt)
Det är tisdagsnatt och jag lyssnar på Halsey. Egentligen är jag inget stort fan av Halsey som så. Hon är otroligt hipstrig och angstig men det är väl jag också när jag tänker efter. ”Do you tear yourself apart to entertain like me?” Det kanske jag gör, men framför allt gör jag det i tystnad och här. Vaknar med bultande hjärta och sanningen i bröstet. Går igenom dagen och slås ständigt av nya anledningar till att det här fan faller samman. Det här som i allt. ”You can’t wake up, this is not a dream.” Uppenbarligen inte. Jag har ont I halsen för alla tårar och ord jag håller inne. Långt ifrån så många som jag borde. Det borde gå bättre. Klarade mig nästan hela april. Men nu är det maj och det kände tydligen hela systemet av? Makes sense. Så nu är det maj och jag kastas mellan förtvivlan, självförakt och ilska. Mumlar mig igenom samtal. Ljuger nästan för det går inte längre. Blir missförstådd och kan inte förklara för det jag faktiskt tänker kanske är värre även om det inte känns så. Behöver någon som kan vara opartisk och säga om jag har fel. Det kanske jag har? Och det spelar ingen roll. Jag kan inte göra något. För det är det här det handlar om för helvete. Det här är det viktigaste, det fucking enda och det är det som är problemet. Varje dag är ett slag i ansiktet oavsett vad jag gör. Fyra ord som oavsett språk river och klöser och slår ut allt. Du hävdar att vi är i olika tider. Att jag hann vänja mig. I didn’t. Det tog två veckor för mig att veta att det här är rätt. Sen försvann alla andra framtider. Din framtid är din och min framtid är vår. Och nej det handlar inte alls om vad du vill göra. Jag vill att du ska ha allt du någonsin fucking önskat men god damn jag tänker vara med. Och när jag säger så är det alltså jag som inte tror på oss? ”My demons are begging me to open up my mouth.” Det är enklare när jag är tyst. Det är enklare när jag ler. För om jag inte ler är jag destruktiv. Fuck that. Om jag inte ler är jag ledsen och jag fortsätter dessvärre vara ledsen. Du är trött på att prata om det och jag är trött på att gråta över det. Som om jag hade valet. Valet att säga ”I’m done.” Just idag kanske jag vill, men det går inte. Det går inte åt något håll så jag vet inte vad fan jag skriver för. Jag kan inte släppa taget för du är det bästa som hänt mig. Du håller om mig när jag ska sova. Du låter mig leva ut. Du berättar mat-alternativen redan i bilen för att jag ska slippa få beställningspanik. Du är den starkaste och mest inspirerande jag känner. Du berättar för mig hur bra jag är och gläds med mig så fort något händer. Jag kan inte släppa det. Kan inte hantera att inte vara hos. Kan inte hantera det här heller. Kan allra minst hantera att ge någon slags ultimatum som du inte kommer ta emot. Så det här är fler äckliga ord jag inte borde ha skrivit. Standard. De är åtminstone till dig. Det kunde varit värre. ”Everything is blue”, sjunger Halsey. Det finns så många ord jag inte skriver som hade varit värre än de här. Så många sms jag inte skickar. Undrar om det är där skräcken kommer ifrån. ”And you desided purple just wasn’t for you.” Nej. Nej det är inte därifrån. Skräcken kommer från sanningen. Riktiga livet. Ett liv av hopbitna käkar och obesvarade viktiga känslor och trygghet och panik och telefontystnad och desperation och glädjetårar och ilska och så mycket kärlek att jag inte kan andas men just det tror jag är bra. Jag tror att jag kan sova nu. Om jag godkänner det publicerar jag imorgon. God natt jag tänker inte be om ursäkt
Det är ju ingen fest utan äpplen
Igår var en märklig dag. Varför? Jag testade på att vara statist/modell. Modell är ju att ta i men statist känns också lite mjäkigt. Det var Skånetrafiken som behövde bilder till sin bildbank för att visa att de har ledsagarservice. Så jag blev ledsagad av en trevlig människa vilket bestod i att gå ut och in ur hissar en miljon gånger, skaka hand i en halvtimme och se orimligt övertaggade ut. Sen skulle jag vara på väg till en fiktiv fest med några statistvänner, varav den ena hade en påse äpplen på alla bilder. Vi skämtade mycket om de där äpplena och att vissa bjuder på häxblandning på väg till fester och vi bjuder varandra på äpplen. Det visade sig sen att han som hade påsen var alergisk mot äpplen, vilket såklart gjorde det hela roligare. Jag fick "vänta på tåget" med en annan kvinna och vi pratade om Coca cola hela tiden. Då ser man ju glad ut åtminstone!
