The love of my life when I was a kid came by my house this morning

Jan-Nils senior (AKA Christopher AKA Plockahontas): Det var det som var skämtet. Men nej. Du pratar oftast inte så våldsamt.
 
Så, jaha, tid går. För sakta men går gör den. Det har hänt lite saker. Så som detta:
-Jag har spontanfikat med mormor på min jättesoliga balkong. Vi pratade om döden, spanska och livet I guess. Min mormor är bra.
-Jag har haft en märklig matupplevelse. Skulle värma kött från i fredags, så jag satte kroketter i ugnen att ha till. Men när jag värmde upptäckte jag att det var en hel matlåda, som alltså innehöll potatisgratäng också. Så det blev en märklig middag indeed.
-Jag har klippt mitt hår! Det är typ axellångt nu, and I love it! Det är bara syster som har sett det än så länge, så jag hoppas att andra också gillar det.
-Jag har lyssnat på låten i rubriken och nästan börjat gråta. Så fucking fin låt.
-Jag har försökt tänka igenom olika trassliga tankar jag har i huvudet men det blir mest cirklar. Har lyckats undvika dem ett tag men nu är de tillbaka. (Inte bra cirklar, för att använda gammal terminologi. Ni fattar inte.)
-Jag har försökt skriva låtar men det har gått åt helvete.
-Jag har försökt med annat i livet men det har också gått åt helvete.
-Jag har analyserat mitt trettonåriga jag en del. Jag ville tydligen ha en pojkvän med rosa motorcyckel. Vad fan skulle jag med en sån till, hade jag tänkt mig? Ville också "se ut som en rockstjärna med långt blont hår och vit skinnjacka" ...ok? Finns ens vita skinnjackor? Och varför blond? Var fick du de här märkliga idealen ifrån, Emma 13? Svara genast!
-Nu sitter jag uppe för att jag inte riktigt kan med tanken på att gå och lägga mig. Men snart ska jag nog våga göra det. Det är svårt ok. men god natt I guess.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0