hopelosthead

-Hur går det i livet?

-Jag vill inte prata om mitt liv.

 

-Hur går det i skolan?

-Jag kan inte tänka på skolan.

 

-Vill du prata?

-Nej.

 

Who is this? What is she doing? Jag pratar ju alltid om allt? Men nu pratar jag inte. jag kan säga att jag inte kan prata men jag kan inte faktiskt prata för jag vill inte höra mina egna tankar komma ut ur min mun. Det är en läskig känsla i sig. Så jag är tyst, och jag ljuger. Jag skulle aldrig ljuga men nu gör jag det nästan hela tiden. Sanningen har för många följdfrågor och obehagliga insikter. De måste komma men jag är inte redo. Jag är inte redo att konfronteras med mig själv. I might not make it this time. A.o.f I guess.