Sen fick jag vänta jättelänge. Jag och en av statisterna pratade en del, vi fick mystiska subwaymackor och hon som fått dit mig var en hjältinna i allt. "Du är fan bäst med idag!" ropade hon när jag skulle gå. Bästa. Efter att allt detta var över glömde jag min resväska i en taxi (den är hemma nu), skrev det deppigaste kryptiskt mush-inlägget ever eller åtminstone det längsta (jag kanske lägger upp det efter detta) och fick en så våldsam gråtatack att det slutade med att Christopher kom hit mitt i natten och sov hos mig. Men ja ni kanske har missat att han är bäst av alla. Newsflash osv. Inte ett av mina stoltaste ögonblick in any case. Men så får det vara, så får det vara...
The brave girl is back again
Igårkväll blev mycket bra. Jag repade med Jane Bond (så länge sen!) och vi spelade lite gammalt och lite nytt. Och började fundera på en mashup. Woooohooo! Jag älskar mashups om ni mot förmodan inte förstått det än.
Sen åkte jag till Marie för pannkakor och umgåsande. också orimligt länge sen! Vi pratade om djupa saker och framför allt märkliga människor. Det finns så många och de är så orimligt jävla märkliga. Förstår ingenting. Det blev en bra kväll, hursomhelst! Den svenska rubriken hade varit "jag åt ett missfoster som jag brände". Men så kul skulle vi inte ha det.
Rubriken syftar istället på att det idag är ett år sen jag bekände för en viss person hur jag kände. ...för att sen säga emot när han försökte säga att han kände samma sak. Ibland har jag fel ok. Men ja, idag har inget alls hänt. Det är sommar och imorgon blir en helt svinkonstig dag men så himla taggad är jag. Men just nu har jag mest ont i huvudet och tänker duscha och sova. God natt!
Och idag kunde jag ha klänning ute
Commenting person: Vem är du? Vad hade jag fel om? Det var säkert fint sagt, men jag sa många grejer så vet inte vad du sa emot. Eller vem du är, som sagt. Träd fram ur skuggorna!
Igår var en märklig dag. Jag åkte till radion med mamma och...ja alltså...det gick inte så bra där. Lite mitt fel, lite andras fel, men hursomhelst blev det verkligen inte bra. Jag och mamma tröstfikade efteråt och jag rantade väldigt länge om allt som gick fel. men min medpanelist var söt åtminstone. (Så himla oklart om jag precis var en douche eller inte för att jag sa så. I know nothing anymore.)
Sen åkte vi him, åt pizza och umgicks hela familjen en stund. Jag och pappa gick ut med Lukas och sen hade jag och Syster fest with the fosters. Som i att vi såg sista avsnittet av sessong 1 med chips, cola och vin (alltså jag är så stolt över att jag kan dricka rödvin you guys don't care). Serien var dramatisk som vanligt och Syster var omväxlande gnällig och snällig. Som man tydligen säger ok Emma.
Idag har jag inte träffat eller pratat med en enda människa. not for lack of trying, either. Men folk jobbade och hade inte råd och sånt. Så jag satt här. Hela dagen. Gick ut på balkongen och solade i en timme men annars gjorde jag ingenting. Sol hjälper mot ångest. liiiiite. Men ja. Nu vet ni att jag lever åtminstone.
The monster's running wild inside of me
När jag var yngre sa folk ofta att jag var stark. Eller kanske inte ofta som så, men jag minns att det blev sagt. Jag tyckte att det var konstigt, minns jag, för jag hade inte tänkt på det. "Du är så stark, Emma. När grät du senast? Jag menar, över något någon sa?" Och svaret blev "aldrig, typ?" Folk sa aldrig elaka saker. Det var väl mer så att de inte sa någonting alls...
Men saken är den att jag inte är stark alls. Jag är den svagaste personen jag känner. Jag är rädd för att somna. nästan ännu räddare för att vakna. Rädd för livet. Rädd för att vara ensam med mina känslor. vill panik-ringa varje natt och varje morgon. Det gör jag inte. Jag vet att jag inte är stark för då skulle jag skärpa mig. Jag kan tydligen det? Eftersom folk säger det till mig kan jag visst det. För det är inget fel på mig. Det är mitt fel. mitt fel att jag inte klarar av den enklaste skoluppgift. Mitt fel att jag inte vågar leva. Mitt fel att jag inte är glad och tar hand om mig själv. Och så kommer den där sista tanken. Den jag inte får tänka. It's my fault that you don't love me. It's. My. Fault. Jag gör inte vad jag borde. Är inte glad och bra och driven och allt jag borde vara. Är de fakto allt annat än stark.
Ibland går jag in i en fantasivärld innan jag somnar. Den handlar inte om mig, utan jag använder mig av gamla karaktärer från mina fanfictions från stenåldern. I en av mina favoritfantasier knackar den ena karaktären på den andras dörr och ber att få sova där. Karaktärerna är inte tillsammans at that Point, och det blir de egentligen aldrig i mitt huvud (även om de blev det när jag skrev). Varför berättar jag detta? För allt jag vill är att knacka på en dörr, viska "får jag sova hos dig?" och bli välkomnad. Och det är en så jävla otacksam önskan för det är ju typ det jag får. För första gången på år. men jag behöver det alltid. Jag vill aldrig sova ensam igen. Och samtidigt är jag rädd för att inte sova ensam. Är så pass rädd för distans att sömnen i sig blir ett hot. (I didn't want to say that. I'm don't...mean anything by it.) Jag vågar knappt vakna heller. När jag vaknar är allt på riktigt och jag kan känna min värdelöshet i varje äcklig muskel. Att inte vakna ensam är inte läskigt som så. Bara skuldbelagt av helt andra anledningar som jag inte vill gå in på. För de tmåste ju vara nåt, right? Glädje, nej vet du vad, då får du vänta tills klockan är minst tolv.
Fuck it. Nu ska jag gå och lägga mig. Tänka på musik och din hand i mitt hår. Låtsas att jag är stark. jag är så, så jävla långt ifrån stark.
Jag är på gång jag är laddad jag är...konstig
Vilken bra dag igår var! Jag och mamma åkte och köpte torkställ och gardiner och allt möjligt. Sen invigde vi min tvättmaskin! Jag har en tvättmaskin och den funkar och kläderna blir rena! Magi! Vi fikade på min supersoliga balkong och pratade om gamla tider och allt möjligt. Mamma putsade fönster med mormors coola maskin ("det är så kuuul!") och jag solade.
Sen åkte vi him och gick ut med Lukas, vilket vi dock fick sluta med för att hans koppel dramatiskt gick av. Jag trodde att han dödade en annan hund, men det gjorde han tydligen inte. Det var ju bra. Sen hade vi party! Mormor, Cia och Amanda kom dit. Amanda som alltså varit borta i en miljon år! Eller ett, åtminstone. Vi satt ute (!) och åt pulled pork och pratade. Vinet flödade (åtminstone för mig...) och vi diskuterade Peter Jöback, kattnamn, Disneyprinsessröster och en massa annat mög. Sen åt vi konserverade (kontrollerade!) päron med after eight, för det älskar jag! Tänkte på riktigt på det på morgonen. Mycket trevlig kväll, var det! Tyvärr tog vinet ut sin rätt när jag kom hem och jar bröt ihop lagom charmigt. Lyckligtvis fanns en Christopher i min telefon som gjorde sitt bästa för att göra saker bättre. Vilken jävla tur jag har, ändå. nu har jag tvättat ännu mer, varit bakis och sett ett upprörande the fosters-avsnitt. och snart ska jag återvända till radion!
The love of my life when I was a kid came by my house this morning
Jan-Nils senior (AKA Christopher AKA Plockahontas): Det var det som var skämtet. Men nej. Du pratar oftast inte så våldsamt.
Så, jaha, tid går. För sakta men går gör den. Det har hänt lite saker. Så som detta:
-Jag har spontanfikat med mormor på min jättesoliga balkong. Vi pratade om döden, spanska och livet I guess. Min mormor är bra.
-Jag har haft en märklig matupplevelse. Skulle värma kött från i fredags, så jag satte kroketter i ugnen att ha till. Men när jag värmde upptäckte jag att det var en hel matlåda, som alltså innehöll potatisgratäng också. Så det blev en märklig middag indeed.
-Jag har klippt mitt hår! Det är typ axellångt nu, and I love it! Det är bara syster som har sett det än så länge, så jag hoppas att andra också gillar det.
-Jag har lyssnat på låten i rubriken och nästan börjat gråta. Så fucking fin låt.
-Jag har försökt tänka igenom olika trassliga tankar jag har i huvudet men det blir mest cirklar. Har lyckats undvika dem ett tag men nu är de tillbaka. (Inte bra cirklar, för att använda gammal terminologi. Ni fattar inte.)
-Jag har försökt skriva låtar men det har gått åt helvete.
-Jag har försökt med annat i livet men det har också gått åt helvete.
-Jag har analyserat mitt trettonåriga jag en del. Jag ville tydligen ha en pojkvän med rosa motorcyckel. Vad fan skulle jag med en sån till, hade jag tänkt mig? Ville också "se ut som en rockstjärna med långt blont hår och vit skinnjacka" ...ok? Finns ens vita skinnjackor? Och varför blond? Var fick du de här märkliga idealen ifrån, Emma 13? Svara genast!
-Nu sitter jag uppe för att jag inte riktigt kan med tanken på att gå och lägga mig. Men snart ska jag nog våga göra det. Det är svårt ok. men god natt I guess.
Jan-nils bekännelser
Jamen se på fan om det inte blivit riktig ordentlig vår! Tänk vad som kan hända i min korta frånvaro, va? Magi, I tell you. Liksom min valborg. Den var också magi. Christopher kom "hem" från jobbet och efter en välbehövlig powernap åt vi middag. Som han lagade igen. He is quite possibly the best thing ever. (not a thing though.) Lax, åt vi, vilket ju är min bästa grej någonsin. Vad allt är grejer idag. Vad är det, 2009 eller något? (Då sa jag "och grejer" om exakt allt.) Ungefär så här lät det under matlagandet:
"I Cook your food, so I call you what I want, bitch! *öppnar flaska* wine, madam?"
...Wiplash, anyone? Men maten var såklart exemplarisk och under denna myntades rubriken. Mitt okända barn skulle tydligen heta Jan-Nils och det var många spekulationer om vem hans pappa var, för Christopher skulle aaaaldrig bli pappa till ett barn som hette så tydligen. (Och han har ändå världens sämsta namnsmak. Alla hans ex har fruktansvärda namn no joke.) Han bestämde sig för vem den skyldiga var och höll långa utläggningar om insemination och annat obehagligt. Mycket underhållande, var det hur som helst. Stackars Jan-Nils, ändå.
Vi gick sen och tittade på elden i stadsparken. Vi såg en töntkör (innehållande Systers kompis) och sen skålade vi i äppelöl vid elden. Våren var här och allt sånt. Vi gick hem för att lyssna på Florence, prata med små kusiner i hans fall och dricka jack and coke (jamen alltså visste ni hur mycket jag älskar cola med sprit i? För det är ju det fucking godaste som finns! Vill alltid dricka det framöver.). Väldigt mysig och lugn kväll, ändå. Stort fan av valborg trots allt.
Igår vaknade vi (motvilligt i vissa fall) och åt frukost, vilket var lika fint som det brukar vara. Brukar och brukar men ni fattar. Efter ett tag åkte Christopher motvilligt hem och jag fick en omotiverad ångestatack (nej jag är inte såå beroende av honom att jag får ångest bara av att han går...längre), men sen ringde Karl. Därför åkte jag in till stan och såg studentsångarna med honom, Jeanette och två av deras vänner. Jag fick minttu (som jag också älskar were you guys aware) och pratade med en av vännerna om glee och hur dåliga djur är. Vi konstaterade även att karl är orimligt våldsam och att han vil lvara med på min att döda-lista. Det är han inte dock. De gick sen på spex och lämnade mig åt mitt öde, men Christopher kom och hämtade mig. Tanken var att vi skulle umgås med dem sen, så vi gick och åt på viggos. Men de tog tid på sig, så vi åkte och tvättade hans bil istället. Det hade jag aldrig gjort innan, så det var en ytterst märklig upplevelse. Innan vi skiljdes åt igen fick jag dessutom köpa en milkshake, och det var tur för det behövde jag verkligen.
Idag har jag varit i skolan och pratat om uppsats. Det är typ det som har hänt idag, faktiskt. Har kanske fått ett jobberbjudande (typ) och sen spenderat kvällen med att njuta av kvällssolen på balkongen, mitt eget sällskap och ett glas vin. Detta är alkohol-inlägget och ni gillar det ok. Men ja, det var allt. Snart jag ska jag väl sova antar jag. Men meh, sova ensam är så tråkigt. Lång vecka, kommer det här bli. Wääää jag saknar dig. Hejdå.
